Inget duger.

För det första får han väl ta en del av matlagninen, testa att laga 3 dagar var och så en dag tillsammans eller köpa.

För det andra: Varje gång han klagar tar han en dag till av matlagningen...

Ja det vore ju ett bra förslag. De dagar jag lagar mat kan han träna och kanske jag kan få träna som det är nu blir det aldrig så. Ska ge det på förslag????.

Kan förstå hans frustration på ett sätt. Kan känna så själv när jag tvingas laga mat med någon som inte har koll, eller äta det de lagat...
Men - det ger inte mig eller någon annan rätt att såra någon som gör/har gjort sitt bästa och försökt!
Gäller att försöka kanalisera sin frustration på något konstruktivt, som att ta tag i problemet själv eller hjälpa den andra att lära sig och bli bättre
Tar man över själv, så kommer man att stå där själv med allt jobb...
Men genom att lära de andra, så kan man hjälpas åt, och kanske till och med lära sig något själv i slutändan.
Kan fortfarande efter 15 år inte se på när min man lagar mat utan att få ett nervöst sammanbrott, vilket varken han eller jag förtjänar. Men vi har hittat våra roller som gör att vi ändå kan hjälpas åt. Jag är kock, han är köksslav
Jag strukturerar, beslutar och smakar av. Han plockar, skär, sköljer, dukar osv.
I början fick han hålla sig till ett par arbetsmoment, men med tiden har han blivit riktigt duktig på en massa saker, och numera äter tom barnen maten han lagar när jag inte är hemma
 Att göra som din sambo och bara klaga tycker jag inte är OK!

Hej Carina!
Jag förstår att det är jobbigt att ständigt bli ifrågasatt och neggad.

Är rätt så lik din man (tyvärr).

Jag är väldigt intresserad av mat- och matlagning.
Detta gör att jag (nästan) omedvetet kommer med "tips" och förslag när andra står för matlagningen. Har märkt att detta inte alls uppskattas.
Jag tror och tycker att jag kommer med bra förslag för att förenkla, spara tid och göra "rätt". Dock så uppfattas detta ofta som kritik - så jag har bättrat mig.

Ett tips kan ju vara att ni lagar mat tillsammans - detta kan vara en trevlig och mysig aktivitet. Kan ju vara svårt när man har små barn - men ofta kan man engagera dem med enklare uppgifter i köket.

När det kommer till din bristande fantasi så tycker jag att du kan kolla "dagens lunch" antingen i tidningen eller på nätet. Fråga barnen och din man vad deras favoriträtter är.  Ta er en liten stund på helgen och skriv en inköpslista tillsammans.
Tror det blir roligare för dig om familjen "är med". Det engagemanget kan göra det hela enklare och roligare.

Mvh

Antingen äter han det som bjuds och är tyst eller så lagar han egen mat.

Det är skillnad om han märker att du gör uppenbara "fel" och kommer med tips och råd mot om du faktiskt följer recept och han ändå gnäller.
Lever med en man som kan fastna i något annat mitt i matlagningen vilket ibland har resulterat i mindre smickrande resultat från hans sida. Kan man inte göra flera saker samtidigt så ska man heller inte göra det och absolut inte när det gäller matlagning som då kan bli bränd/smaka skunk osv.

Maken har en förkärlek för svartpeppar på en del köttbitar och barnen blir lika arga varje gång och ska skrapa av allt. Vet inte hur många gånger både barnen och jag har påpekat detta och ändå har han på en massa svartpeppar varje gång. Blir ju liksom lite tröttsamt...
Mitt mål är att laga mat som är god och faller de flesta i smaken. Nu har jag en otroligt kräsen tonåring hemma och honom tar jag dock inte så stor hänsyn till längre för då skulle jag dö av tristess både av själva enformiga matlagningen eller av att äta samma saker hela tiden...

Jag har en vän som beter sig lite som din man. Jag har börjat bemöta henne med att rycka på axlarna och säga, Jag tycker det är gott så här. När du bjuder på mat får du göra som du vill.

För ärligt talat, ofta handlar det mest om smakpreferenser. Om du gillar tunna pannbiffar framför tjockare så varför skulle det vara du som har fel ?

Annars kan du ju alltid sluta att laga mat till honom. Laga till dig själv och eventuella barn så får han fixa mat till sig själv. Säg att eftersom han inte uppskattar det du gör så får han klara sig utan.

FÅ träna? Bara säg till honom att du ska träna de dagar du vill göra det. Han får väl äta vad han vill, så kan du göra mat till dig som du vill ha.

Jag mottar gärna tips och idéer av min partner när jag lagat maten. Det går ju att komma med tips utan att vara otrevlig. I min familj ger vi ofta tips på att förbättra smakupplevelsen. Jag har aldrig tagit illa upp, för det läggs inte fram på något negativt sätt.

TS vad tycker du och era barn om din egen mat? Tycker ni att det är gott eller håller ni med om det din man säger? Och hur smakar hans mat jämfört med din mat? I övrigt behöver din kille bli bättre på hur han uttrycker sig. Man kan som sagt komma med tips och idéer utan att vara otrevlig och negativ.

Jag är 60+ och har ALDRIG i hela mitt liv rullat en köttbulle och kommer aldrig göra det. Det finns UNDERBARA färdiga köttbullar att köpa och de blir inte dyrare om man köper när det är bra pris. Du känns som en kvarleva från 30-talet. Inte ens min gamla mamma som är av den stammen som passade upp på männen och *typ* stod vid spisen och åt skulle idag tåla kritik på sin mat från pappa. Hon skulle kasta köttbullarna i skallen på gubben och be honom dra...........

I ert fall tror jag på matkasse typ Linas supersnabba matkasse el liknande.

Fördelar:
1. Ni slipper komma på maträtter
2. Ni slipper inhandlingen
2. I stort sett allt som behövs till maten levereras till dörren
3. Alla rätter är superlätta att laga och tar ca 15 min att göra
4. Ni får varierad och nyttig kost (det är oväntat mycket grönsaker)
5. Vem som helst kan laga maten, även barn (+10 år)
6. Alla lär sig nya saker, nya rätter.. särskilt barnen och maken

I min familj valde vi 4 dagarskasse varannan vecka. Vi är 4 i familjen så alla får ta varsin dag. Yngst väljer maträtt först. När kassen kommer (i vårt fall sent måndag kväll) hjälps vi åt att packa upp, läser recepthäftet och fördelar rätterna mellan oss.
Tidigare gjorde jag 95% av både handling och tillagning. Och stressen runt det hela tog död på matlagningslusten. Nu är den tillbaka och helgmatlagningen är jätterolig och nu är övriga familjen mycket enklare att få med.

Vår yngsta dotter och hennes sambo provade Linas matkasse en provperiod och de fick slänga så mkt mat så det blev inte hållbart. Men folk är olika och vissa kanske behöver styras utifrån och kan inte själva känna vad de är sugna på?

Herregud, vad är det jag läser? Finns bara ett enkelt svar på denna fråga. Lämna honom. Nu. Direkt. Jag som man skäms när jag läser detta. Hur kan man behandla dig på detta viset?

Det finns gott om trevliga o matintresserade män där ute. Nån som uppskattar dig för den du är. Hade jag behandlat min fru så här hade hon sparkat ut mig för länge sen. Gör det du med... Lycka till????

Så som det ser ut nu så kan jag tipsa och trixa med min fru köket - och det är härligt. Vi smakar med av varandras mat - har väldigt mycket kryddor när vi lagar. Är både roligt och intressant. Hela familjen är intresserad.
Tror att jag blivit bättre på att uttrycka mig. Jag har problem med att jag kan låta ganska "hård" och det kan missuppfattas. Har inte märkt det själv... utan fått reda på det efteråt. Har väl lärt mig något på vägen kanske ;)

Han tar sig rätten att kräva att du lagar maten och dessutom har han mage att konstant klaga på den.

Han tar sig rätten att träna 2 tim efter jobbet men du får inte träna.

Jag tycker inte det låter som om att han är en snäll och trevlig människa alls. 

1. Köp en sous vide

2. Köp en vakumpackare

3. Be gubbfan tagga ner.

Om du verkligen försöker så verkar det som att han är bra dryg, nån med hybris, är han en sån som alltid har rätt och bara pratar om sig själv också i andra sammanhang eller?

Men är han en duktig kock som försöker lära dig saker och du ointresserat skiter i hans tips kan jag förstå hans frustration. Matlagning är ju inte så svårt så får du bra tips men inte orkar lyssna på dom så borde du skärpa dig men det lät ju som att du verkligen försöker. Då har han ingen rätt att vara sur...