vad vill jag EGENTLIGEN?
Hej hopp! Jag är väldigt ny här och vet inte riktigt i vilken kategori detta bör ligga men jag behöver verkligen hjälp och andras tankar om mina egna tankar angående barn.
Jag och min sambo har pratat mycket om barn innan men det är först nu som jag kanske känner att jag är redo för något sådant, han är några år äldre än vad jag är och har varit redo sen "urminnes tider" .
Mitt problem är dock att jag nu insett att jag kanske vill börja försöka men är livrädd för allt som kan hända. Allt som kan gå fel, hur ont en förlossning gör och vad som väntar? Att Jag ska ha ansvaret för ett litet liv är ju helt sjukt?! Kommer sambon att börja hjälpa till mer hemma eller kommer jag stå där med barn och alla sysslor i hemmet utan att få den hjälp jag känner att jag behöver? Samtidigt står jag framför spegeln och putar ut med magen så mycket jag kan för att försöka "se" hur jag skulle se ut som gravid (inte alls knäppt). Tittar ofta på barnkläder,mammakläder mm och läser mängder med artiklar om graviditet för att på något sätt få mig själv att komma till ett slutgiltigt beslut! Men när jag väl står där och faktiskt slutat med p pillrerna och haft sex får jag en sån varm och konstig känsla av nervositet. Sen börjar jag tänka varför jag har så brottom med detta etc etc. När mensen väl kommer så blir jag ändå lite besviken? För visst hade det varit mysigt med en bebis! Så fort man mår lite illa så är det alltid någon som slänger ur sig "är du gravid eller?" Och jag kommer på mig själv att jag står och små ler för mig själv. Blir även ledsen när alla frågar om vi inte ska ha barn snart.
VAD SKA JAG GÖRA? jag kan intförstå mina egna tankar om jag vågar eller inte. Hur hade ni andra det ? Var det bara helt självklart utan rädslor för allt som komma skall när ni tog det beslutet?