Det är hennes mat hn stjäl. På vår skola får alla barn ha med sig eget mellanmål (vilket man ju kan ha åsikter om) och först försvann bara en del av matrn men nästa gång tog personen hela lådan. Vilket gör att min dotter får gå hungrig då skolan inte tillhandahåller frukt och annat till mellanmål under skoldagen (dom får dock det såklart på fritids).
Så nej, det är inga privata saker utan det mest basala min dotter behöver för att orka skoldagen. Vi skickar aldrig med leksaker eller ?värdefulla? saker men för henne känns det obehagligt att någon öht taget är i hennes väska och stjäl hennes mat. Den olusten kan man ju säkerligen även som vuxen förstå. Sen säger hon att hon är rädd att hennes mobiltelefon ska försvinna om hon skulle glömma att låsa in den (vilket är mänskligt att göra). Eller vad som. Jag tror nog att vi alla känner att det vi har med oss i vår väska till jobbet är v å r a t och således värdefullt. Sen om det är hennes matteboken där hon slitit med sina tal och sen inte kan bläddra tillbaka och se sin utveckling för att den blivit stulen eller om det är vårat favoritläppstift/favoritbok/lapp från sin älskade spelar liksom ingen roll. Kontentan i det jag menar är att vad som är värdefullt för någon är högst individuellt och jag inte tycker att min dotter ens ska behöva ha den här typen av oro. Punkt liksom.
Sen dömer inte jag barnet som stjäl mat. Antagligen gör hn det för att hn kanske inte får med sig ngt eget hemifrån. Och det gör ont i hjärtat (även om det är svårt att veta såklart.). Kan ju handla om testande av gränser, generellt dåligt mående eller vad som.
Men oavsett så tror jag att vi alla är överens om att stjäla inte är ett bra alternativ. Och mår det här barnet dåligt så behöver hn stöd! Att b l i ertappad så att vuxna får upp ögonen och kan hjälpa skulle vara positivt. För alla.
Men nej, jag inser också att lärarna inte kan stå vakt i korridoren. Och håller med om att deras uppgift givetvis är att undervisa.
Det enda vi vet är att detta inträffar på första rasten innan mellanmålet. Så i ett halvtimmesfönster. Och som sagt, det här barnet mår inte bra, min dotter mår inte bra av det barnet gör och därför behöver något göras.
Jag har i alla fall bett om ett möte med klassläraren i em. Får se vad hon har för tankar.