Vad jobbigt!
Jag väntade ett halvår innan jag berättade. Jag fick inte ur mig det. Och hade länge ångest över att jag inte berättat. Men jag vet nu hur man kan göra, eftersom jag gick igenom det själv :).
Vänta tills du mår bättre så att du orkar bära allas reaktioner. Berätta för kompisar eller dylikt om du vill, för att få stöd men säg till dem att det inte är officiellt. Sen för att berätta för föräldrarna gjorde jag följande. Jag gick till gymet, och tränade stenhårt, efter dusch och bastu gick jag hem, och på vägen hem var jag full av härliga endorfiner och ringde dem och berättade, de tog det jättebra. Du behöver inte säga hur länge sen det var, eller lämna några detaljer som du inte vill. Berätta bara det som känns bra för dig. Du är vuxen och du behöver inte berätta något för dem och det är faktiskt deras eget fel att du inte vill berätta. Beroende på att de kanske varit dömande eller dylikt. Så du har ingen skuld och du ska bara fokusera på det som känns rätt för dig nu. Ta hand om dig!