Jag tror att jag har tappat det helt.

Det är så va...

Men tills dess. Vad kan jag ställa för krav på livet här hemma? Det är en jäkla process att sälja hus och flytta samtidigt som den här rättsprocessen.

Är det skadligt för mig att bo kvar eller är det skadligt för honom och hans barn? Är det jag som är dålig för dom just nu när jag mår sämre? Allt är en enda sörja.

Varför skulle det vara olika pga mammans missbruk? Rätten bedömer vad som är bäst för barnen och hur man ska formulera upplägget. Här hade min man yrkat på att barnen bara ska vara varannan helg hos henne så det tyckte domaren var bra. Det är väl ett ganska vanligt upplägg. Din man bör ha pratat igenom detta med sin advokat innan han yrkade på interimistiskt? Det stod med i stämningsbrevet här, så det bör stå något i det brevet din mans ex fått också, te om han yrkar bo att barnen bor heltid eller något annat.

Kan tänka mig att pengafrågan kan bli detsamma här, när pengarna inte kommer. det har inte gått igenom än. 

Det har pratats med barnen mer och mer successivt under ett par år. Först mer bara "mamma är ju sjuk som ni vet", men nu sista året har de fått veta mer eftersom barnen utfrågats i utredningarna och de fattar ju mer ju äldre de blir.  Det sista var att pappan visade dem siten kuling.nu där det står om psykisk ohälsa och visade dem vad som stämmer in på mammans problem. Det är viktigt tror jag, att de får se att det finns namn, ord på det som sker. Det är inte så lätt för barn annars, tror jag, att fatta (speciellt som mamman hävdar det inte finns några problem). På soc sa de att det var bra att man pratar med barnen om det. För mig har det varit viktigt att de vet att jag vet, så det inte blir en massa hemligheter. Sen säger de inte så mycket om saken till mig ändå. 

Det låter ju helt fruktansvärt både för dig och dina barn. Jag skulle dra fortare än kvickt om jag var du. Visst, du älskar mannen, men du lever ett liv i misär! Tänk vilket lugnt och skönt och trevligt liv du skulle kunna ha ensam med dina barn!

Det enda ansvar du har i denna röran är att vara en bra mamma till DINA barn, det verkar du tyvärr inte vara nu under de här omständigheterna. Du är så fokuserad på att försöka få det att funka med mannen och hans barn att du sätter dina egna barn åt sidan och din relation till dina barn. Tycker du ska ta ditt ansvar som mamma och flytta till eget boende med dina barn. Du och mannen kan ha ett särbo förhållande till era barn blir stora nog att klara sig själva.

Skolan har gjort anmälningar x flera med anledning av att barnen kommer sent, är smutsiga, ångestfyllda, mamman verkar påverkad och har inte fokus på barnen, somnat i bilen utanför skolan mm.

Min man har läst tråden nu och vi har diskuterat allt. Han menar att han och advokaten ansöker om ett interimistiskt beslut om vårdnaden. De har tyvärr inte alls pratat om hur umgänget ska se ut utan det har han trott att rätten bara ska bestämma. Nu är vi rädda för att de inte gör det då han inte yrkat på något, dvs inte själv kommer med något förslag.

Vi satt uppe länge igår kväll och diskuterade men det är så svårt att veta vad som är lämpligt, hur mycket mamman klarar osv. Till slut blev det bara nedskrivna frågor.

Jag menar, som någon skrev här ovan, att barnen borde se sin mamma under övervakning här i Malmö finns något som heter umgåsen där det kan ske. Tills jobb rett ut sina problem.

Samtidigt vill barnen annat och om hon hade klarat ha en helg i månaden tex och allt har kunnat vara förutsägbart och bestämt för barnen sedan innan så hade det varit jättebra.

Men vi vet som sagt inte vad som är lämpligt.

Hans blivande 15 åring kanske tom är stor nog att bestämma själv var hon ska vara?

Och då tillkommer massa frågor. Om hon åker till sin mamma och sedan ringer och vill bli hämtad. Är vi så skyldiga att göra det eller måste hon lära sig att om hon är stor nog att bestämma själv måste hon planera bättre?

Givetvis hämtar vi om det måste göras. Vi har ju anpassat oss helt efter denna kvinna i 2 år, därav att det inte går att fortsätta leva så.

Mamman vill också ha pengar av min om hon ska hysa barnen någon dag, då hon inte har pengar. Vi har sagt att vi kan stå för lite mat och då skriver hon att hon handlar för 1200 och behöver att han Swischar det nu, nu, nu + bensin.

När han svarade att det inte kommer funka så, så ville hon inte ha barnen. Hon ställde in. Kvällen innan de skulle dit. Besvikna och ledsna barn som sedan anklagar pappa för att förstöra.

Hur som helst. Jag ska min man till rätten ensam inför ett interimistiskt beslut. Han har med ett dokument vi skrev ihop nu I veckan och igår med en sammanfattning av de största problem samt frågor som vi inte lyckats komma överens med, med mamman. Bla om umgänge och pengar osv.

Jag mår så illa att jag kan spy. Detta måste leda till det bättre. Vi har det inte så bra just nu då allt är kaos och att vi hela tiden måste diskutera om henne. Strategier och om barnen.

Jag vill helst slippa allt, men samtidigt vill jag kunna påverka för det är min framtid också det gäller.

Min man har valt medberoende I 12 år. Det tog lång tid innan han förstod hur allvarligt det är och till slut fick soc kalla oss på ett möte och säga rakt Ut att om inget ändrad nu, så måste de vidta andra åtgärder. Att om han fortsätter läsa barnen vara där varannan vecka så kan de ta barnen från honom också eftersom han har en skyldighet att se till att barnen mår bra.

Jag frågar mig hela tiden, var fan mammans ansvar tog vägen men antar att det inte är lönt att lägga något på henne alls.

Virr varr.

På måndag ska barnen till rätten. De vet inget. Jag skulle vilja berätta och förklara men min man kommer inte meddela de förrän de ska dit. Detta för att mamma inte ska kunna utöva några påtryckningar på dom då det varit så tidigare när de skulle prata med soc.

Jag känner att vi är dåliga föräldrar och borde förbereda dom på vad som komma skall oavsett om mamma pratar med dom.

Men jag vet inte vad som är bäst längre. Det har varit så mycket att jag inte vet längre.

Tycker det låter som om advokaten inte varit tillräcklig tydlig mot din man, alt att din man inte fattat allt advokaten säkert sagt? Men som jag skrev, så är det mycket vanligt att ensam vårdnad = barnen ska inte bo varannan vecka. 

Det som kan vara bra är att de inte måste ta interimistiskt beslut direkt på det mötet han ska på utan han kan be advokaten att ta upp det nya ni har tänkt på det mötet, och ibland bokas det då in ett ytterligare möte, så att de inte ska hasta med några beslut, men det kan också hinna avhandlas nya saker. Det viktiga är dock att han pratat med advokaten noga så att det inte sker något på mötet som pappan inte var beredd på. 

Att barnen ska dit på måndag men inte VET något, herre gud! Men jag kan förstå om det är för att de inte ska säga nåt till mamman. Men vet inte mamman det tror du? När min mans barn skulle till rätten på samtal så kom det en skriftlig kallelse och den skickades till båda eftersom både mamman och pappan var parter i målet. 

Ja det var precis såna samtal här också (mamman kom inte på sitt) men pappan var på sitt och barnen hade en tid. 

Men det låter bra att han framfört sina önskemål.

Väntan är jobbig. Här kom beskedet med tider strax innan jul men själva det förberedande samtalet (med advokater + domare och där de kan ta interimistiska beslut) var efter sportlovet. Under den tiden var det rätt ansträngt mellan de vuxna men efter att beslutet kom om att barnen ska vara så lite hos henne har hon i princip inte hörts av. Hon är arg förstås, men verkar samtidigt förstå att hon måste följa beslutet. Det interimistiska gäller i ca 4 månader, och under den tiden ska de göra en ny utredning och sen blir det ett permanent beslut. Just nu har vi pustat ut och håller tummarna. 

Tror inte du ska vara så oroad över om barnen påstår att allt är bra hos henne. Det finns ju så mycket annat som bevisar att det inte är så. Barnen här sa inte jättemycket, men det blev ju ett tydligt och rakt beslut efter mötet. 

Hej. Har bara strö läst allt. Varför är du så engagerad i barnen? Kan du inte bara koppla ifrån? Det är ju inte ens dina barn ju?