Separera, hur gör man?

Ni får helt enkelt försöka att vara vänner, och fortsätta umgås så länge du ammar. Sen kan du eller han flytta, barnet får ni då dela på som alla andra 7/7 barn. Det vanligaste nu för tiden är att separera, så snart det kommer en fis på tvären. Folk är inte så bra på att kommunicera nu för tiden, men bra på att tillverka, små oskyldiga kiddis.

Och nu för tiden är också folk väldigt duktiga på att kritisera redan sårade människor som de inte har en blekaste aning om hur fan de mår. Så de finns ju nån för allt, inte sant?!

Nej då, jag kritiserar ingen, och absolut inte TS, men jag vill ändå komma med en synpunkt:

När man väljer att behålla, det lilla livet som är i den kvinnan. Det är bara hon som har ansvaret sen då? Eller det kan bli?

Vad tror man om den man vill ha barn med, och så sticker de bara? De fattar tydligen inte innebörden, att alstra ett barn?

Tänk om han inte vill dela vårdnaden? Skita i sitt ansvar som pappa till barnet. Barnet är 4 månader gammalt. Det behöver 2 föräldrar. En mamma, som antagligen sitter och ammar, halva dygnet., och som skulle tycka att det var så nice, om en pappa, kunde ta deras lilla älsklingsbarn, så den lila mamman kanske fick duscha, i lugn och ro.

Det är nog det jag stör mig på mest. Att man föder barn, för en ev.eventuell framtid. Men sen skiter det sig, för det var inte så kul för HONOM?

Därför tycker jag att man skall känna varandra rejält, och komma överens om att vill ha barn.

Så man inte bara lämnar, när barnet är 4 månader, 1 år, eller 6.

Jag tror att den lagen är fel, att det bara är mamman som får bestämma. Vad med idioten, som inte hade kondom i bakfickan?

Jag tror nog att många män får skärpa sig, om de inte vill åka på 7/7.

Men det handlar alltid om 2 idioter. Och mycket kärlek för stunden. Det handlar också om att man tar ansvar, när man väljer att föda ett barn, med en som man  lämnar, när man har en 4 månaders liten baby. Barn vill ha: Mamma och pappa, om de kan. Om inte, så får det väl  bli. 7/7?

Det är ju väldigt tråkigt att det blivit så och svårt att svara på när man inte känner till situationen. Att träffas en stund varje dag är ju jättebra om man har den relationen efter en seperation att det går att genomföra relativt friktionsfritt, och det beror ju på hur han tar den här seperationen och vilka typer av konflikter som finns i botten.

En stund varje dag är perfekt så är det praktiskt genomförbart så satsa på det, är det inte det så finns det ju andra sätt beroende på vart problemet ligger.