• Anonym (Arg & väldigt ledsen)

    Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet

    Jag kan inte hjälpa att jag känner mig oförskämd, samtidigt som jag säger åt mig själv att jag har nog kanske ändå rätten att vara arg och mycket besviken på min mamma.

    Jag har varit borta och jobbat i ca en månad. Jag jobbade i en annan stad, så jag stannade kvar hos en bekant i en månad.

    När jag kommer hem, så märker jag att mitt rum har möblerats om. Jag blev så himla besviken på min mor, som beter sig precis som hon vill och gör som hon vill. Utan någon som helst förvarning. När jag konfronterade henne, så menade hon att hon BARA städande mitt rum. Jag förstår inte alls hur hon kan ljuga och till och med säga ordet ''Bara'' när hon i själva verket gjort massa andra saker i mitt rum. Jag kände att jag inte får någon respekt ifrån henne, och så har det i princip alltid sett ut.

    Jag blev så himla besviken, arg och ledsen. Att jag endast stannade kvar över natten och sedan åkte jag iväg till en kompis i en annan stad.

    Jag har ingen aning om jag är oförskämd eller om jag faktiskt har rätten att känna så som jag gör.

    Jag kom nu senare på i efterhand att vissa saker i rummet inte fanns i rummet. Inte i garderoben och ingenstans i rummet fanns de. Jag hade sytt en enda stor docka och hade det i mitt rum. Det kanske låter fjantigt, men den dockan har en vis betydelse för mig.

    Nu tänker jag för mig själv att min mor förmodligen stoppat ned den i förrådet. Det är en stor docka, och jag har en äldre bror som inte har någon respekt för mig alls. Så jag kan inte hjälpa att få tanken att min bror skulle även pilla på dockan, den är stor men också ömtålig. I och med att den är syd förhand, och jag har inte särskilt stora kunskaper om att sy egentligen. Så om min bror skulle av misstag ha sönder dockan, skulle både min mor och bror reagera i något stil med: ''Jaha'', och sedan bara slänga dockan.

    Så har det ändå i princip alltid sett ut i mitt liv.

    Så nu känner jag både oro, besviken och ännu mer arg på min mor. Varför låter hon bara inte mig vara. Varför möblera om mitt rum och stoppa ner saker någon annanstans som tillhör mig.

    Har jag rätten att känna mig arg?

    Jag känner mig så besviken.

    Det här låter töntigt. Men jag har fått nog av min brors nyfikenhet i kombination av respektlöshet. Så om han skulle göra någonting emot dockan, har jag rätten att anmäla det?

    För jag känner verkligen att jag inte vill stå ut mer.

    Jag har stått i bostadskö länge, så snart är det ändå dags för mig att flytta hemifrån.

    Tack för era svar!

  • Svar på tråden Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet
  • Anonym (Mamma)

    Anonym (Arg & väldigt ledsen) skrev 2018-04-08 00:16:47 följande:[/quote-nick]När jag gick hemifrån, så berättade jag om min stora besvikelse och min mamma reagerade med att hon inte gjort något som helst fel. Vilket egentligen är fullkomligt normalt ifrån hennes sida. Ingen som helst ursäkter, dålig samvete eller inse av andras människors känslor.

    Vilket det gjorde min ännu mer sur.

    Jag kom faktiskt på dockan, när jag redan kom hem till min kompis. Jag försökte ringa min mor, men hon klickade mig vid två tillfällen som jag försökt ringa henne.

    Sedan skickade jag några SMS. Om var min docka var någonstans. Sedan ett par SMS till om hur jag känner mig efter hennes agerade och även ställde frågor över hur hon kan vara så respektlös mot andra människor och hur hon ständigt kan hela tiden ljuga.

    Men det har varit alldeles tyst ifrån hennes sida.

    ....

    .[/quote]

    Inte konstigt. Du har ju ett sjukt jobbigt beteende att sticka iväg och sen börja skicka sms om hur du känner och hur respektlös hon är. Det är inte normalt att skicka såna sms när ni inte hunnit prata. Skitjobbigt för din mamma att utsättas för sånt av sin vuxna dotter. Du ser allt bara ur ditt perspektiv och det gör man som 14 kanske 16 åring men inte när man slutat gymnasiet. Bostadskön är lång på många orter men du kanske kanske kan nedlåta dej till att inte behöva förstahandskontrakt från första början? Hur många tror du får det?

  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-04-09 09:57:54 följande:

    Anonym (Arg & väldigt ledsen) skrev 2018-04-08 00:16:47 följande:[/quote-nick]När jag gick hemifrån, så berättade jag om min stora besvikelse och min mamma reagerade med att hon inte gjort något som helst fel. Vilket egentligen är fullkomligt normalt ifrån hennes sida. Ingen som helst ursäkter, dålig samvete eller inse av andras människors känslor.

    Vilket det gjorde min ännu mer sur.

    Jag kom faktiskt på dockan, när jag redan kom hem till min kompis. Jag försökte ringa min mor, men hon klickade mig vid två tillfällen som jag försökt ringa henne.

    Sedan skickade jag några SMS. Om var min docka var någonstans. Sedan ett par SMS till om hur jag känner mig efter hennes agerade och även ställde frågor över hur hon kan vara så respektlös mot andra människor och hur hon ständigt kan hela tiden ljuga.

    Men det har varit alldeles tyst ifrån hennes sida.

    ....

    .[/quote]

    Inte konstigt. Du har ju ett sjukt jobbigt beteende att sticka iväg och sen börja skicka sms om hur du känner och hur respektlös hon är. Det är inte normalt att skicka såna sms när ni inte hunnit prata. Skitjobbigt för din mamma att utsättas för sånt av sin vuxna dotter. Du ser allt bara ur ditt perspektiv och det gör man som 14 kanske 16 åring men inte när man slutat gymnasiet. Bostadskön är lång på många orter men du kanske kanske kan nedlåta dej till att inte behöva förstahandskontrakt från första början? Hur många tror du får det?


    Innan jag stack iväg så pratade jag ju med min mamma.


     


    Hon brydde sig inte särskilt mycket om det. Jag kände mig bara  mer ledsen.

  • Anonym (OH my!)

    Igår såg jag en dokumentär om en hjälporganisation som höll på att hjälpa människor i nöd i Syrien. Det låg döda och skadade barn, bomberna ven om öronen på dem. Det var så totalt hjärtskärande, att jag fick sluta titta. Jag skämdes över hur jävligt bra vi har det här, och gnäller för det mesta, på det mesta. Vi är bortskämda på det sättet, att vi inte behöver gå och oroa os när nästa bomb skall falla. Om man som du ts. Känner dig kränkt och lite kavat av din mamma och bror, så får du lämna dem att leva utan dig. Då kan du hälsa på dem när du känner för det, men du kan vara en självständig kvinna, som man har rätt att vara i det här landet. Lycka till.

  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2018-04-09 09:07:45 följande:

    Nu läste jag trådstarten mera noga . Du är alltså borta en månad. Din mamma fixar till ditt rum, troligen för att försöka vara snäll. Du kommer hem, blir så sur att du sticker till en kompis som en drama queen. Kommer på det med dockan, ringer mamma. Att hon inte genast kan svara prinsessan tar du som en förolämpning och smsar. Sen smsar du hur förorättad du är. Herregud din mamma kanske lunchadr med en väninna? Hon kanske var ledsen för hon längtat efter dej och fixat fint ( i hennes tycke ) på ditt rum och du stormar iväg efter en natt eftersom du inte gillade det hela? Din docka är viktigare än din mamma men det passar att bo hemma när du så önskar. Du är en bortskämd dramaqueen och jag ska inte klaga en sekund till på mitt barn som inte röjer skåpen i sitt rum. Du verkar inte ens fatta att din mamma är en levande människa. Lyssnade du ens på henne när du kom hem o såg rummet? Såg du om hon såg förväntansfull ut? Fick hon en kram när du kom? Eller gick du direkt till att gorma om felaktig room service?


    Som förälder, så har jag självklart gjort misstag, ibland varit gränslös etc. Men eftersom jag respekterar sonen och vill ändå ha en bra relation, så erkänner jag mitt misstag, ber om ursäkt och hade in ts fall, direkt letat rätt på de saker som jag plockat undan, bett om ursäkt och insett att min vilja att vara snäll inte var så snällt när det kom till kritan.
    För övrigt så är det så väldigt respektlöst att knata in på någons privata sfär (vilket ett rum som ens barn bor i), röja och använda ordet "snäll" som försvar.

    Jag har för den delen röjt i sonens rum när han bodde hemma, men jag rörde inga lådor, slängde inget och framför allt, jag hade kollat innan att det var OK med honom innan jag gjorde det (även när han var 6 år)


  • Anonym (Mamma)

    @sextiotalist; men du vet inte riktigt om du hade blivit irriterad om sonen hade lämnat rummet fullproppat med grejer och flyttat för gott utan att tala om vad han vill spara. Det där att inte kasta deras grejer är självklart, så länge de har någon som helst plan att komprimera sej själva om/när föräldrarna vill använda rummet till flera funktioner. Den ömsesidiga respekten gäller just ömsesidigt, den unge måste inse att ens rum inte är samma rättighet att behålla intakt som när man var gymnasist eller förstås om har en deal om att det är ok att bo hemma och har regler för den nya situationen.

    Ts måste fråga sej varför manman ändrade. För att vara snäll? För att jävlas? För att kunna använda rummet till ngt mer när dottern var borta en månad?

    För att det var äckligt smutsigt? Jag tror att fråga med öppet sinne ger bättre kommunikation än att förutsätta att mamman bara jävlades.

  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2018-04-09 10:39:26 följande:

    @sextiotalist; men du vet inte riktigt om du hade blivit irriterad om sonen hade lämnat rummet fullproppat med grejer och flyttat för gott utan att tala om vad han vill spara. Det där att inte kasta deras grejer är självklart, så länge de har någon som helst plan att komprimera sej själva om/när föräldrarna vill använda rummet till flera funktioner. Den ömsesidiga respekten gäller just ömsesidigt, den unge måste inse att ens rum inte är samma rättighet att behålla intakt som när man var gymnasist eller förstås om har en deal om att det är ok att bo hemma och har regler för den nya situationen.

    Ts måste fråga sej varför manman ändrade. För att vara snäll? För att jävlas? För att kunna använda rummet till ngt mer när dottern var borta en månad?

    För att det var äckligt smutsigt? Jag tror att fråga med öppet sinne ger bättre kommunikation än att förutsätta att mamman bara jävlades.


    Nu flyttade inte ts för gott.
    Men inför sonens flytt så pratade vi om vad som ska ske med hans grejer innan. Skrivbordet står kvar hemma med prylar som tillhör honom, jag har inte rört något alls. Det är så vi fungerar i vår familj.
    Hade sonen flyttat ut och lämnat ett fullt rum, så hade jag pratat med honom. Det har inte framkommit mer än att ts var borta en månad och det framgick inte heller att mamman har pratat med henne innan.

    När jag flyttad hemifrån så tömde jag mitt rum. När min syster var borta i ett halvår, så plockade hon undan det som var privat.
  • Anonym (Mamma)

    Det spelar ingen roll hur du Sextiotalist eller jag fungerar med våra barn. När det har gått snett måste man reda ut hur det kunde bli så och att skicka arga anklagande sms från en kompis i en annan stad som man åkt iväg til av ren kränkthet, det är knappast en vettig start på ety vettigt samtal.

  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2018-04-09 11:44:38 följande:

    Det spelar ingen roll hur du Sextiotalist eller jag fungerar med våra barn. När det har gått snett måste man reda ut hur det kunde bli så och att skicka arga anklagande sms från en kompis i en annan stad som man åkt iväg til av ren kränkthet, det är knappast en vettig start på ety vettigt samtal.


    Du frågade och fick svar. Kränkhet är nog inte rätta ordet, jag upplevde att ts var riktigt arg och förbannad.

    Jag hade blivit precis lika förbannad om någon hade gjort samma sak, inte det minsta kränkt, men förbannad.

    För övrigt så anser jag att bara det beteendet som ts mamma visar är klart gränslöst och eftersom jag själv har en mamma, som kan vara precis lika gränslös (varför tror du att vi syskon var så noga med att inte bara lämna våra rum) som jag aldrig släpper fri i vårt hem, så vet jag hur det är att ha sådana personer kring sig.
  • Anonym (Förstår dig)

    Hej TS.
    Jag har egentligen inget tips att ge, ville bara säga att jag förstår din upplevelse, då min mamma kunde vara likadan när jag bodde hemma. Du har all rätt att känna dig kränkt och ledsen!

  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    sextiotalist skrev 2018-04-09 11:48:30 följande:
    Du frågade och fick svar. Kränkhet är nog inte rätta ordet, jag upplevde att ts var riktigt arg och förbannad.

    Jag hade blivit precis lika förbannad om någon hade gjort samma sak, inte det minsta kränkt, men förbannad.

    För övrigt så anser jag att bara det beteendet som ts mamma visar är klart gränslöst och eftersom jag själv har en mamma, som kan vara precis lika gränslös (varför tror du att vi syskon var så noga med att inte bara lämna våra rum) som jag aldrig släpper fri i vårt hem, så vet jag hur det är att ha sådana personer kring sig.
    Anonym (Förstår dig) skrev 2018-04-09 15:25:09 följande:

    Hej TS.
    Jag har egentligen inget tips att ge, ville bara säga att jag förstår din upplevelse, då min mamma kunde vara likadan när jag bodde hemma. Du har all rätt att känna dig kränkt och ledsen!



    Ni är så snälla och förståeliga!


    Jag vill bara bekräfta det till er, att tack vare er så känns det skönt att komma tillbaka till tråden och läsa eran respons. Tack så mycket!

Svar på tråden Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet