Funktionshindrade barn tvingas flytta till barnboenden?!?
Helt vansinne, vad händer med det här landet?????? tycker ni de här är rätt?
www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-avslojar-funktionshindrade-barn-tvingas-flytta-till-barnboenden
Helt vansinne, vad händer med det här landet?????? tycker ni de här är rätt?
www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-avslojar-funktionshindrade-barn-tvingas-flytta-till-barnboenden
"Nu ska vi spara pengar, kosta vad det kosta vill". Vad kostar det inte att bygga boenden och anställa personal. För att inte tala om personliga tragedier för de inblandade. De la ju ner alla ålderdomshem för många år sen och blev tvungna att starta ny boenden för att vissa varken kan eller törs bo hemma. Vilket slöseri med pengar. Men barnen mår bäst med sina föräldrar och inte på instution
Tycker faktiskt det är en vettig idé. Någon måtta får det vara med resursslöseriet på personer som aldrig kommer tillföra samhället något.
Tycker faktiskt det är en vettig idé. Någon måtta får det vara med resursslöseriet på personer som aldrig kommer tillföra samhället något.
Tycker faktiskt det är en vettig idé. Någon måtta får det vara med resursslöseriet på personer som aldrig kommer tillföra samhället något.
Tragisk utveckling av samället våra folkvalda politiker valt.
För vissa finns det hur mycket pengar som helst, men inte för oss andra.
För ett par år sen var jag också mycket upprörd över neddragningarna av assistanstimmar.
Jag har en väninna med en dotter med handikapp, de har tidigare haft assistans 16 h per dygn och hjälp med allt från matning till hygien. Det har gjort att min väninna har kunnat leva ett ganska fritt liv, vi har ofta tränat ihop, kunnat gå på bio, tagit en krogrunda ibland. Hon har haft samma fritid, eller kanske lite mer, än andra vänner med barn och ansvarstagande partners. Hon har jobbat heltid. För två år sedan fick de sin assistans sänkt till 12 timmar per dygn, motiveringen var att man upplevde att dottern nu kan hantera sin gåstol på egen hand och inte längre krävde lika mycket tillsyn. Knapp på magen har också sänkt den tid matningen tar, att dottern numera gör sina behov på toaletten, och kan kommunicera behov (nattetid blöja) samt anpassningar med lyft gör den hjälp dottern behöver mindre tung. Helvetet bröt loss, min väninna gick i taket och undrade hur hon skulle kunna ha ett liv (väldigt lite handlade om dotterns behov). Numera är hon bitter över att behöva ha med dottern vid handling, behöva ha barnvakt om hon vill umgås med vänner utan dottern osv. Precis som en vanlig ensamstående förälder med andra ord. Jag förstår att deras liv är tuffare än för den med ett vanligt barn, men sanningen är att utöver jobb/transport dit och hem har min väninna 4 timmar per dag med gratis barnvakt och avlastning, fullt tillräckligt för att hinna handla/träna/fika någon gång per vecka. Vilka föräldrar till barn som inte är självgående har den lyxen?
Att folk som behöver avkastningen blir av med assistansen är inte bra, men orsaken till det är ibland att de som faktiskt bara är ovana vid att ansvara för sina barns vardag kräver mer assistans än nödvändigt. Alla föräldrar är ansvariga för sina barns välbefinnande, dygnet runt, året runt. Jag tackar oftare nej till träning/nöjen än vad min väninna gör på grund av att jag har ett barn som behöver mig.
Min väninnas situation är inte unik, många yngre föräldrar till assistansbarn verkar tro att vanliga barn tar hand om sig själva efter 2 års ålder.
Om man kan samla resurser på ett boende eller en förskoleliknande verksamhet istället för att sprida assistenter i allas hem så behöver det inte vara en dålig utveckling i alla lägen.
Är det rimligt att en svårt sjuk person med stora konstanta vårdbehov har ett privat "sjukhus" hemma, eller vore det bättre för vissa att få den vården i ett anpassat boende? Såklart vill man ha sina barn hemma men ibland måste man se till verkligheten. Att anpassa hem, ha dygnet runt vård, privat anpassade fordon m.m kan faktiskt vara ett slöseri med resurser. Om man kunde dela de resurserna på flera med assistansbehov så hade det varit ett bättre nyttjande. Jämför med exempelvis nattis, i vissa kommuner är det enstaka barn som har behovet, så där skickar man hem personal till barnet, i andra kommuner finns många barn och då.är det ekonomiskt försvarbart att ha öppet anpassade lokaler och personal samlat på en specifik plats.
Tragisk utveckling av samället våra folkvalda politiker valt.
För vissa finns det hur mycket pengar som helst, men inte för oss andra.
För ett par år sen var jag också mycket upprörd över neddragningarna av assistanstimmar.
Jag har en väninna med en dotter med handikapp, de har tidigare haft assistans 16 h per dygn och hjälp med allt från matning till hygien. Det har gjort att min väninna har kunnat leva ett ganska fritt liv, vi har ofta tränat ihop, kunnat gå på bio, tagit en krogrunda ibland. Hon har haft samma fritid, eller kanske lite mer, än andra vänner med barn och ansvarstagande partners. Hon har jobbat heltid. För två år sedan fick de sin assistans sänkt till 12 timmar per dygn, motiveringen var att man upplevde att dottern nu kan hantera sin gåstol på egen hand och inte längre krävde lika mycket tillsyn. Knapp på magen har också sänkt den tid matningen tar, att dottern numera gör sina behov på toaletten, och kan kommunicera behov (nattetid blöja) samt anpassningar med lyft gör den hjälp dottern behöver mindre tung. Helvetet bröt loss, min väninna gick i taket och undrade hur hon skulle kunna ha ett liv (väldigt lite handlade om dotterns behov). Numera är hon bitter över att behöva ha med dottern vid handling, behöva ha barnvakt om hon vill umgås med vänner utan dottern osv. Precis som en vanlig ensamstående förälder med andra ord. Jag förstår att deras liv är tuffare än för den med ett vanligt barn, men sanningen är att utöver jobb/transport dit och hem har min väninna 4 timmar per dag med gratis barnvakt och avlastning, fullt tillräckligt för att hinna handla/träna/fika någon gång per vecka. Vilka föräldrar till barn som inte är självgående har den lyxen?
Att folk som behöver avkastningen blir av med assistansen är inte bra, men orsaken till det är ibland att de som faktiskt bara är ovana vid att ansvara för sina barns vardag kräver mer assistans än nödvändigt. Alla föräldrar är ansvariga för sina barns välbefinnande, dygnet runt, året runt. Jag tackar oftare nej till träning/nöjen än vad min väninna gör på grund av att jag har ett barn som behöver mig.
Min väninnas situation är inte unik, många yngre föräldrar till assistansbarn verkar tro att vanliga barn tar hand om sig själva efter 2 års ålder.
Om man kan samla resurser på ett boende eller en förskoleliknande verksamhet istället för att sprida assistenter i allas hem så behöver det inte vara en dålig utveckling i alla lägen.
Är det rimligt att en svårt sjuk person med stora konstanta vårdbehov har ett privat "sjukhus" hemma, eller vore det bättre för vissa att få den vården i ett anpassat boende? Såklart vill man ha sina barn hemma men ibland måste man se till verkligheten. Att anpassa hem, ha dygnet runt vård, privat anpassade fordon m.m kan faktiskt vara ett slöseri med resurser. Om man kunde dela de resurserna på flera med assistansbehov så hade det varit ett bättre nyttjande. Jämför med exempelvis nattis, i vissa kommuner är det enstaka barn som har behovet, så där skickar man hem personal till barnet, i andra kommuner finns många barn och då.är det ekonomiskt försvarbart att ha öppet anpassade lokaler och personal samlat på en specifik plats.
Helt vansinne, vad händer med det här landet?
Socialdemokraterna kan inte tillåtas sitta ytterligare fyra år vid makten och demontera välfärdsstaten deras föregångare byggt upp. De tar från svårt sjuka och funktionshindrade infödingar och delar ut till unga, starka migrerade män, utan krav på motprestationer. Solidariteten med de svagaste i samhället är som bortblåst. Funktionshindrade och sjuka har tydligen inte samma värde som andra. Likt Trump tar man bort barnen från deras mor.
Det är ju inte så att föräldrarna kommer hindras att umgås med sina barn.
För ett par år sen var jag också mycket upprörd över neddragningarna av assistanstimmar.
Jag har en väninna med en dotter med handikapp, de har tidigare haft assistans 16 h per dygn och hjälp med allt från matning till hygien. Det har gjort att min väninna har kunnat leva ett ganska fritt liv, vi har ofta tränat ihop, kunnat gå på bio, tagit en krogrunda ibland. Hon har haft samma fritid, eller kanske lite mer, än andra vänner med barn och ansvarstagande partners. Hon har jobbat heltid. För två år sedan fick de sin assistans sänkt till 12 timmar per dygn, motiveringen var att man upplevde att dottern nu kan hantera sin gåstol på egen hand och inte längre krävde lika mycket tillsyn. Knapp på magen har också sänkt den tid matningen tar, att dottern numera gör sina behov på toaletten, och kan kommunicera behov (nattetid blöja) samt anpassningar med lyft gör den hjälp dottern behöver mindre tung. Helvetet bröt loss, min väninna gick i taket och undrade hur hon skulle kunna ha ett liv (väldigt lite handlade om dotterns behov). Numera är hon bitter över att behöva ha med dottern vid handling, behöva ha barnvakt om hon vill umgås med vänner utan dottern osv. Precis som en vanlig ensamstående förälder med andra ord. Jag förstår att deras liv är tuffare än för den med ett vanligt barn, men sanningen är att utöver jobb/transport dit och hem har min väninna 4 timmar per dag med gratis barnvakt och avlastning, fullt tillräckligt för att hinna handla/träna/fika någon gång per vecka. Vilka föräldrar till barn som inte är självgående har den lyxen?
Att folk som behöver avkastningen blir av med assistansen är inte bra, men orsaken till det är ibland att de som faktiskt bara är ovana vid att ansvara för sina barns vardag kräver mer assistans än nödvändigt. Alla föräldrar är ansvariga för sina barns välbefinnande, dygnet runt, året runt. Jag tackar oftare nej till träning/nöjen än vad min väninna gör på grund av att jag har ett barn som behöver mig.
Min väninnas situation är inte unik, många yngre föräldrar till assistansbarn verkar tro att vanliga barn tar hand om sig själva efter 2 års ålder.
Om man kan samla resurser på ett boende eller en förskoleliknande verksamhet istället för att sprida assistenter i allas hem så behöver det inte vara en dålig utveckling i alla lägen.
Är det rimligt att en svårt sjuk person med stora konstanta vårdbehov har ett privat "sjukhus" hemma, eller vore det bättre för vissa att få den vården i ett anpassat boende? Såklart vill man ha sina barn hemma men ibland måste man se till verkligheten. Att anpassa hem, ha dygnet runt vård, privat anpassade fordon m.m kan faktiskt vara ett slöseri med resurser. Om man kunde dela de resurserna på flera med assistansbehov så hade det varit ett bättre nyttjande. Jämför med exempelvis nattis, i vissa kommuner är det enstaka barn som har behovet, så där skickar man hem personal till barnet, i andra kommuner finns många barn och då.är det ekonomiskt försvarbart att ha öppet anpassade lokaler och personal samlat på en specifik plats.