Min bror kom ej till Pappas dödsbädd..

Beklagar att du har mist din pappa. Alltid tråkigt när anhöriga inte hinner ta farväl. Jag jobbar själv inom vården och varit med om ett antal dödsbäddar. Vanligare än vad kanske folk tror att människor inte hinner ta farväl av sina närmaste. Tänk som så att Du fanns vid din pappas sida. Låt hellre din bror ta upp saken om han har behov att prata om det. Lätt han får ännu mera skuldkänslor annars. Prata hellre om fina minnen ni har när det gäller er pappa. Gråt Skratta Prata om vartannat det hjälpte iallafall mig när mina föräldrar dog. När pappa dog hade jag och mina syskon äppelfest dagen efter dödsfallet. Pappa och min syster hade planerat den festen ett bra tag. Många folk var inbjudna och vi fick berätta där och då att vår pappa dött på natten. Var mycket speciellt men gav glädje mitt i sorgen. Kände sånt stöd. Många styrkekramar till dig och din bror.

Min man hann inte komma till sin pappas dödsbädd - vi var på väg till sjukhemmet när de ringde och sa att han har somna in. Men att börja med så har det inte påverkat honom - som han sa själv, det spelade ingen roll om han var där med honom eller inte (pappan var på sjukhemmet i flera dagar och vi har besökt honom ett par gånger under den tiden). Och jag har faktiskt också lungat ner honom att det var skönt att han inte var där. Min pappa dog av cancer när jag var 25 och jag var den sista personen som han såg (min mamma skulle just hämta vår granne som är läkare) och jag kan säga att jag skulle gärna vilja sudda bort det minnet, så på sätt och viss är jag glad att min man slapp det.

Var där för honom men skydda också dig själv. En ilsken reaktion är inget du ska behöva stå ut med för att hjälpa honom, du är också i sorg och ditt mående är också värdefullt.

Beklagar sorgen.

Som snickarsonen från Nasaret skulle ha sagt: Släpp det, och gå vidare.

Det intressanta är den relation/kontakt din bror och din far hade i alla år, den kärlek som fanns alla er emellan. Släpp det sista, det är inte relevant i det stora hela. 

Hej då.

Tack ska ni ha!!! Jag är så rörd att medmänniskor tar sig tid att svara som ni gör, det värmer mitt hjärta, TACK!!

Det där är så olika. Min mamma dog över ett dygn då en dittills okänd lungcancer till slut gav akutsymptom i stället för de oprecisa som hon utretts länge för. Nej, det var inte roligt att se henne kvävas, men jag är så ofantligt tacksam att jag hann dit och kunde sitta där och hålla hennes hand.

Märkliga kommentarer. Ingen som säger rent ut hur relationen var med farsan när han dog. Om ens farsa var ett odjur när han levde, eller inte, betyder mycket för hur man upplever hans död.
Har själv haft en hemsk farsa, och en kärlekslös mor. Gissa vad man då känner när de går bort?

Bara läst ts.

Min bror ringde mig en morgon när jag var på väg till jobbet. Han berättade att Sjuksyrran ringt honom och att vår mamma var döende. Hon hade varit sjuk en längre tid så jag svarade att jag åker dit på helgen.
Jag kom till t banestationen där sjukhemmet fanns och något fick mig att kliva av. Ringde brorsan och vi gick dit tillsammmans. Vi satt sedan på varsin sida av sängen och höll i hennes händer.
Sjuksystern kommer in och säger med låg röst till vår mamma " dina barn är här nu du kan somna in".
Det var både sorgligt och fint, hon tog sista andetaget då och sedan finns hon inte mer.

DIn bror kan ha svårt för nära anhörig som dör framför ens ögon.
Jag lämnade min närmaste vän bara 2 v innan hon dog - hade ALDRIG klarat att se henne död. Men hon var bara 38 och vad jag trodde fullt frisk, min mamma hade varit sjuk länge.
Säg inget till din bror men sörj med honom. Det är mitt råd.

Jag tycker att det är din kommentar som är märklig. Det finns inget som TS skriver som tyder på att de inte hade en fin och varm föräldrarelation, precis som i vilken vanlig familj som helst och då är det en stor sorg att förlora en förälder.

Visst är det så! Och jag är glad för din skulle att det blev så som du tyckte var bäst

Grattis till Er alla som har haft fina föräldrar! Den lyckan har jag aldrig haft. Därför blev min reaktion på faderns död på ett vårdhem förvåning. Han var psykisk sjuk då, och fick ingen vård. Min far ringde flera gånger till Polisen och berättade, att de tänkte döda honom på vårdhemmet. Sen dog han på natten, i förtid. Vi bodde mycket långt från varandra.

Tack för alla era svar, och tack för att ni delar med er av era historier om döende föräldrar och avsked eller inte.

Idag hade jag möte med boendet för att höra hur de sista dagarna var, både personal på avd, läkare och ssk var förvånade att det gick så pass fort( typ ett dygn efter han slutat dricka vätska).

Då slig det mig att han fått en injektion Robinul ca 40 min innan han drog sitt sista andetag.Kan detta ha gjort att det gick så fort???

Jag frågade läkaren, som sa att hon aldrig hört att det skulle påskynda.

Pappa hade slem bak i halsen, och jag ville hjälpa honom och frågade ssk, då föreslog hon Robinul.

Men tänk om det var pga detta som det gick så fort!?

/Ts.

Det kan ju vara så att din bror inte kom för att han är så räddat bli sårbar och inte klarar en så känslomässig situation. Att det gör så ont och han inte vet hur hans ska bete sig eller hantera smärtan.

Tror det bästa är att finnas där för varandra och mötas i sorgen.

Tack Mimosa, jag tror du har helt rätt i det.