P02041215 skrev 2018-09-05 22:35:56 följande:
Vi hade också bestämt oss för tre, jag har precis som du 2 sen tidigare, sen fick vi ett gemensamt, det gick några år...vi var nöjda sen kom den där längtan igen, kanske en ?sista?. Och det fick vi, det blev vår lille prins (har tre prinsessor innan) och efter honom har ?butiken? så att säga varit stängd, utan någon som helst tanke på att öppna igen. Så plötsligt nu tre år efter vår 4:e är jag jätte sugen på en ?sista? bebis, men som du beskriver, med skräck blandad förtjusning, ibland tänker jag bara nej vi struntar i det, det är ju bra som det är, och ibland (oftast) kan jag inte tänka på något annat än att få mysa med en bebis igen. Till saken hör dock att det känns lite som nu eller aldrig iom att jag blir 41 år i höst, tänk om jag väljer fel, tänk om det är bättre som vi har det nu, kommer jag förstöra ?allt? om vi får en till, kommer jag ångra mig resten av livet om jag inte skaffar en till??? Så många funderingar....
ja precis så. Jag är 32 år och min äldsta är 8,5 år, minsta är 4. pga olika skäl kommer jag behöva opereras de närmaste åren och efter det är chanserna minimala att jag kan bli gravid. så jag känner också nu eller aldrig.
När jag och min sambo träffades så bestämde vi oss för att vi ville ha ett gemensamt barn och sen kanske en sladdis om några år... där är vi nu :)
Jag är däremot övertygad om att man inte ångrar sig. Mina två äldsta kom väldigt tätt, det var sjukt jobbigt, men jag ångrade det aldrig.
Så en till bebis känns såklart lockande nu... har ju 3 pojkar så kanske en dotter? eller ännu coolare, 4 killar :D
men känner som dig, man börjar bli bekväm. får sova igen och känner sig mindre låst.
Men jag inbillar mig att det känns liiiite lättare att ha 3 stora barn och en bebis :) Än 3 blöjbarn haha
