Hur kommunicerar ni med ert ex?

När våra barn var små så gav jag honom viktig information som jag tyckte att han borde veta. Oftast via telefon men ibland sms. Barnen bodde dock hos mig och var hos honom varannan helg vilket gjorde att jag var den som fick all info från förskola/skola och deras fritidsaktiviteter. Informerade honom om typ utvecklingssamtal, fotbollsmatcher etc. Även om något särskilt hade hänt berättade jag för honom.
Ju äldre barnen blev, och fick egna mobiler, ju mer egen kommunikation fick de ha med sin pappa och jag mindre. Nu har vi klarat av alla moment med studenter och annat på vägen, så nu har jag i stort sätt ingen kommunikation med pappan själv då det inte längre behövs då barnen är vuxna!

Skönt för dig. Kan säga att jag uppriktigt sagt längtar efter den dagen då jag kan radera min sons mammas telefonnummer från min lur.

Ja det är väldigt skönt faktiskt! Om ni har varannan vecka (?) så kan jag tänka mig att kommunikationen är än mer viktig för att få vardagen att gå runt!
Jag och barnens pappa planerade vårt yngsta barns student ihop förra sommaren, gick helt okej (mest för att jag är den som tar ansvaret och delegerar till honom som det alltid har varit), men jag tänkte också att DETTA är (förmodligen) sista gången vi behöver planera något ihop!! Och det var en jäkligt skön känsla!

Jag och exet har jättebra kommunikation kring barnen. Vi pratar i telefon och skickar både mejl och sms. Vi går båda två på allt som rör barnen, om möjligt. Utvecklingssamtal, avslutningar och öppet hus på skolan, mm.

Är det något särskilt så hörs vi av, exempelvis fick ett av barnen plötsligt svårt att somna, och då resonerade vi om detta och försökte tillsammans hitta sätt att hjälpa barnet.

Vi skickar också bilder till varandra från utflykter och liknande, jag har den här veckan fått strandbilder tex.

Barnen har egna mobiler och jag har kontakt även med dem på pappaveckorna. Men med dem kan jag ju inte prata om "uppfostringsgrejer".

Pappan och jag är inte alltid sams, ibland har vi helt olika syn på saker och ting. Händer att vi blir riktigt ovänner. Men vi har båda två i bakhuvudet att anledningen till bråket är att vi bryr oss mycket om barnen.

När jag läser om föräldrar som har det som er, TS, är jag så tacksam över min och exets relation. Beklagar att du har det så, men jobbigast är det förstås för dina barn.

På alla sätt. Precis som jag gör med vilken annan för mig viktig människa i livet. 

Jag är ganska säker på att exet och jag kommer att fortsätta ha kontakt även efter att barnen flyttat hemifrån. Man slutar ju inte vara förälder och oroa sig om något händer! Kan vara något allvarligt, eller kanske något roligt som att lägga ihop till en fin present, kanske diskutera övningskörning om de inte tar körkort när de bor hemma.

Så det borde vara ju! Önskar att barnens pappa varit mer engagerad efter att vi separerade. Men han valde tidigt att bara vara pappa på sina egna villkor och ansvaret för ALLT låg hos mig. Var aldrig något snack om vem som skulle övningsköra (eller vem av oss som sett till att det fanns pengar till körkort), det var jag! Barnen vet att det var/är så också, att det är mamma man vänder sig till med problem, stöd och hjälp m.m. Det är även jag som fått ha alla lyckliga stunder med dem (och han har aldrig förstått hur mycket han har missat).

Nu umgås de med sin pappa på ett vuxet vis, typ åker dit och tar en fika. Men det är fortfarande jag som hjälper dem med saker och som de vänder sig till.
Så jag har inget behov av att ha kontakt med honom mer.

Tack för svar allihop. Kärnan i den här tråden var väl mest om ni skickar sms eller ringer till den andra föräldern om det är något som behöver diskuteras.

Det beror på vad det gäller.
Korta frågor typ "hur gick det med hostan idag" eller "har du sett att det är utflykt i morgon" eller "kan vi byta dag på torsdag" går via SMS.
Olika dokument, foton etc går via mail. Är det något som blir lite längre än ett par meningar ringer vi eller kollar om vi kan komma förbi.
Ofta passar vi på att ta lite längre diskussioner när någon av oss hämtar eller lämnar hos den andra

Vi ringer varandra eller sticker inom varandra och pratar. 

Samma här

SMS, mail, telefon, ses. Vi kan umgås utan att gräla och tramsa.

Gode Gud vad jobbigt det måste vara för dem som är ovänner med sitt ex.

Man vill helt av allt i hela världen bryta kontakten, men det går inte på grund av barnen.

Ja åtminstone så länge barnen är små/unga