Fula ord i äktenskap

Ok, såg att det var han som glömde köpa, inte TS. Men ändå, orden är inte acceptabla oavsett vem som gjort 'fel.'

Naturligtvis inte !

Men det hjälper ju inte att fortsätta att klaga för att han blev sur.
Han skall ju ha beröm när han har gjort sitt bästa - även om det inte är så bra

Han ska inte använda såna fula tillmälen.
Han borde haft förstående för dig och varit man nog att ta det mjukt.

Försök att vara vänlig mot honom ändå.

Aldrig att jag hade svalt ord som hora om jag inte var en, glöm det.

Min man har bett mig fara åt helvete en gång i ett gräl, då drog jag från familjen i sex timmar och funderade på att sova på hotell. Jag gjorde det jäkligt tydligt att om han säger det en enda gång till, oavsett skäl, så gör jag bokstavligen som han säger, nämligen lämnar honom och begär skilsmässa. 

Jag kommer aldrig med ultimatum som jag inte är beredd att agera på och jag har aldrig backat på ett relationsbeslut i hela mitt liv, om det så har kostat mig jobb, sambo, en förälder eller avsevärda mängder pengar. 

Man svär åt saker eller livets jävligheter, inte åt varandra. Om han inte tar det på allvar så är det under min värdighet att ens titta på honom, så enkelt är det.

Han tog det på allvar.

Om du inte tycker att det är en skitsak och han älskar dig så bör han inte tycka att det är en skitsak. Då bör han se till att behandla dig tillräckligt kärleksfullt för att få dig att kunna fortsätta älska honom och därmed på egen hand eller med hjälp av terapeut lära sig att hantera sin ilska på sätt som inte sårar dig. Det handlar inte om vad som är rätt eller fel (även om jag personligen tycker att det är helt fel att kalla varandra sådant i ett förhållande) det handlar om att älska sin partner och vilja att den mår bra.

TS ska inte behöva höra nedvärderande ord från sin man.

Ts man ska inte behöva ta skit från ts bara för att han glömt handla mjölk.

Ja man måste kunna prioritera

Mjölk eller skiljsmessa

Tack för kommentarer!

Är fortfarande sur på honom.., flera dagar efteråt.

Jag tror inte han fattar varför. Och jag känner att han inte kommer ha någon förståelse för det om jag tar upp det med honom.

Han kommer förmodligen svara att han blev sur och att han inte menade vad han sa.

Men som någon skrev här i tråden; man svär åt livets jävligheter och saker, inte åt varandra. Så sant!!!

Han kan lova hundra gånger om att aldrig säga nedvärderande saker om mig fortsättningsvis.

Grejen är att jag vet att han aldrig kommer kunna hålla det.

Då vet du hur han funkar och vad kommer att hända.Men orkar du..

Nu har jag pratat med honom i lugn ton.

Jag har sagt att jag INTE accepterar nedlåtande ord mot mig.

Han kontrar med att han inte accepterar att jag blir sur för sådana saker.

Jag poängterade återigen att det är dom nedlåtande orden som jag inte vill höra och jag förstår att han blir sur på mig. (Vet ju att jag är sur o bitter ibland..)

Känns som att vi inte kom någon vart direkt.

Hela diskussionen vändes liksom mot mig...

Han ska alltid, ALLTID bli den vinnande i alla diskussioner vi har.

Suck!

Så skilj dig?

Vad kan hjälpa?

Skilja mig?

Blir matt av tanken.

Du verkar bli minst lika matt av att inte göra det?

Fruktansvärt! Numera skulle jag inte ha en relation med någon som kallar mig för fula ord. Jag har iofs inte tidigare heller upplevt den nivån på fula ord. Värsta var väl "dum i huvudet" och "håll käften". Vilket jag inte heller skulle acceptera numera.

Ett alternativ: Gör tydligt att du skiljer dig ifall det händer igen. Det kan du göra.

Oj tråkigt att du fastnade på tangenten Z.

Det är riktigt.

Ja,det går inte att ändra såna typer.Det är inte respekt och kärlek att kalla sin fru för nedvärderande saker.

Nu har du fått många svar om att det inte är acceptabelt att bli kallad fula ord. Och ja, tack vare att han betedde sig så illa gick du segrande ur den diskussionen. Men därför är det lätt att glömma resten.
Och det kan vara fullkomligt förgiftande med någon som hela tiden är sur och på dåligt humör. Jag tycker nog att han verkade ha ansträngt sig för att du skulle må bra och det borde han belönats för. Jag gissar att han kände sig fullkomligt överkörd av dig men förväntat sig att du skulle varit tacksam. Jag hade också blivit förbannad.