Anonym (sönder inombords) skrev 2018-02-14 21:37:28 följande:
Pappan är i allra högsta grad med, han försöker stötta och finnas där men jag orkar inte prata med honom och gör jag det slutar det med att jag gråter och skuldbelägger mig själv för detta. tack för dina vänliga ord.
blev du med barn efter dina missfall? tog det lång tid?
Ja, jag blev med barn igen. Mitt första någon månad efter sista missfallet. Mitt andra 3 år senare.
Jag var så förkrossad efter första missfallet. Värre efter det tredje. Jag och pappan hade dock fin kontakt. Vi grät tillsammans och var på väg att ge upp. Sedan stannade en liten krabat och han är 6 år idag! Mvc var till stor hjälp för oss och vi var tom på väg att börja utreda. Nu behövde vi inte det, men såklart hade vi gjort det.
Det kommer säkert lösa sig, men du måste tillåta dig själv att sörja. Och släpp in pappan, han behöver också prata. Kram!