Har barn vv, ex ändrat arbete och skall jobba helg ibland

Fast han skriver ju själv att han behöver vuxentid, och har redan barnen så lite som 50%.
Ja kanske "taskigt" av henne att bara bestämma nya planer, men samtidigt mycket märkligt av TS att regera som han gör som förälder. Sen när ska nya partners komma före existerande barnens behov?

Han säger inte att han behöver mer vuxentid - utan bara de helger som han varit överens om. Två helger under en månad för att träffa en ny partner är knappast en orimlig och oansvarig förväntan. Det är ju så det ser ut för de allra flesta som kör v.v

Vad är det som säger att det inte ligger i barnens intresse att föräldrarna är lyckliga?

Om det är så att de redan nu kan träffas nån enstaka helg i månaden, hur kan det innebära att man prioriterar den nya partnern framför barnen..?

Att barnen är viktigast innebär inte att man måste radera ut sin egen existens och relationer med andra, det kommer inte barnen att bli lyckligare av.

Ja jag tycker iaf att det är märkligt att när man redan missar sina barns halva liv, bli putt över att få tilldelat ett par extra dagar. Herregud väx upp, har man ändå satt barn till världen får man kanske vara beredd på att man inte själv (eller "gökasällskapet") är nummer ett längre??

Handlar inte om att det är något fel med egentid, men dessa barn är ju redan drabbade av sina föräldrar med en skilsmässa (är väl inte så j---la roligt va) och sen ska det dessutom sitta så otroligt långt inne att kunna ge dem lite mer av sig själv/sin tid. Förbannat konstiga prioriteringar.

Det är ganska nedlåtande att beskriva en ny kärlek och relation som "gökasällskap". Respektlöst och orättvist.

Om man nu har tagit beslut om att skiljas och är överens om att leva sina egna liv så är det väl fullständigt rätt och rimligt att båda får möjlighet till det.

Som jag beskrev i mitt förra inlägg så anser jag inte att varken man själv eller den nya partnern är nummer ett - men det innebär ju inte att man slutar att leva.
Det är ju inte barnens behov som skapat problemet utan exet, en viss skillnad.

Om barnen exempelvis skulle bli sjuka eller få särskilda behov att vara mer hos den ena så skulle det självklart vara ett enkelt val.

I det här fallet har partnern fått ändrade arbetstider och då är det ju rimligt att man tittar över tiderna och fördelar så barnen får tillgång till båda sina föräldrar i samma utsträckning. Eller?

Utifrån de detaljer som framkommit så vore det väl rimligt att man byter helg vid de tillfällen det kör ihop sig - så att barnen får ha sina helger även med mamman.

Man skulle lika gärna kunna vända på perspektivet:
Varför är mamman så snar att lämna bort barnen de extra helgerna utan att vilja få tillbaka tiden nån annan helg? Bryr hon sig inte om sina barn!?

Någon annan i tråden som skrev gökasällskap så jag fortsatte med det bara.

Men är det ändå inte lite märkligt att bara ha barnen på halvtid och ändå aldrig kunna träffa den här kvinnan under all den tiden som de ej är hos honom? Att en helg hit och dit "förstör" så mycket har jag svårt att tro. Ja, jag tycker fortfarande det är ett jättemärkligt sätt att se på saker eftersom barn ändå är ett hundraprocentigt engagemang, oavsett vart de bor.

Skulle du själv säga till dina barn att du inte vill ha dem där, för att du ska träffa din nya partner? Förmodligen inte, och just därför är det ju inte heller rätt.
Att mamman måste jobba kanske hon inte har något val över. Men denna mannen har ett val, träffasdin "kamrat" när barnen är hos mamman all övrig tid.

Klart du ska ha underhåll.

Är inte barnen viktigare än hennes jobb???

ok, fair enough (ang. gökasällskap) :)

Det kan vara märkligt att man inte hinner träffas under veckorna men det kan också vara helt naturligt. I dagens värld är det inte alls ovanligt att man träffas via nätet och träffar någon i en annan stad med ett visst avstånd, då blir veckorna omöjliga och helgerna heliga.
I ett sånt läge kan det vara fullt rimligt att värdera och vårda helgerna särskilt eftersom det påverkar väldigt mycket..

Detta är nu inget vi känner till utifrån TS beskrivning men jag har själv en sån erfarenhet (av distansförhållande samtidigt som man har barnen halvtid).

Om barnen själva säger att de vill vara hos mig skulle jag aldrig säga nej, om jag inte var bortrest eller så. Det har hänt och i ett sånt läge så går de före allt..
Om exet skulle fråga/önska att jag kunde ta barnen på en barnfri helg så skulle jag troligen ställa upp också..
Däremot skulle jag inte vara lika pigg på det om jag var i TS läge, dvs. precis träffat en ny och ha sett fram emot att träffas en viss helg. Då skulle det ganska mycket till för att jag skulle säga ja rakt av (beror givetvis på barnens ålder och olika omständigheter).

I min relation med exet så skulle vi dock prata ihop oss och byta/deala med helger så att hon fick tillbaka barnen en annan helg eller så..

Varken jag eller hon skulle acceptera att bara få barnen "dumpade" en helg då man ev. har planerat annat (helt enligt tidigare överenskommelser). Hon skulle troligen bli mer irriterad än jag om det, mot förmodan, skulle ske.

Jag skulle formulerat en sån fråga ung. enligt:
"Fan, jag har fått problem. Måste jobba, kan inte säga nej, och det krockar med barnhelg. Kan vi lösa det på nåt sätt? Hur ser det ut för dig? Kan vi byta eller lösa det?"

För mig tenderar det att bli lite känslomässig utpressning - att prata om barnen och att de ju är viktigast.. Självklart är barnen viktigast. I ett skarpt läge är det tveklöst så att man skjuter allt annat åt sidan för att ta hand om dem.

I ett helt normalt liv med andra intressen, relationer och planering är det dock självklart att man visar varandra respekt och tar upp förändringar/behov/önskemål på ett ödmjukt sätt - och försöker hitta kompromisser och lösningar med hänsyn även till partnerns planering.

Ja, jag tycker också att hon gör fel om hon bara byter tider utan att kolla med honom först, absolut. Det handlar ju mycket om kommunikation för att det ska funka.
Tror inte vi tycker så olika iaf! :) Jag hoppas bara barnen inte känner av det här och blir lidande på något sätt, att de är i vägen.

Stäm henne på nytt schema om du känner att du orkar, vill och behöver för att få kompensation eller säg att hennes helger är hennes helger, ska hon nu jobba på helgerna får hon kontakta kommunen och se om hon kan får barnomsorg på obekväm arbetstid. 

Eller så tar du emot barnen och kräver inte kompensation för det. Vad hon gör och inte kan du ändå inte påverka.

Självklart är det viktigt med att ha ett jobb, men det är lika viktigt att må bra i sitt privatliv också. 
Om hon påstår att du prioriterar en ny, eller ett ligg eller vad hon nu säger före dina barn kan du kontra med att hon prioriterar sitt jobb före barnen med tanke på att hon inte ens frågat själv om att få ha dem mer på andra dagar. 

En liten fundering? Hur skulle de bli om Ts skulle byta arbete och behöva jobba varannan helg och mammans jobbhelg inträffar samma helg? Då hade hon ju iaf fått lösa det på annat sätt. Eller ska man som förälder inte kunna ha ett arbete där man arbetar så?

Jag är för att man löser det på så sätt den helg man jobbar har barnen hos sig. Dvs så får de vara hemma själva under tiden man arbetar eller så fixar man barnvakt iform av mormor/morfar eller annan nära person. Något som många säkert skulle kunna fixa då det enbart är var 3:e helg.

Går det absolut inte så skulle jag aldrig tackat ja till ett sådant arbete.

Så jäkla underhållande att folk klankar ner på dig ts, när det är den andra föräldern som ger upp tid med sina barn...

Hon får väl skaffa barnvakt de helger hon jobbar?

Absolut inte okej att ändra på sånt utan att kolla med dig först!

Hur gamla är barnen?

Det är ju olika hur man tycker och tänker!

Mitt barns pappa vill ha barnet hos sig i första hand, istället för att jag ska anlita barnvakt.

Precis. I första hand frågar man barnets andra förälder, vill eller kan inte denne ta barnen får man lösa det själv. UTAN att bli förbannad på den andra föräldern! 

Precis. I första hand frågar man barnets andra förälder, vill eller kan inte denne ta barnen får man lösa det själv. UTAN att bli förbannad på den andra föräldern! 

Tack för många bra och vettiga kommentarer.

Ja av olika anledningar så är det svårt att kunna träffas på vardagarna så det är på helgerna oftast vi kan ses. 

Det rör sig inte om en tillfällig ändring av tiderna, det har vi alltid löst, men det rör sig om en permanent förändring. Jag har föreslagit att hon tar mer en annan helg.

Hon får väl göra som alla andra ensamstående gör, skaffa barnvakt de helger hon har barnen och ska jobba. Svårare än så är det inte.

hur har det gått TS?