Inte berätta om dödsdom?

Nää jag tycker nog att individen har rätt att känna till o ta beslut om sitt eget hälsotillstånd.. Kanske borde en opartisk tolk användas för att förhindra dylikt.. Det handlade ju ändå om en vuxen människa!

Jag känner igen detta från rysk kultur också. En anhörig till mig gick bort och hans närmaste fortsatte peppa honom att bli frisk och undanhöll hur det låg till från att de fick reda på att hoppet var ute tills han dog ett par dagar senare. Hade även innan det förstått från dem att det är vanligt att man gör så i Ryssland av de intentioner du nämner. Jag personligen skulle vilja veta.

Håller med

Jag tycker det är helfel att ljuga om något sådant. Hade blivit väldigt besviken om det vore mina barn.

Låter helt vansinnigt. Friserar de sanningen om det är strul med skatteverket eller arbetsförmedlignen också?

Inte okej av läkarna!

Det vanligaste är att man som läkare tar in en tolk och det är inte meningen att familjemedlemmar skall tolka vid allvarliga sjukdomsbesked och liknande. Just av sådana här anledningar. Det händer att anhöriga ber att man inte skall berätta om en dödsdom, men då brukar man oftast ändå tala med den sjuke och oberoende tolk. Sedan lägger man fram frågan lite försiktigt. Man kan ju berätta om vilken sjukdom patienten har, och att det inte finns bot, men behöver kanske inte säga hur många dagar som är kvar, såvida inte den sjuke har flera direkta frågor.
Många vill inte veta. Enda tillfället jag skulle låta bli att informera om en dödlig sjukdom är vid tex demens, där man måste informera om samma sjukdom varje dag, eller om man redan är nära att dö i en annan sjukdom. Då kanske informationen inte är relevant att man har fler saker att dö av.
I TS fall har det skötts på fel sätt av sjukvårdspersonalen, såvida inte patienten själv bett att inte få vet något, alt var dement.

Hur tänker du då?

Jag tycker att det är väldigt oetiskt och oprofessionellt agerat av personalen på det sjukhuset som tog beslutet om palliativ vård. Läkaren borde tagit dit en oberoende tolk som kunde arabiska och översatte precis det som läkaren ville förmedla. I praktiken valde man att omyndigförklara sin mor genom att frånta henne rätten till att få veta sitt egna hälsotillstånd. Hon hade fått veta om hon hade kunnat det svenska språket bättre men blev nu alltså förd bakom ljuset.

Nä jag tycker inte det är rätt att de agerade på det sättet. Hon hade inga som helst bekymmer med demens och va helt och hållet med fram tills det började närma sig slutet och hon blev förvirrad. Men då är det ju redan försent.

Tänk om jag n hade haft en sista önskan? Eller velat säga något? Prata om något? Nej jag tycker inte det va sjysst gjort.

Ja, men du skriver ju att man kan vrida och vända på det, så då måste du ju ha argument för "andra sidan" också?

Det är just för att bespara den sjuke dödsångest och känslan av hopplöshet. Jag har fått intrycket av att det är ganska självklart att göra så i Ryssland, men jag kan ha fel.
I mitt fall hade min anhörige inte heller tolk (i Sverige). Jag har ett vagt minne om att läkaren var införstådd i att familjen inte ville att han skulle veta. Jag tror att han förstod ändå.

Det är en jättebra fråga verkligen. 

Jag  vet inte vad jag själv hade velat, att veta att man ska dö snart el att leva på som vanligt?

 

Om jag hade fått reda på att jag skulle dö snart hade jag antagligen gått runt den sista tiden i extrem skräck o dödsångest, (har extrem ångest för döden redan) 

men samtidigt vill man kanske veta för att avsluta saker i livet o kanske göra några sista saker.. så svårt det där :/ och sorligt