Ta tag i sitt liv

Är det så att ni inte vill ha någon kontakt så är väl det helt okej och har man kommit så pass långt att man kan erkänna sina fel och vill helhjärtat göra en ändring så är det ett viktigt steg att be om ett genuint förlåt utan att förvänta sig något. Det ingick i mitt upplägg för stegen till nykterhet. Jag har nu varit ren i en vecka och har haft det väldigt tufft, upp och ner med både med och motgångar. Men jag är så glad och tacksam för det stödet jag fått av familjen och framförallt sambon. Vi bor inte med varandra eller något och vi är inte direkt ett par heller men vi har daglig kontakt. Ibland tänker jag att jag inte förtjänar stödet och jag förstår inte ens varför någon bryr sig längre. Men jag är otroligt tacksam för det. Jag känner fortfarande att jag inte har kommit nånstans än eftersom jag så nyligt börjat behandlingen och det har bara gått en vecka. Jag hade ett litet framsteg i veckan om jag törs kalla det för framsteg. Häromdagen mådde jag riktigt dåligt efter att fått dåliga nyheter så upptäckte jag att farsan lämnat sina och mina mediciner utan uppsyn. Jag öppnade väskan och var på väg att plocka tabletter men lyckades hejda mig och ropa på familjen och sa att dom kan inte lämna mediciner framme hur som helst för jag kommer att hitta dom och i värsta fall inte kunna stå emot. Så istället för att ge efter fyllde jag en hink med isvatten och doppade huvudet i den ett par och kom på bättre tankar efteråt.

Så ser min uppdatering ut just nu.

Stort tack till all uppmuntran och alla råd här.

Vi hörs vidare

Idag har det gått 14 dagar sen jag började behandlingen och det känns faktiskt lite lättare. Jag har mycket stöd och folk omkring mig hela tiden vilket gör allting lättare och man vet varför man vill det här och bli en bättre människa. Hoppas att det går bra för andra här som har samma problem som jag kämpar mot.

Usch, det är som att läsa om sig själv..

Missbrukade i 11år och tar fortfarande tabletter och röker på men missbrukar inget. Mår fruktansvärt dåligt av detta eftersom jag slutade helt och var ren i flera månader. Sen fick jag ett återfall och nu ljuger jag för ALLA som vet om mitt missbruk att jag fortfarande är ren. Och dom tror mig...

Det är ett helvete att leva med ångesten om hur illa man gör andra. Att döva det med röka eller tabletter funkar så därför fortsätter man. Och för att verka pigg ich frisk igen. Nu drogar jag inte mig, nu tar jag enbart för att verka normal.

Att söka hjälp nu är för mig att erkänna att jag är så misslyckad som alla sagt att jag är.

Jag Vill vara helt ren, inte lägga 1/4 av lönen på droger. Jag vill planera övernattningar, resor, utflyckter osv tillsammans med andra. Men är rädd att avslöja mig.

Abstinensen kommer, därför vågar jag inte...

TS- hur lyckades du överleva abstinensen?

Jag förstår vad du går igenom. Erkännandet var svårast men när jag väl gjort det så blev det lättare att verkligen ge sig in i kampen. Abstinensen var hemsk dom första 4-5 dagarna utan uppehåll men började ge mig sig mer och mer efter det. Jag har från dag 1 fått 3st sobril om dagen som jag har bett familjen att hålla koll på så att jag sköter tiderna mellan intag och 1 imovane på kvällen runt 21'00 - 22'00 för att kunna sova. Jag har även en intensiv samtalsterapi och jobbar mycket med KBT. Jag är aldrig ensam utan har folk nära mig hela tiden som jag kan prata med och göra saker som promenera. Nu efter 14 dagar kommer jag att gå ner till 2st sobril om dagen och fortsätta som vanligt med allt det andra.

Jag kan fortfarande känna av abstinens och blir lätt deprimerad och får jättestark ångest ibland men inte lika intensivt och ofta som första veckan. Jag är inte på något sätt redo att säga att allt kommer att lösa sig och bli bra men hoppet blir större och starkare.

Mitt bästa råd är som sagt att erkänna och vara sann mot sig själv och till dom som står en närmast. Jag har en enorm tur att jag har så fina människor omkring mig.

Idag har jag varit på mitt första NA möte. Det kändes bra till en början men gick sedan utför. Medan jag lyssnade på dom andra så repeterade jag för mig själv i mitt huvud vad jag skulle säga. När det blev min tur och jag började prata så blev det jätte hackigt och osammanhängande. Redan efter en och halv minut blev jag tvungen och avbryta utan att ha sagt något vettigt. Efter det kände jag extremt obehag och ville bara därifrån och ta ett återfall. Jag gjorde inte det utan åkte hem istället och berättade hur dåligt det hade gått.

Har någon annan upplevt samma sak eller vill berätta hur deras första NA möte gick?

Låter mer som du bara var nervös och prata där, det släpper efter någon gång och du kan känna dig säker i din historia och önskan och dela med dig av den.

Ingen erfarenhet av NA/AA men ge inte upp.

Det är helt normalt att bli nervös och prata inför grupp.

Tror ingen tänker på att det blev hackigt, det är så lätt att vara självkritisk.

Hoppas det blir bra för dig och att du mår bra.

Det du beskriver om dig själv är väldigt typiskt för missbrukare. Den enda vägen att gå är att bli helt ärlig från och med nu. Lägga bort masken, den förljugna karaktären som gör allt för att spela roller inför omvärlden. Det är den där förljugenheten, lögnerna som du säger och visar till andra och digsjälv som driver dig till missbruk. MYCKET BRA GJORT ATT DU ÄR ÄRLIG HÄR I DITT INLÄGG! Bestäm dig för att vara ärlig från och med nu. Bestämd dig för att från och med nu säga sanningen. Och ta hjälp från andra människor i att bli drogfri.

BRA! GRATTIS TILL DITT FÖRSTA MÖTE! Ta en sponsor (tror NA har sponsorer som AA) så fort du kan som kan vägleda dig genom stegen och berätta hur du ska göra. Mötena är bara en del - en sponsor guidar dig i hur du ska göra för att leva drogfri, så att det blir lätt att vara drogfri. Det är ett jättestort steg att gå på sitt första möte! ÄR STOLT ÖVER DIG!

Tack åter för all feedback.

Imorgon ska jag som sagt på mitt andra NA/AA möte.

Jag funderar på det här med sponsor. Jag har hört det nämnas tidigare och är nyfiken på vad det egentligen är och hur man får kontakt med en sådan osv. Berätta gärna mer.

Det är någon som har gjort alla stegen och kan tänka sig vägleda någon annan. På mötena brukar den som leder fråga ungefär "vilka kan tänka sig att vara sponsorer och har gjort alla stegen?" Så räcker några upp handen. Kolla vilka som räcker upp sina händer. Efteråt kan du prata med de så väljer du någon, som vägleder. Välj någon som har en långvarig, stabil nykterhet, som har det du vill ha, är där du vill vara. Så kommer denne vägleda dig i stegen. Det behöver inte vara 100 % personkemi utan hen ska bara göra stegen med dig, så att säga.

Idag har jag varit ren i 41 dagar. Jag är nere på en halv sobril om dagen och på måndag är det slut med den också. Så egentligen kan jag först nästa vecka säga att jag är helt ren och det är mitt mål just nu. Jag har även pratat med några stycken vänner som jag kan tänka mig skulle vara jättebra sponsorer. Jag hoppas att någon av dessa känner att dom vill och klarar av att hjälpa mig med det. Det är 3 personer som har varit enormt stöd för mig hela resan från mitt erkännande till idag. Det finns inga ord som gör deras betydelse och min tacksamhet rättvis.

Andra mötet gick mycket bättre och nu på söndag är det dags för möte igen.

Stort tack till alla som följer den här tråden och kommer med hjälpsamma råd och stort tack för all uppmuntran. ??

GRATTIS! ÄR STOLT ÖVER DIG! Att ha hjälp och stöd i omgivningen och framförallt gemenskap tycker jag personligen var det som gjorde det möjligt. Det skulle liksom kännas omöjligt att sluta dricka ensam i sitt hem helt själv. Hörde talas om någon som gjorde det, var nykter 10 år och fick sedan återfall och söp snabbt ihjäl sig. Nä, gemenskap, att få hjälp från andra som är nyktra/rena och som själva har slutat och gå på möten så att man kan få ett helt nytt socialt nätverk känns väldigt viktigt för att leva livet ren och njuta av det. När man har gemenskapen blev det lätt liksom. Att det finns människor som ser ens missbruk som ett GEMENSAMT problem som alla hjälper till att lösa, är fantastiskt. Allt stöd till dig!

Tack själv TS. Kul att du uppdaterar och berättar hur det går, följer den här tråden och är glad för din skull.

Hoppas det fortsätter gå framåt och kännas bra för dig.

Önskar dig en skön sommar också

Midsommar imorgon. Jag är fortsatt ren och det har varit både upp och ner den här veckan. Mötet igår uteblev för jag kände att jag inte orkade helt enkelt. Jag var för trött. Imorgon väntar en nykter midsommar med mina närmaste vänner som jag tycker så mycket om. Jag känner verkligen att jag börjar bli mitt rätta jag igen och jag har dom att tacka för det. I övrigt har jag inte så mycket mer att berätta annat än att jag för första gången på väldigt länge är helt ren då jag nu har varit utan sobril och annan abstinens hämmare. Det känns bra. Hoppas att det går lika bra för er andra och en riktigt glad midsommar.

Såg din tråd först nu. Srrongt av dig TS att ta dig ur ett sådant missbruk och vara ren under så lång tid! Hoppas du får en trevlig midsommar i gott sällskap :)

Tack detsamma till dig TS! Trevlig midsommar och bra jobbat!!!