Varför är så många kvar i hemska relationer?

Jag talar utifrån min egen personliga erfarenhet nu så den gäller inte för alla, men jag har levt i destruktiva relationer med män förr och utsattes för såväl psykisk som verbal misshandel och sexuella övergrepp. 

Jag kan väl säga att för mig var det en normaliseringsprocess. Jag tänkte liksom de flesta att jag aldrig skulle hamna där. Sen vaknade jag upp en dag och insåg att jag levt flera år i det där jag aldrig någonsin trodde jag skulle hamna i, det där som bara svaga, dumma människor låter sig utsättas för. 
Det var en normaliseringsprocess. Det är aldrig någon som börjat första dejten med att slå liksom. Utan det började med småtjafs. Ofta svartsjuka. Saker som ledde till att man började vara på sin vakt. Känslospel, gråt och ångest över hur elak man är, för att sen bli straffad med tystnad. Upptrappning. Man börjar tvivla på sig själv, känner att man är en hemsk människa. Tillslut stod jag där och höll med när jag blev kallad hora.

Första slaget kom när jag kom in efter en utekväll med kompisar. Jag hade en urringad topp och kort kjol. Han frågade med död röst hur jag kunde leva med mig själv, bjuda ut mig sådär. Jag skämdes och grät. Sen slog han mig och började gråta för att jag drev honom att göra så hemska saker mot den han älskar. Jag höll med och tyckte jag förtjänade det.

På den vägen är det så att säga och nu flera år senare så har jag svårt att fatta att jag gått igenom det och att det kunde hända mig.

Jo, jag förstår det i grunden. Jag har själv också haft relativt dåliga relationer, där jag har stått ut med för mycket. När jag dock förstod att jag har "tänkt fel" där, så skulle jag aldrig råka ut för det igen. Dvs. det gäller ju att hålla sig borta ifrån människor som försöker trycka ner en. 

Jag hade också avslutat en sån relation tidigare, om jag hade haft klart för mig att det inte går ut på att ändra på den partnern man har, utan att hitta RÄTT partner. 
Dessutom kunde jag "skylla på" att partnern hade något trauma som han säkert skulle komma över och då skulle sånt inte hända igen. Den tanken har många inte ens. Dvs. de är beredda att stå ut med det. Och de är ibland inte ens medvetna om att det är fel. Hur kan det komma sig då? Trots normaliseringsprocess vet man ju vad som är rätt och fel.