Ja, jag känner en sorg!
Förvisso kan man bli` väldigt imponerat, när man kollar på vetenskaps program?
Jag vet inte vad jag skall tro längre. Men ett är säkert: Det är inte en GUD, det är en händelse i vår stjärnhimmel, vårt universum, som gjorde att allt blev till?
De som inte orkar att ta till sig den oändliga frågan, säger "Det är GUD", Men i min värld är "GUD" en ande. En ursäkt, för att man inte orkar att forska?
www.svtplay.se/video/19290571/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-29-antarktis-gomda-sjo&tab=2018
Kolla länken, den är häpnadsväckande, och enligt mig, har den inte ett dugg med GUD att göra. Helt galet, var vår teknik har fört os? Först var det Vostoksjön. Och den gav os insyn i miljoner år tillbaka?
Men detta? Det är ju miljarder år? När allting började?
Det är därför att alla på familjeliv, tycker att det är ett otroligt mirakel, varje gång, någon liten ny varelse föds? Mikroorganismerna tänkte likadant: "Föröka er"...
Tyvärr visste inte de små bakterierna, vad de höll på med, men de bara bara skapade liv, med råge! De fick nog någonting från solen, från vattnet från syret, från rymden? Ja, någonting måste ju ha satt i gång all "skapelse"? Och somliga säger "Gud"? Men vad är Gud? En fråga utan svar?
Min sorg är egentligen den att man åldras, inte alla, Bakterier åldras inte, de bara fortlever och utvecklas.
Men vi idioter till universums skapelser, vi åldrars fort, kanske är det därför at vi förstör så mycket i rasande fart, det som vi inte vill fatta? Vi tror at vi är det klokaste däggdjuret? Men vi var det mest imbecilla!