• Anonymbcd

    Make elak

    Hej,


    Jag behöver hjälp.


    Jag och min man har varit tillsammans 3 år (distans). Gifta 2 år. De senaste två åren har vi bråkat väldigt mycket, speciellt på semestern när vi har mer tid ihop. Vårt problem är att han hatar mitt sätt att prata om mina behov och känslor. Jag pratar om detta genom att säga "När du säger så... känner jag mig så... detta känns inte okej". Detta leder till att han säger emot mig, säger att allt är mitt fel, för att dagen efter erkänna och säga förlåt. Han plågar mig på detta sätt genom att inte ta mina känslor på allvar. 


    På senare tid har vi bråkat varje dag. Han verkar hata mig samtidigt som jag vet att han älskar mig innerst inne. Jag har föreslagit att vi ska prata med psykolog och han har gått med på detta. Men igår när vi hade ett litet småtjafs, sa han "Jag skiter i din psykolog. Jag vet ej om jag vill leva med dig. Ta mig inte för givet.". Han har hotat med skilsmässa och kallat mig diverse svordomar i början när vi flytta ihop men har slutat med detta i 2 års tid men nu kommer det tillbaka när han tycker att jag är för gnällig, eller att jag vill involvera honom i diskusson. Jag känner mig tom och funderar seriöst på att skilja mig. Men att bygga upp något tar så lång tid och att skilja sig går snabbt. Min hjärna hänger inte med och jag är så ledsen. 


    Jag har vissa gånger svurit tillbaka när det varit för mycket för mig, fastän jag vet att det är fel. Det är inget jag har någonsin gjort mot någon i mitt liv. 


    Min man är högutbildad, ser bra ut och vi har väldigt mycket gemensamt. Men vårt förhållande är antingen tipp topp eller riktigt skit. Och när jag skriver om den senare, så är det bokstavligen skit. Min man har ett stort ego och skuldsätter mig fastän han är omedveten om det. Jag är inte perfekt. Ibland blir det att jag vill diskutera lite för mycket eftersom han inte lyssnar på mig. Och jag kan låta bestämd i tonen vilket min man hatar. Men för det mesta pratar jag kärleksfullt och snällt. Jag har svårt att arbeta på mina brister med honom efterssom vi krockar så mycket. Det är svårt att ändras när någon säger åt mig att allt är mitt fel och att jag är gnällig. Svårt att ändras när han inte säger något konkret och förväntar sig att jag ska förstå.


    Vet ej hur jag ska tänka. Förstår att det är svårt för er som ej lever med oss att ge råd. Men vad utläser ni av mitt meddelande? Har ni några tankar ideer som kan trösta? 


    Vh, 


    en mycket ledsen kvinna


    PS. Jag älskar min man men begriper inte mig på honom och jag känns helt fel för honom. Så svårt att fatta något beslut när man älskar någon så mycket. 


     

  • Svar på tråden Make elak
  • Anonym (No way.)

    Ni passar inte alls ihop. Passionen ledde till bröllop aldeles för fort, sen kom vardagen galopperande. Jag bråkar aldrig med min, jag pussas, och är snäll, och får massor tillbaka.

  • Anonym (llll)

    Låter som om ni gifte er utan att känna varandra till äckligt bra. Kan bli så när man har distansförhållande, man ser ju bara delar av hur den andre är och när du säger ni bråkar mer på semestern för då är ni mer tillsammans - ja, det är ju rätt vanligt att det blir så i relationer där inte allt fungerar helt. 

    Håller med alla andra i tråden om att ni inte ska vara tillsammans. 

  • Anonymbcd
    Nimzay skrev 2018-08-11 03:43:48 följande:

    Du ställer frågan vad som utläses av ditt meddelande, och mitt svar är då att jag får en känsla när jag läser din trådstart av att du (kanske rent omedvetet) lägger mycket skuld på dig själv för problem som uppstått i ert förhållande, alltså jag upplever det liksom som att du utgår ifrån att det är du som är huvudproblemet och kanske rent av "felet" i det hela. Får helt enkelt uppfattningen att du är väldigt inne på att det främst är problem som ligger hos dig som ger grund till era konflikter, att det är du som är jobbigt att ha o göra med osv. Så jag funderar i och med denna tolkning av din trådstart på om du kanske skulle behöva lita på dig själv bättre och typ förminska dig själv mindre, ta dig själv på större allvar helt enkelt. Det kan ju till exempel antingen vara ni båda som har stort ansvar till att det uppstår konflikter och att ni inte kommer överens, alltså det kan ju vara bådas beteenden som är problematiska. Eller också är det främst han som är orsaken till era problem, kanske är det helt enkelt hans beteende och sätt att vara som är det största problemet, snarare än du och ditt sätt att vara och fungera. Jag tycker du ska fundera mer på vad som egentligen faktiskt är fel, dåligt, problematiskt etc med dig och hur du är, och då samtidigt vara mer öppen för att det kanske inte alls är så illa egentligen, jag menar det kanske istället är hos honom de största "felen" och problemen ligger - dvs han som är det huvudsakliga problem i det här med hur er relation (inte) verkar fungera. Precis som någon skrev tidigare i tråden tycker jag du ska fundera över ifall du kanske har rätt i hur du tänker, känner, reagerar osv och helt enkelt över om det som du känner och gör kanske trots allt är helt adekvat till hur  er relation ser ut och hur han beter sig. 

    Kram


    Jag tror det är svårt att skriva utifrån flera perspektiv - det är lätt att jag skriva allt han gör fel. Nu ser jag ju det från mitt håll. Ibland känns det som om jag har svårt att vara självkritisk. Nu när jag läser ditt medd och förssöker tänka på det som är dåligt/problematiskt inser jag att jag också är en del av problemet. 


    Jag har ju också en del av ansvaret. Jag kan också vara elak, kritisk och bossig. Ibland är han för lugn och reserverad att jag inte alltid förstår honom. Då kan jag vara lite på honom.. "Varför säger du inget?", "vad tänker du på?", "kan vi försöka vara lite roliga?". Det är ju inte så snällt av mig. Och han märker av att jag stör mig på honom. Det är inget jag gör med meningen. 


    Jag tror att det är bådas fel. Men största ansvar ligger på honom iom att han inte kommunicerar fram sina behov utan vill att man ska förstå dem många gånger. Samt att han är aggresiv/explosiv i sitt sätt att prata samt alltid tar på sig offerkappan. 


    Tack för ditt svar. Läs gärna detta och skriv tillbaka. Jag väntar.

  • Anonymbcd
    Anonym (llll) skrev 2018-08-11 09:00:18 följande:

    Låter som om ni gifte er utan att känna varandra till äckligt bra. Kan bli så när man har distansförhållande, man ser ju bara delar av hur den andre är och när du säger ni bråkar mer på semestern för då är ni mer tillsammans - ja, det är ju rätt vanligt att det blir så i relationer där inte allt fungerar helt. 

    Håller med alla andra i tråden om att ni inte ska vara tillsammans. 


    Nä, kanske inte. Man känner varandra bäst när man bor ihop. Men jag blunda nog för en hel del - eftersom jag aldrig varit med någon som iallafall till en början fick mig att känna mig väldigt trygg. Nu har jag lärt mig att man ska vara trygg i sig själv oavsett. 
  • Anonymbcd
    Nimzay skrev 2018-08-11 03:59:30 följande:

    En fundering till jag får: du kallar dig själv gnällig och jag undrar då; är du verkligen gnällig, eller är det kanske så att du snarare är väldigt känslig? Att vara gnällig och att vara mycket känslig behöver ju inte riktig vara samma sak tänker jag.

    Och på tal om gnällig får jag snarare uppfattningen att det i så fall är han som är den gnällige av er, iaf verkar det lite så när man läser det där du beskriver om att han kan vara lättkränkt och typ blev sur när du skämtade och tog det som en pik. Ska jag säga min mening tycker jag att folk som på riktigt är lättkränkta kan vara långt mer irriterande gnälliga och jobbiga att ha o göra med än folk som istället snarare är mycket känsliga.


    Jag har ibland svårt att släppa konflikter. Han löser dem genom att göra en gest; fixa fika eller nått och säga förlåt. Jag vill gärna diskutera vad som har hänt för att undvika att det händer igen. Han hatar att diskutera vilket gör att jag vill diskutera allt. Ja, något känslig är jag i relationen. Men kan ha att göra att min känslighet blir mer med honom. 


    Han är lättkränkt och gnällig. Hatar att prata känslor och diskutera våra problem. 

  • Anonymbcd
    Anonym (No way.) skrev 2018-08-11 08:44:58 följande:

    Ni passar inte alls ihop. Passionen ledde till bröllop aldeles för fort, sen kom vardagen galopperande. Jag bråkar aldrig med min, jag pussas, och är snäll, och får massor tillbaka.


    Ja, och att jag blunda för en del för han har varit en trygg person för mig i början. Vad kul. Det är så det ska vara. 
  • Anonymbcd
    Nimzay skrev 2018-08-11 04:05:04 följande:

    Du skriver dessutom själv att din man har väldigt narcissistiska drag och detta gör mig orolig då jag utifrån ditt sätt att uttrycka dig i dina inlägg tippar på att du för din del verkligen är en typ av människa som löper stor risk att fara väldigt illa av en narcissist. Jag syftar då på att du verkar vara: självkritisk, självdömande, väldigt känslig, omtänksam, mycket funderande och analyserande osv. Därför befarar jag att er relation kanske inte är särskilt sund för dig, så tycker att du ska fundera nog på om du verkligen vill leva med honom och då tänka på ditt eget bästa och vad som verkligen vore bäst för dig.


    Låter som om du känner mig faktiskt. Jag står på mig i relationen och säger vad jag tycker men det är på kvällarna alla tankar kommer. Han är narcissistisk, men är mycket sårad, ledsen och lever med en smärta med mig - det sa han idag. Han menar på att han inte kan tala om sina behov och har svårt för det men att han gör sitt bäst vilket jag inte märker. Han har svårt att ändra på dem sidorna där vi krockar. Jag vet att det är största felet, och att man ska tänka på sig själv, men tycker synd om honom också. Vill inte ha på det på mitt samvete att ha orsakat en annan människa så mycket smärta. Även om det kanske är han som gjort det. Altt är väldigt jobbigt! Ja, jag funderar och samlar kraft. 
  • Anonym (J)
    Anonymbcd skrev 2018-08-11 01:10:19 följande:

    Tack så mycket. Blir lite rörd, att det finns så många underbara människor där ute som dig. Tack.

    Ja, det du skriver. Har jag observerat - du tar orden ur min mun. Precis, han har svårt att koncentrera sig för det går emot hans verklighetsuppfattning, väldiga narcisstiska drag. Han har haft självinsikt det senaste året från och till - och blivit bättre.. men när vardagen kommer smygande - har jag för många åsikter för honom, för mycket personlighet. Ibland säger jag till honom att han behöver en tjej som saknar en personlighet som kan vara din nickdocka och aldrig prata om vad hon tycker. Då tycker han jag är från en annan planet och pratar nonsens hehe.. vi pratar två olika språk och helt ärligt förhållande har varit skakigt med mycket bråk. Trodde vi skulle få det bättre eftersom det har blivit det periodvis. Men jag vill inte "plåga honom mer" eller själv leva i ett destruktivt förhållande. 

    Idag försökte han prata med mig. "Ska jag laga mat till dig?" "Vad har du köpt?" "Vart ska du?". Har bara svara ja/nej. Han har sugit musten ur mig och kärleken. Samlar mod och styrka.. ork.. att gå vidare. Är bara lite snopet.. för han lovade att vi skulle på parterapi - och även fast det hade varit väldigt mycket att arbeta med från hans håll och ett tufft förhållande var jag villig att arbeta på med. Trodde vi skulle ge det en sista chans. Han kanske kommer å säger "Jag var arg - vi går på samtal". Det är jättejobbigt. Han psykar mig så mycket. Inte värt att försöka mer. 


    Det låter som om du redn fattat ditt beslut. Även om du känner osäkerhet och tvekar ibland. Sök stöd hos andra så du orkar verkställa ditt beslut! Har du någon vän som du kan anförtro dig åt? Du kommer behöva allt stöd du kan få. Normalt är detta ett svårt beslut att ta. Du är däremot i en extraordinär sits till följd av hans manipulativa sätt och psykiska misshandel mot dig (uppfattar det som han mer eller mindre dumförklarar dig hela tiden bara för att det inte passar honom). Detta gör att du kommer ha ännu svårare att verkställa ditt beslutet. Men få det gjort! Ingen människa har rätt att bemöta en på det viset! Särskilt inte ens närmaste. Du behöver inte försöka mer, det är ok att gå vidare. Det är inte att ge upp heller! Ge upp vore att stanna trots att det får dig att må dåligt.
  • Nimzay
    Anonymbcd skrev 2018-08-11 13:19:43 följande:

    Jag tror det är svårt att skriva utifrån flera perspektiv - det är lätt att jag skriva allt han gör fel. Nu ser jag ju det från mitt håll. Ibland känns det som om jag har svårt att vara självkritisk. Nu när jag läser ditt medd och förssöker tänka på det som är dåligt/problematiskt inser jag att jag också är en del av problemet. 


    Jag har ju också en del av ansvaret. Jag kan också vara elak, kritisk och bossig. Ibland är han för lugn och reserverad att jag inte alltid förstår honom. Då kan jag vara lite på honom.. "Varför säger du inget?", "vad tänker du på?", "kan vi försöka vara lite roliga?". Det är ju inte så snällt av mig. Och han märker av att jag stör mig på honom. Det är inget jag gör med meningen. 


    Jag tror att det är bådas fel. Men största ansvar ligger på honom iom att han inte kommunicerar fram sina behov utan vill att man ska förstå dem många gånger. Samt att han är aggresiv/explosiv i sitt sätt att prata samt alltid tar på sig offerkappan. 


    Tack för ditt svar. Läs gärna detta och skriv tillbaka. Jag väntar.


    Det har du rätt i, att det nog ofta är svårt att skriva utifrån flera perspektiv - dvs att man kanske lätt radar upp allt fel den andre gör när man ger en beskrivning av en konflikt. Och det är ju möjligt att det kan ha blivit lite såhär också. Men en sak kan jag säga helt säkert, och det är att jag har läst en hel del trådstarter och trådar på familjeliv, och jag kan lova dig; man brukar märka ganska tydligt när den som skapat tråden bara gnäller och klagar på någon annan (exempelvis en parter, bekant etc som den är oense med), dvs när trådstartaren bara radar upp den massa fel den andre gjort samt gnäller över den andre brister - medan den verkar se sig själv som felfri och inte alls är särskilt villig att medge att den själv mycket väl också kan vara orsaken till konflikten, ja kanske i vissa fall vara minst lika mycket orsak till konflikten. I dessa fall brukar det verkligen hela trådstarten drypa av detta så det riktigt skriker om det. Och jag skulle satsa mycket på att många andra FL-användare skulle hålla med mig om detta. Men i din trådstart eller dina övriga inlägg i tråden finner jag däremot inga alls tecken på nåt sånt där, tvärtom.

    Känns betryggande att läsa att du inser och medger att det största ansvaret ligger på honom, det gläder mig. Och jag håller med dig, ungefär så tror jag lite också; att era konflikter antagligen är bådas fel men att det största ansvaret ligger hos honom. I alla fall får jag uppfattningen av att det kan vara ungefär så när jag läser det du skrivet. Och därför (eftersom att det ansvaret för era konflikter förmodligen ligger hos honom) hoppas jag att det är snäll mot dig själv och inte lägger alltför mycket skuld på dig själv för saker som till största delen antagligen är hans fel och inte ditt.
    Anonymbcd skrev 2018-08-11 13:46:50 följande:

    Jag har ibland svårt att släppa konflikter. Han löser dem genom att göra en gest; fixa fika eller nått och säga förlåt. Jag vill gärna diskutera vad som har hänt för att undvika att det händer igen. Han hatar att diskutera vilket gör att jag vill diskutera allt. Ja, något känslig är jag i relationen. Men kan ha att göra att min känslighet blir mer med honom. 


    Han är lättkränkt och gnällig. Hatar att prata känslor och diskutera våra problem. 


    Känner igen mig hur du beskriver att du är, ungefär sån är jag också. Dvs jag kan exempelvis ha väääldigt svårt att släppa konflikter och sånt. Ofta vill jag gärna prata ut om sånt efteråt när jag kanske har hämtat mig lite och sånt, medan många andra nog oftare lägger det hela bakom sig snabbare än jag.

    Men hur som helst; det där du säger om att du är känslig i relationen och att det möjligtvis kan ha att göra med att din känslighet blir mer med honom får mig återigen att fundera kring ifall ni två kanske inte passar speciellt bra ihop. Alltså jag menar du kanske helt enkelt är för känslig för honom medan han i sin tur är alldeles för okänslig för dig. Med andra ord går kanske era personligheter helt enkelt inte särskilt bra ihop, och därför blir det svårt för er att förstå varandra vilket leder till konflikter. Jag tänker här lite att du kanske skulle må bättre med någon som kan förstå dig i din känslighet bättre än vad han kan. För nu när du är med honom tänker jag lite att du mår dåligt, tar åt dig, blir illa till mods osv av att känna att han inte förstår dig i ditt sätt att se på saker, i ditt sätt att reagera - ja i ditt sätt att vara och fungera helt enkelt, och detta i sin tur gör dig ääännu mer känslig vilket krånglar till det hela ytterligare.

    Kan själv känna lite så i alla fall; att med människor som inte förstår mig blir jag extra frustrerad och mår dåligt, vilket gör att min känslighet ökar så att jag därmed reagerar ännu starkare när jag är med oförstående människor än med människor som jag känner att förstår mig, och på grund av detta trivs jag mycket bättre med att umgås, kommunicera etc med människor som jag känner att förstår mig åtminstone någorlunda hyfsat. Och att leva som gift tillsammans med någon som inte förstår mig i min känslighet, som inte alls förstår sig på mitt sätt att fungera och vara tror jag att i alla fall att för min del skulle bli oerhört problematiskt och krångligt i längden.

    Så jag tänker därmed tänker jag att det nog kan vara lite så det är för dig och din man; ni förstår varandra inte helt enkelt för att ni är för olika typ, och då tror jag att det framförallt handlar om att han inte förstår dig eftersom att han inte besitter den känslighet du gör. Och du, lägg gärna på minnet här att känslighet behöver inte alltid vara något dåligt, utan det kan lika mycket vara något positivt och fint också, så med andra ord skulle man kunna säga att du besitter något fint och värdefullt, som din man antagligen inte alls har lika mycket av som du har,
    och som han därför aldrig kommer att förstå sig på lika bra som du.
    Anonymbcd skrev 2018-08-11 13:54:27 följande:
    Låter som om du känner mig faktiskt. Jag står på mig i relationen och säger vad jag tycker men det är på kvällarna alla tankar kommer. Han är narcissistisk, men är mycket sårad, ledsen och lever med en smärta med mig - det sa han idag. Han menar på att han inte kan tala om sina behov och har svårt för det men att han gör sitt bäst vilket jag inte märker. Han har svårt att ändra på dem sidorna där vi krockar. Jag vet att det är största felet, och att man ska tänka på sig själv, men tycker synd om honom också. Vill inte ha på det på mitt samvete att ha orsakat en annan människa så mycket smärta. Även om det kanske är han som gjort det. Altt är väldigt jobbigt! Ja, jag funderar och samlar kraft. 
    Känner dig gör jag ju såklart inte (haha:)) men man kan ju få en bild av hur en person är genom att läsa hur den uttrycker sig och vad den skriver och så. Och så som jag skrivit är alltså den bild jag fått av dig utifrån din trådstart samt dina övriga inlägg i tråden. ;)

    Tycker det är bra att du funderar och samlar kraft, kan förstå att det är jobbigt när det ju trots allt handlar om någon som du ju på något sätt älskar och bryr dig om, och som du kanske även känner att älskar och bryr dig om dig fast på sitt sätt. Kom ihåg att vara stark, stå på dig och värna om dig själv. Och tänk på att du förtjänar bättre än att leva med en person som kanske trots allt mest får dig att må dåligt. Fundera igenom ordentligt hur du ska göra, och var noga med att inte glömma bor dig själv och ditt bästa, lycka till. Hoppas allt ordnar sig tillslut. Kram

  • Anonym (autistisk psykopati)

    Han har inte asperger då? Många aspergare förtrycker sina negativa sidor i ett förhållandes inledningsfas för att sedan låta snaran dras åt. Nu verkar din man inte ha så många autistiska jobbigheter, men nog påminner det om autism alltid.

  • Anonym (autistisk psykopati)

    Few dare speak the truth about people with Asperger?s Syndrome (AS) (now classified as part of ASD, or ?autism spectrum disorder?). When the truth comes out, a militant mob is mobilized. Their goal is to pummel the truth-tellers into silence, which leaves their partners and others without the information and support they need.


    What is this unspeakable truth those with AS try so hard to hide from the world?


    They are incapable of empathy. And because of their lack of empathy, their spouses, partners and children suffer extreme emotional neglect, abuse and significant trauma. 


    People with AS have no idea they lack empathy. Their disorder not only prevents them from having empathy, but from knowing they don?t. This is the reason they become so angry at any claim that they are empathy-deficient.


    ?With Asperger?s and Narcissistic Personality Disorder, a lot of the criteria overlap. The difference is that while all people with Aspergers are narcissistic (not NPD, but self-centered; it?s a central trait), all people with NPD are definitely not aspergers, and can be the total opposite: super smooth and charming.?


     


    ?Do I Have Asperger?s Syndrome or Narcissistic Personality Disorder?? Samantha Rodman, PhD, licensed psychologist


    Marriage to an Adult with Autism has Extreme Challenges


    ?Millions of spouses worldwide are living in marriages which don?t make sense; marriages which are chaotic, confusing, abusive and often violent. They are ashamed, not daring to tell anyone, because no-one outside the marriage believes them. They are told by experts it is their fault they can?t make the marriage work. They lose their self-esteem and suffer greatly from the inappropriate responses and neglect of the relationship by their partner with High functioning autism.


    The difficulties of adults with High functioning autism, previously known as Asperger?s syndrome, are widely misrepresented by those with the condition, due to their disorder and by medical experts who wish to understate the impact of those deficits on spouses and partners. Many of these adults with Hfa are undiagnosed and only recognised after years of chaos and confusion in their intimate relationships?


    The last neglected area in this lifelong disorder is the spouses of these adults who live isolated, lonely lives because their partner?s circumstances are not truthfully acknowledged by experts?


    It is the spouses of those with Hfa who need support, acknowledgement and validation of their real and extreme difficulties caring for their loved one who is hard wired and unable, by the definition of Hfa, to fully participate in an adult intimate relationship.?

    heartlessaspergers.com/

  • Anonymbcd
    Nimzay skrev 2018-08-14 08:50:20 följande:
    Det har du rätt i, att det nog ofta är svårt att skriva utifrån flera perspektiv - dvs att man kanske lätt radar upp allt fel den andre gör när man ger en beskrivning av en konflikt. Och det är ju möjligt att det kan ha blivit lite såhär också. Men en sak kan jag säga helt säkert, och det är att jag har läst en hel del trådstarter och trådar på familjeliv, och jag kan lova dig; man brukar märka ganska tydligt när den som skapat tråden bara gnäller och klagar på någon annan (exempelvis en parter, bekant etc som den är oense med), dvs när trådstartaren bara radar upp den massa fel den andre gjort samt gnäller över den andre brister - medan den verkar se sig själv som felfri och inte alls är särskilt villig att medge att den själv mycket väl också kan vara orsaken till konflikten, ja kanske i vissa fall vara minst lika mycket orsak till konflikten. I dessa fall brukar det verkligen hela trådstarten drypa av detta så det riktigt skriker om det. Och jag skulle satsa mycket på att många andra FL-användare skulle hålla med mig om detta. Men i din trådstart eller dina övriga inlägg i tråden finner jag däremot inga alls tecken på nåt sånt där, tvärtom.

    Känns betryggande att läsa att du inser och medger att det största ansvaret ligger på honom, det gläder mig. Och jag håller med dig, ungefär så tror jag lite också; att era konflikter antagligen är bådas fel men att det största ansvaret ligger hos honom. I alla fall får jag uppfattningen av att det kan vara ungefär så när jag läser det du skrivet. Och därför (eftersom att det ansvaret för era konflikter förmodligen ligger hos honom) hoppas jag att det är snäll mot dig själv och inte lägger alltför mycket skuld på dig själv för saker som till största delen antagligen är hans fel och inte ditt.
    Anonymbcd skrev 2018-08-11 13:46:50 följande:

    Jag har ibland svårt att släppa konflikter. Han löser dem genom att göra en gest; fixa fika eller nått och säga förlåt. Jag vill gärna diskutera vad som har hänt för att undvika att det händer igen. Han hatar att diskutera vilket gör att jag vill diskutera allt. Ja, något känslig är jag i relationen. Men kan ha att göra att min känslighet blir mer med honom. 


    Han är lättkränkt och gnällig. Hatar att prata känslor och diskutera våra problem. 


    Känner igen mig hur du beskriver att du är, ungefär sån är jag också. Dvs jag kan exempelvis ha väääldigt svårt att släppa konflikter och sånt. Ofta vill jag gärna prata ut om sånt efteråt när jag kanske har hämtat mig lite och sånt, medan många andra nog oftare lägger det hela bakom sig snabbare än jag.

    Men hur som helst; det där du säger om att du är känslig i relationen och att det möjligtvis kan ha att göra med att din känslighet blir mer med honom får mig återigen att fundera kring ifall ni två kanske inte passar speciellt bra ihop. Alltså jag menar du kanske helt enkelt är för känslig för honom medan han i sin tur är alldeles för okänslig för dig. Med andra ord går kanske era personligheter helt enkelt inte särskilt bra ihop, och därför blir det svårt för er att förstå varandra vilket leder till konflikter. Jag tänker här lite att du kanske skulle må bättre med någon som kan förstå dig i din känslighet bättre än vad han kan. För nu när du är med honom tänker jag lite att du mår dåligt, tar åt dig, blir illa till mods osv av att känna att han inte förstår dig i ditt sätt att se på saker, i ditt sätt att reagera - ja i ditt sätt att vara och fungera helt enkelt, och detta i sin tur gör dig ääännu mer känslig vilket krånglar till det hela ytterligare.

    Kan själv känna lite så i alla fall; att med människor som inte förstår mig blir jag extra frustrerad och mår dåligt, vilket gör att min känslighet ökar så att jag därmed reagerar ännu starkare när jag är med oförstående människor än med människor som jag känner att förstår mig, och på grund av detta trivs jag mycket bättre med att umgås, kommunicera etc med människor som jag känner att förstår mig åtminstone någorlunda hyfsat. Och att leva som gift tillsammans med någon som inte förstår mig i min känslighet, som inte alls förstår sig på mitt sätt att fungera och vara tror jag att i alla fall att för min del skulle bli oerhört problematiskt och krångligt i längden.

    Så jag tänker därmed tänker jag att det nog kan vara lite så det är för dig och din man; ni förstår varandra inte helt enkelt för att ni är för olika typ, och då tror jag att det framförallt handlar om att han inte förstår dig eftersom att han inte besitter den känslighet du gör. Och du, lägg gärna på minnet här att känslighet behöver inte alltid vara något dåligt, utan det kan lika mycket vara något positivt och fint också, så med andra ord skulle man kunna säga att du besitter något fint och värdefullt, som din man antagligen inte alls har lika mycket av som du har,
    och som han därför aldrig kommer att förstå sig på lika bra som du.Känner dig gör jag ju såklart inte (haha:)) men man kan ju få en bild av hur en person är genom att läsa hur den uttrycker sig och vad den skriver och så. Och så som jag skrivit är alltså den bild jag fått av dig utifrån din trådstart samt dina övriga inlägg i tråden. ;)

    Tycker det är bra att du funderar och samlar kraft, kan förstå att det är jobbigt när det ju trots allt handlar om någon som du ju på något sätt älskar och bryr dig om, och som du kanske även känner att älskar och bryr dig om dig fast på sitt sätt. Kom ihåg att vara stark, stå på dig och värna om dig själv. Och tänk på att du förtjänar bättre än att leva med en person som kanske trots allt mest får dig att må dåligt. Fundera igenom ordentligt hur du ska göra, och var noga med att inte glömma bor dig själv och ditt bästa, lycka till. Hoppas allt ordnar sig tillslut. Kram

    Jag hade bara önskat att han accepterar mina negativa sidor såsom jag accepterar hans - för de kommer alltid vara där; vi är dem vi är. Hade önskat att det positiva var större än det negativa. Det gör hemskt ont. Att förlora sin bästa vän och partner. 


    Jag har kommit till insikt att saker å ting inte är mitt fel, utan bägges, och mycket han i vissa fall. Jag har tagit mig styrkan att skriva ut skilsmässopappren. Idag ska jag fylla i dem tänkte jag (efter ännu ett brutalt tjafs med honom). 


    Jag är en ensam själ. Är inte van att inte ha någon som stöttar mig. Men jag ska försöka vara stark och hitta tröst hos mig själv och andra. 


    Det ordnar sig. Jag har fina människor runtomkring mig. Speciellt min familj. Tack snälla för du tog dig tiden att skriva. Du får gärna skriva till mig om du någon gång behöver skriva något. Kram 

  • Anonymbcd
    Anonym (autistisk psykopati) skrev 2018-08-14 17:34:50 följande:

    Few dare speak the truth about people with Asperger?s Syndrome (AS) (now classified as part of ASD, or ?autism spectrum disorder?). When the truth comes out, a militant mob is mobilized. Their goal is to pummel the truth-tellers into silence, which leaves their partners and others without the information and support they need.


    What is this unspeakable truth those with AS try so hard to hide from the world?


    They are incapable of empathy. And because of their lack of empathy, their spouses, partners and children suffer extreme emotional neglect, abuse and significant trauma. 


    People with AS have no idea they lack empathy. Their disorder not only prevents them from having empathy, but from knowing they don?t. This is the reason they become so angry at any claim that they are empathy-deficient.


    ?With Asperger?s and Narcissistic Personality Disorder, a lot of the criteria overlap. The difference is that while all people with Aspergers are narcissistic (not NPD, but self-centered; it?s a central trait), all people with NPD are definitely not aspergers, and can be the total opposite: super smooth and charming.?


     


    ?Do I Have Asperger?s Syndrome or Narcissistic Personality Disorder?? Samantha Rodman, PhD, licensed psychologist


    Marriage to an Adult with Autism has Extreme Challenges


    ?Millions of spouses worldwide are living in marriages which don?t make sense; marriages which are chaotic, confusing, abusive and often violent. They are ashamed, not daring to tell anyone, because no-one outside the marriage believes them. They are told by experts it is their fault they can?t make the marriage work. They lose their self-esteem and suffer greatly from the inappropriate responses and neglect of the relationship by their partner with High functioning autism.


    The difficulties of adults with High functioning autism, previously known as Asperger?s syndrome, are widely misrepresented by those with the condition, due to their disorder and by medical experts who wish to understate the impact of those deficits on spouses and partners. Many of these adults with Hfa are undiagnosed and only recognised after years of chaos and confusion in their intimate relationships?


    The last neglected area in this lifelong disorder is the spouses of these adults who live isolated, lonely lives because their partner?s circumstances are not truthfully acknowledged by experts?


    It is the spouses of those with Hfa who need support, acknowledgement and validation of their real and extreme difficulties caring for their loved one who is hard wired and unable, by the definition of Hfa, to fully participate in an adult intimate relationship.?

    heartlessaspergers.com/


    Ja, det mesta stämmer. Synd att han inte vill få sig diagnostiserad. Hade varit bra att få hjälp. 
  • Anonym (autistisk psykopati)

    Det svåra med aspergare är att de aldrig är villiga att ändra ståndpunkt eller erkänna att de har fel, allt beror på alla andra. Det ligger i sakens natur - de har inte förmågan att se sig själv utifrån och då kan man inte heller rannsaka sina brister.

    Det är oerhört krävande och frustrerande att vara i en relation med en aspie, då man mer eller mindre måste ta hand om ett vuxet barn. Att många aspergare är välutbildade och kan ha ett avancerat vokabulär hjälper föga när det kommer till samspelet i ett förhållande. På vissa intellektuella förmågor kan de vara långt framme, men ofta är de lika känslomässigt/mognadsmässigt utvecklade som trettonåringar (med trotssyndrom och egocentriciteten som hör unga tonåringar till.)

    Jag uppmanar alla som är tillsammans med aspergare att bryta upp. Aspergaren kan ha lärt sig sociala koder och kutymer på ett mekaniskt sätt, men detta är bara ett spel för gallerierna. De förstår helt enkelt inte varför folk beter sig som de gör, de har bara lärt sig att det är fördelaktigt att "spela med". Många aspergare läser mycket böcker och har ett ålderdomligt språkbruk där alla ideer och maner de ger uttryck för endast är en repris från lästa böcker/filmer.

    Jag säger inte att aspies är onda människor, men om man vill ha en relation med sant givande och tagande så gör man klokt i att inte välja en autist som partner. Jag säger samma sak om man har att göra med en psykopat eller narcissist. En hel del som har doktorsgrad inom ämnet (psykologi) hävdar att asperger är en gravare form av narcissism, då aspergare är mer självfokuserade och aldrig kan ta andras perspektiv. Många studier visar att asperger/högfungerande autism och personlighetsstörningar är svåra att skilja från varandra, bla Gillberg har skrivit om detta.

    Det är inte ditt fel att du fått en man med asperger på kroken, alla kan ha den oturen. Det viktiga är att du bryter upp, men gör det försiktigt då aspergare kan vara oberäkneliga när de blir kränkta.

  • Anonym (Anonym Aspie)

    Och då var skitsnacket mot Aspies igång igen! Och lika onyanserat som vanligt. Men det är ju också samma person varenda gång. Folk är individer - även Aspies.

    Min man har i alla fall inga klagomål alls när det gäller vår relation. Han är väldigt lycklig med mig - annars skulle han knappast få för sig att säga det varje dag. ;)

  • Anonym (autistisk psykopati)

    Skrivet av Susan Heitler Ph.D
    Dr. Mansour similarly quotes from the ICM-10 listing these features of autism


    Self-centeredness; inappropriate to developmental level and cultural expectations
    Poor self-awareness, poor ability to develop remorse or learn from mistakes
    Poor empathy or appreciation of others feelings
    Poor ability to reciprocate emotions.
    Hostile dependency on safe relations.
    Failure to develop emotional relationships appropriate to developmental level and social norms
    Treating people as objects or preferring objects over them 

    Again, this list certainly sounds a lot like narcissism.
    www.psychologytoday.com/intl/blog/resolution-not-conflict/201406/do-you-think-narcissism-autistic-spectrum-disorder

    Vi måste sprida kunskapen om ohälsosamma förhållanden med högfungerande autister/aspergare. Folk har rätt att få information om hur narcissister fungerar och vad det innebär så att man kan vidta försiktighetsåtgärder, detsamma gäller asperger.

  • Anonym (autistisk psykopati)

    TS sade själv att mycket av informationen stämde in, och eftersom hennes make inte verkar särskilt villig att gå till psykologen tillhandahöll jag information som hon kunde ha nytta av.

    Om du och din man är lyckliga så jättebra, jag önskar er all välgång, men många i förhållanden med aspergare känner annorlunda. Jag har pratat med nära hundratalet kvinnor och män som känner sig "kvävda i förhållandet", som aldrig kan tala öppet med sin partner om vad de behöver eftersom de "möts av en vägg av oförståelse/motstånd" och där all ska ske efter aspergarens villkor. Nu har inte alla officiella diagnoser, men majoriteten har faktiskt blivit diagnosticerade senare (efter att förhållandena spruckit) alternativt har det kommit fram att de mörkat sina diagnoser.

    Jag förstår att det är känsligt för dig och jag ber om ursäkt för att jag tar upp detta, men det är ett måste. Jag vet att aspergare ofta är på aspiemöten där aspergeridentiteten förstärks än mer och ett slags broderskap/systerskap svetsas samman. Inte sällan är föräldrar öppna med sina barns diagnoser och försöker att höja deras barns diagnos i deras omgivning.

    Allt detta är förståeligt, det jag ber om är att få ge råd till de som faktisk är i ohälsosamma relationer pga sin partners diagnos. För asperger innebär faktiskt sociala svårigheter, med att framförallt kunna sätta sig in i hur andra människor tänker och känner. Detta får konsekvenser i ett förhållande. Nu finns det säkert förhållanden som fungerar alldeles utmärkt om man är tillsammans med en narcissist eller aspergare, men det är inte de jag talar om.

  • Nimzay
    Anonymbcd skrev 2018-08-17 19:55:08 följande:

    Jag hade bara önskat att han accepterar mina negativa sidor såsom jag accepterar hans - för de kommer alltid vara där; vi är dem vi är. Hade önskat att det positiva var större än det negativa. Det gör hemskt ont. Att förlora sin bästa vän och partner. 


    Fast olyckligtvis är ju alla människor inte så värst accepterande även om man skulle önska det, utan tyvärr finns det en hel del ickeaccepterande och översittande människor. Men förstår hur som helst att allt det där kan kännas tungt, men förhoppningsvis går det över med tiden.
    Anonymbcd skrev 2018-08-17 19:55:08 följande:

     


    Jag har kommit till insikt att saker å ting inte är mitt fel, utan bägges, och mycket han i vissa fall. Jag har tagit mig styrkan att skriva ut skilsmässopappren. Idag ska jag fylla i dem tänkte jag (efter ännu ett brutalt tjafs med honom). 



    Väldigt bra att du försöker vara öppet till att allt inte bara behöver vara ditt fel! ;)
    Anonymbcd skrev 2018-08-17 19:55:08 följande:

    Jag är en ensam själ. Är inte van att inte ha någon som stöttar mig. Men jag ska försöka vara stark och hitta tröst hos mig själv och andra. 


    Det ordnar sig. Jag har fina människor runtomkring mig. Speciellt min familj. Tack snälla för du tog dig tiden att skriva. Du får gärna skriva till mig om du någon gång behöver skriva något. Kram 



    Är också en ganska ensam själv, funderar lite på om det kanske kan vara så att en hel väldigt känsliga själar nog ofta är lite ensamma. Känner för övrigt igen mig lite i hur du verkar vara överhuvudtaget faktiskt. ;)
    Har för min del som tur är också min familj och släkt omkring mig iaf, och det är ju skönt och bra det, så det verkar ju bra även för din del att du har det så. Samla kraft hos dem du älskar och som bryr sig! Kram <333
Svar på tråden Make elak