Särskolan har förstört mitt liv - Jag kommer bli 34 år när jag är klar med exakt alla studier
Jag är idag 24 år, levt med nedstämdhet, speciellt under gymnasieskolan, då jag gick på gymnasiesärskolan.
Sedan mellanstadiet i sexan vet jag att jag samtalade med en lärare angående om att jag vantrivdes med att gå i en special klass. Jag fick en bekräftelse att under högstadiet så kommer man inte få samma betygsystem, och därav min samtal med min lärare.
Jag vill minnas att det var ungefär slutet av mellanstadiet för min del som jag pratade med min lärare, eftersom jag minns att hennes respons var i stil med att jag skall gå vidare med det när jag börjat i högstadiet.
I högstadiet (Särskolan fortfarande) så upplevde jag att lärarna inte brann lika mycket för eleverna. Men jag samtalade med mina lärare, och de sa att det inte finns något att göra något åt. saken. Något som faktiskt inte stämmer, men de fick mig att tro att det är ingenting som jag kan gå vidare med. Naiva unga jag, trodde på det.
Jag börjar på gymnasiet, och känner att allting är bara hopplöst och ser en mörk framtid. Jag börjar skolka för första gången i mitt liv och slutar bry mig om saker och ting. Samtidigt som jag ändå är aktiv i lektionerna från och till. Men jag valde att hoppa av gymnasiet, och ta olika jobb. Jag kände att jobberfarenhet kommer ge mig ett ordentligt jobb senare i framtiden.
Jag börjar mer och mer intressera mig i ett vis ämne, och vid 24 års åldern, bestämde jag mig för att bygga upp betyg.
Jag hade räknat ut själv att jag faktiskt kommer vara i åldern på 34 när jag är klar med alla studier, inklusive högskolan, utbildningen som är 3 år.
Jag är medveten över att det finns många 30 åringar som beslutar sig att gå på högskolan när de är i den åldern. Men jag är inte där. Jag är i 24 års åldern idag, och vet PRECIS vad jag vill med mitt liv. Därför så känner jag en enorm frustration och nedstämdhet, att jag till och med känner att det bara är hopplös. Jag vill inte närma mig i medelålders och sedan jobba med det jag har velat länge.
Jag är väldigt förtvivlad och frustrerad.
Finns det egentligen ingenting som samhället kan hjälpa mig, så som att ändå fixa in mig i en högskola, eller vad som helst?
Jag fick bekräftelse över att högskoleprovet inte kan hjälpa mig i den här situationen eftersom jag fortfarande måste ha behörighet. Liksom gymnasiekompetens.
Finns det ingenting som man kan göra för att snabba upp processen eller på något sätt komma in på högskolan i en annan väg?
Tack på förhand!