Lijnah120 skrev 2018-02-23 08:34:20 följande:
Det låter ju som en dröm !! När du slutade amma, hur var nätterna då? Fick de välling istället? Skrek de mycket? Jag har ju funderat på att kanske sluta amma men jag är så orolig för hur jag ska klara det. För i nuläget lyckas jag inte att få honom att somna utan bröstet. Fast jag har iofs inte försökt jättemycket heller. Men ge gärna tips hur du gjorde

o tack för svar!!
Mina barn var ju ganska stora när jag slutade amma, så jag kunde säga till dem att "nu räcker det, du är för stor för att äta från brösten, det är små bebisar som gör, så nu skall vi sluta med det". Det blev ganska likt med bägge två. Första natten blev det skrik i ca 5 minuter under 3-4 tillfällen, medan jag höll om och tröstade och upprepade att "vi har slutat med brösten nu". Det höll på så ett par nätter, men sedan var det inga problem längre. Det blev några uppvak till under första veckan, men utan att fråga efter amning. Äldsta barnet (väldigt verbal), frågade ytterligare ett par tillfällen den närmsta månaden ifall hon kunde få amma, men bara som en fråga, utan skrik, och hon gav med sig direkt när jag sade att vi slutat.
Jag tror inte på metoden att mamman reser iväg några dagar för att sluta amma. Jag tror det är bättre att man är väldigt närvarande och kramar, tröstar, men att man inte ger med sig när man väl bestämt sig.
Ett tips jag hört kan vara att sätta plåster på bröstet och säga att "det är sår där så man kan inte använda dem", men jag vet inte om det funkar bättre.
Eftersom mina barn var så stora så ersatte vi inte amningen med något annat nattetid. Möjligen en flaska ersättning vid något tillfälle om någon råkade vakna väldgt tidigt på morgonen (vid 4-5-tiden). Jag kände att bägge faktiskt var hungriga på natten åtminstone fram till ca 1 års ålder, och skulle jag slutat amma innan dess skulle jag nog gett en flaska någon gång under natten (men det kan ju vara jobbigare än att amma, och svårt att sluta med).
Om du orkar skulle jag ge rådet att fortsätta som ni gör under några få månader till. Det känns som en evighet, men handlar inte om flera år, utan ändå en begränsad tid. Det är jobbigt med små barn, och sömnen blir lidande, men så småningom kommer det fungera mycket mycket bättre.
Trots att mina barn nu sover gott hela natten får jag inte tillräckligt med sömn, men det beror på att jag är en kvällsmänniska som gärna vill vara uppe många timmar, och går och lägger mig vid midnatt. Barnen är morgonmänniskor som glatt skuttar upp strax efter 6. Helt mitt eget fel just nu att jag inte sover mycket. Vi turas om att ha sovmorgon på lör/sön.