• Anonym (L)

    Doktorand och forskningsuppehåll utomlands som ensamstående förälder?

    Några föräldrar här som forskar eller har andra jobb/studier där längre utomlandsresor ingår? Hur löser ni det? 

    Jag är doktorand, singel och har ett barn boende hos mig varannan vecka. Det "förväntas att jag helst bör resa på ett längre forskningsuppehåll (runt 2-3 månader) någon gång under de närmaste åren, och då är det antagligen ett universitet i USA som är mest aktuellt. 

    Barnet är i skolålder och kommer vara runt 10-11 år när det isåfall blir aktuellt. Jag är kluven angående vad som faktiskt är möjligt att genomföra, och om jag kan/bör ta med hen eller om jag kan resa utan barn. 

    Det som talar för att ta med barnet är att det skulle vara en fin och lärorik upplevelse, men så är det samtidigt mycket krångligare att få ihop logistiken utan hjälp av familj/vänner, och dyrt med skolgång (?) (och kanske inte säkert att skolan ens godkänner det när det bara gäller några månader/max en termin). 

    Det skulle klart vara enklast att resa utan barn men det känns otroligt länge att vara borta så länge. 

    Jag MÅSTE ju inte resa men det hade varit en stor fördel för mitt projekt och jag vill väldigt gärna försöka få det att gå ihop.

    Min dotter har två vänner vars föräldrar är forskare och bortresta på fältarbete i långa perioder (utan barnen) ibland, men de bor med bägge föräldrarna från början. Jag känner att det på något sätt blir annorlunda när jag är ensamstående. Pappan till mitt barn är flexibel och hade nog gått med på både att hen var kvar hemma med honom eller att jag tog med barnet.

    Är mest orolig över att, om jag nu reser bort några månader utan barnet, hen kommer känna sig övergiven. Klarar barn flest i den åldern att vara borta från ena föräldern så länge? Hen kan givetvis komma på besök under uppehållet t.ex. med pappa/farmor/mormor men antagligen begränsat hur länge åt gången med tanke på att hen går i skolan.

    Någon som har erfarenheter av detta eller synspunkter? 

  • Svar på tråden Doktorand och forskningsuppehåll utomlands som ensamstående förälder?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (mamma) skrev 2018-03-25 14:31:53 följande:

    Har jag fattat det rätt, du bodde själv i två månader när du var elva år, och din pappa kom bara förbi och såg till att du fick mat? Det låter hemskt. Tror att det är ganska ovanligt att en elvaåring känner sig trygg nog att vara ensam så mycket.


    Nu var detta på 90-talet.

    Då var barn inte så efter i sin utveckling och söndercurlade som idag.
  • Anonym (mamma)
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-25 14:44:00 följande:
    Nu var detta på 90-talet.

    Då var barn inte så efter i sin utveckling och söndercurlade som idag.
    Elvaåringar som vill ha tryggheten från vuxna på natten är "efter i sin utveckling och söndercurlade"?
  • Less is more
    Anonym (mamma) skrev 2018-03-25 14:31:53 följande:

    Har jag fattat det rätt, du bodde själv i två månader när du var elva år, och din pappa kom bara förbi och såg till att du fick mat? Det låter hemskt. Tror att det är ganska ovanligt att en elvaåring känner sig trygg nog att vara ensam så mycket.


    Håller med, det låter helknäppt. Men Anna klarade sig bra - så förmodligen var hon en mogen tjej vars pappa gjorde lite mer än bara fixade middag.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (mamma) skrev 2018-03-25 14:47:31 följande:

    Elvaåringar som vill ha tryggheten från vuxna på natten är "efter i sin utveckling och söndercurlade"?


    Jämför en elvaåring 1994 med en elvaåring idag.

    Det är stor skillnad.

    Sen var jag inte otrygg för fem ören.

    Min mamma ringde varje dag.

    Jag hade mina djur.

    Min pappa besökte mig flera timmar per dag och matade mig.

    Jag trivdes som fisken i vattnet.

    Så din löjliga överdrivna teori kan du ta och lägga ner.
  • Anonym (mamma)
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-25 14:56:07 följande:
    Jämför en elvaåring 1994 med en elvaåring idag.

    Det är stor skillnad.

    Sen var jag inte otrygg för fem ören.

    Min mamma ringde varje dag.

    Jag hade mina djur.

    Min pappa besökte mig flera timmar per dag och matade mig.

    Jag trivdes som fisken i vattnet.

    Så din löjliga överdrivna teori kan du ta och lägga ner.
    Det är ju du som har en teori, inte jag, jag tvivlar på att fler elvaåringar lämnades ensamma på 90-talet än idag. Men här kommer en teori: att du kanske vill att dina föräldrar ska vara bättre än vad de egentligen var, när den ena faktiskt lämnade dig i två månader samtidigt som den andra inte tog över ansvaret fullständigt. Tur att du hade sådana ovanliga resurser för en elvaåring att detta inte bekom dig.
    Less is more skrev 2018-03-25 14:53:23 följande:
    Håller med, det låter helknäppt. Men Anna klarade sig bra - så förmodligen var hon en mogen tjej vars pappa gjorde lite mer än bara fixade middag.
    Jag hoppas att han gjorde mer än bara fixade middag.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (mamma) skrev 2018-03-25 15:01:15 följande:

    Det är ju du som har en teori, inte jag, jag tvivlar på att fler elvaåringar lämnades ensamma på 90-talet än idag. Men här kommer en teori: att du kanske vill att dina föräldrar ska vara bättre än vad de egentligen var, när den ena faktiskt lämnade dig i två månader samtidigt som den andra inte tog över ansvaret fullständigt. Tur att du hade sådana ovanliga resurser för en elvaåring att detta inte bekom dig.Jag hoppas att han gjorde mer än bara fixade middag.


    Teorin är att vad JAG upplevde 1994 är att JAG mådde jättebra!

    Vad du desperat ÖNSKAR att jag skulle känna finns inte.

    Min pappa och jag umgicks hela dagen och åt middag.

    Han kom på eftermiddagen och åkte hem på kvällen. Varje dag.

    Vad mer skulle han göra?

    Duscha och diska fick jag själv göra.

    Eller skulle han torka mig i gumpen och mata mig med sked?
  • Anonym (mamma)
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-25 15:04:39 följande:
    Teorin är att vad JAG upplevde 1994 är att JAG mådde jättebra!

    Vad du desperat ÖNSKAR att jag skulle känna finns inte.

    Min pappa och jag umgicks hela dagen och åt middag.

    Han kom på eftermiddagen och åkte hem på kvällen. Varje dag.

    Vad mer skulle han göra?

    Duscha och diska fick jag själv göra.

    Eller skulle han torka mig i gumpen och mata mig med sked?
    Barnen vill ju inte att föräldrarna ska vara där för att duscha dem och torka dem i rumpan, utan för att vara trygghet och sällskap. Väldigt få elvaåringar blir ändå lämnade ensamma på nätterna och under så lång tid dessutom. Jag hoppas att du förstår att det du var med om var väldigt ovanligt och du kommer antagligen att få ett annat perspektiv på det när du själv har barn i den åldern.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (mamma) skrev 2018-03-25 15:16:33 följande:

    Barnen vill ju inte att föräldrarna ska vara där för att duscha dem och torka dem i rumpan, utan för att vara trygghet och sällskap. Väldigt få elvaåringar blir ändå lämnade ensamma på nätterna och under så lång tid dessutom. Jag hoppas att du förstår att det du var med om var väldigt ovanligt och du kommer antagligen att få ett annat perspektiv på det när du själv har barn i den åldern.


    Nej det kommer jag inte. Jag uppfostrar mina barn att veta hur de ska klara sig själva. Jag gillar inte dagens svenska synsätt. att barn går med blöja högt upp i åldrarna. Att femåringar inte kan torka bajset själva. Att tjugofemåringar ber föräldrarna om pengar. Att barn ska vara barn tills de blir 40.
  • Anonym (mamma)
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-25 16:44:56 följande:
    Nej det kommer jag inte. Jag uppfostrar mina barn att veta hur de ska klara sig själva. Jag gillar inte dagens svenska synsätt. att barn går med blöja högt upp i åldrarna. Att femåringar inte kan torka bajset själva. Att tjugofemåringar ber föräldrarna om pengar. Att barn ska vara barn tills de blir 40.
    Det finns inget egenvärde i att barn ska klara av att lämnas ensamma som elvaåringar, det hoppas jag att du förstår. Resten är ju helt irrelevant för mina åsikter som du går igång på. Mina barn har inte curlats bara för att jag inte har lämnat dem ensamma på nätterna, det är en helt absurd inställning hos dig faktiskt. Barn klarar sig själva när de är mogna för det, eller när de måste, vilket i ditt fall var i elvaårsåldern och av en lycklig slump sammanföll det också med din mognad. Mina hade inte gjort det och jag hade inte heller tvingat dem till det för att något annat vore "curling".
  • Less is more
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-25 16:44:56 följande:

    Nej det kommer jag inte. Jag uppfostrar mina barn att veta hur de ska klara sig själva. Jag gillar inte dagens svenska synsätt. att barn går med blöja högt upp i åldrarna. Att femåringar inte kan torka bajset själva. Att tjugofemåringar ber föräldrarna om pengar. Att barn ska vara barn tills de blir 40.


    Ett hårt skal skyddar det som finns där inne.

    Tycker der är märkligt att du som 11 åring inte kunde bo hos din pappa. Du blev behandlad som en tonåring i gymnasieåldern trots att du bara var 11 år.
  • Anonym (mamma)
    Less is more skrev 2018-03-25 17:33:26 följande:
    Ett hårt skal skyddar det som finns där inne.

    Tycker der är märkligt att du som 11 åring inte kunde bo hos din pappa. Du blev behandlad som en tonåring i gymnasieåldern trots att du bara var 11 år.
    Du är så bra att sätta ord på det. Tack!
  • Anonym (Anna)

    Tänk vad svårt att inse att två månader är bara 60 dagar är ingenting.

    Jag hade förstått om ni hade gnällt om det varit ett år för det hade inte varit okej.

    Men två månader.

    Jag var bara glad att få rå om mig själv och tyckte det var jättekul.

Svar på tråden Doktorand och forskningsuppehåll utomlands som ensamstående förälder?