• Anonym (Värdelös)

    Bebis föll från skötbordet - jag går sönder av ångest!!

    Måste få skriva av mig lite.. Oron äter upp mig levande..

    Jag gjorde något HELT oförlåtligt, nämligen lämnade min fyra månaders bebis på skötbordet för att hjälpa storasyskonet från toaletten. Får panik när jag inser mitt helt sinnessjuka misstag och ska springa ut från badrummet. Hör en duns och hinner tänka att det kan vara min älskade lilla bebis, i samma sekund hörs gallskrik. Kommer äntligen fram till henne... helt blodig. Näsblod var min första tanke, tills jag ser ett stort jack från ögonbrynet och upp!!! Får panikångest, får inte upp kodlåset. Ringer 112 och får ambulans skickad. Jag och barnen skriker och gråter hysteriskt.

    Kommer äntligen fram till akutmottagningen, ångesten är påtaglig och allt jag kan tänka på är att jag är en värdelös mamma som skadat mitt barn så.. Det tar TVÅ timmar innan min lilla bebis får lokalbedövning. 30 min senare sys hon. Vi får vänta och vänta, tillslut skickas vi från intensivvårdsavdelningen till barnavdelningen. Efter ett par timmar kommer en ny läkare in som bekräftar att jag är totalt misslyckad och att han kommer orosanmäla oss.

    Flickan mår bra under omständigheterna. Sover, äter och skrattar som vanligt. Med ett förhållandevis stort plåster på sin lilla panna..

    Jag kan inte äta, sova eller ens tänka på något annat än denna hemska olycka.. Ångesten trycker i bröstet och jag vet inte hur jag någonsin kommer kunna förlåta mig själv!!

    Paniken över hur socialtjänsten reagerar över att jag praktiskt taget misshandlat mitt barn. Vad händer nu? Kommer jag någonsin se mina barn igen?!

    Går sönder av alla tankar... När kontaktar socialtjänsten oss? Vad händer sedan?

  • Svar på tråden Bebis föll från skötbordet - jag går sönder av ångest!!
  • Anonym (Mänsklig.)

    Vad skönt att du är en människa med intelligens, självinsikt, empati, inlevelseförmåga. Och vanlig mänsklighet som kan göra felbedömningar som alla andra människor och lära utav misstag. Det gör dig till en bättre mamma. Och absolut inte värdelös. Alla människor gör felbedömningar ibland och jag tycker att du genom din ånger och resonemang visar på självinsikt och lärdom av ditt eget misstag.

    Tryck inte ner dig själv.

  • Anonym (Värdelös)
    Anonym (Mänsklig.) skrev 2018-01-10 17:51:05 följande:

    Vad skönt att du är en människa med intelligens, självinsikt, empati, inlevelseförmåga. Och vanlig mänsklighet som kan göra felbedömningar som alla andra människor och lära utav misstag. Det gör dig till en bättre mamma. Och absolut inte värdelös. Alla människor gör felbedömningar ibland och jag tycker att du genom din ånger och resonemang visar på självinsikt och lärdom av ditt eget misstag.

    Tryck inte ner dig själv.


    Tack snälla du!! Det betyder så mycket. Ja, det är väl sant antar jag.. Tyvärr är det så myckey svårare att acceptera när man själv gör ett misstag som inte bara drabbar en själv.
  • storkramtilldigfrångravid

    sitter här och gråter en skvätt (är hormonell och gravid i 7 månaden). önskar så att du slapp vara med om det, jag tror absolut att många fler föräldrar har kollat bort vid olika tillfällen men tyvärr hade du oturen :(

    det kmr bli bättre med tiden men jag förstår att det gör så ont i mammahjärtat när ens barn mår dåligt. hoppas du hittar din ro med detta och förstår att det inte var ditt fel utan att det är så lätt att vara efterklok..men du hade extrem otur.. många styrkekramar ????????????

  • Anonym (mammatill3)

    hej för det första du är INTE värdelös mamma. Vår dotter ramla på kullersten med ansiktet neråt när hon var 3.mån för ja inte sa till maken att jag knäppte upp.spännena i babyskyddet, han ryckte upp babyskyddet och hon.flög...HEMSKT! sen har vår sån klämt armen så mycket när dubbelvagnen skulle ut genom dörren. den.åkte ur led.. men akuten va super snälla och ingen anmälan gjordes. Dock gjorde bvc en.oros anm.en.gång för vi missat 2.tider! de rutin och dom TAR inte bara barnen. Dom undersöker mest om man behöver stöd! ta hand om dig

  • Crazzy

    När min son var 5 månader skulle jag sätta honom i hoppgungan (alltid varit stor och stark för sin ålder). Precis när jag ska stoppa ned honom sprattlar han till så jag tappar honom. Var nog inte mer än 40cm men han landade så obehagligt enligt mig, han börjar skrika, jag plockar upp honom och ringer maken i panik och vrålar med gråt i munnen "AKUTEN MED BEBISEN NUUUU" och kastar mig in i bilen. Fulgråter och ber om ursäkt till mitt barn under hela resan (han har för övrigt blivit lugn redan innan han hamnade i babyskyddet). Väl på akuten sitter jag och gråter, maken är orolig men inser rätt snart att barnet mår bra och att jag antagligen tagit i.

    Varenda en i personalen som vi träffade skrattade snällt och sa "Du, han mår ju jättebra. ALLA gör olyckor, kanske är dig vi ska ta in och plåstra om istället?".

    Barnet mådde bra, kallades för Bulan ett tag, men personalen hade ju rätt: olyckor händer.

    Du blev uppenbarligen ångerfull och vet ju vad som blev fel (Precis som jag nu vet med hoppgungan, som för övrigt är undanstoppad...).

    Du låter som en bra mamma som gjorde en missbedömning, det är sånt som händer <3. Ta hand om dig och familjen!

  • Anonym (Känt samma ångest.)

    Jag kan trösta dig med att jag har nästan vart med om samma och vet exakt hur du känner, den ångesten är inte att leka med och jag kan må riktigt dåligt fortfarande när jag tänker på det trots att det var länge sedan.

    I mitt fall gjorde jag ett annat misstag, jag satte upp babysittern med min då 5 månaders bebis i, på köksbordet eftersom storebror var på honom heeeela tiden så tänkte att där uppe var han skyddad.
    Storebror hade dock draget med sig babysittern ut mot kanten i ett obevakat ögonblick och när lillebror vaggat sig i babysittern hade den rört sig långsamt långsamt ut mot kanten och plötsligt föll den över kanten.

    Den smällen kan jag drömma mardrömmar om ibland. 

    Vi har nog aldrig åkt så fort in till akuten. Tack och lov var lillebror helt oskadd, han blev röd i pannan och fick en liten bula bara (tacka gudarna för det). Jag skämdes, hade ångest och grät som en 3 åring. Men sjuksköterskan som undersökte tröstade med att alla hennes 3 barn hade någon gång åkte ned från hög höjd vid den åldern (okeeeyyy? tack för trösten men kan man göra denna typen av misstag mer än 1 gång?).

    Jag satte aldrig upp babysittern på höjden igen.

  • Sanemjo

    Om det kan vara någon tröst så kan jag berätta att vår 13-åring också ramlade när han var så liten. Det var en sån ångest för mig, men jag vågade aldrig berätta det. Jag bara önskade att han skulle vara stor så att jag kunde se att han var hel och mådde bra. Nu är han det och han mår bra! Det var fall från säng, matstol och till och med bilbarnstol i bilen.

    Hoppas du kan känna dig lugnare och att det inte blir något mer kring det som hände.

  • Anonym (Iller)

    Jag jobbar på en barnavdelning en gång på sjukhuset och det kom in folk hela tiden med bebisar som hade ramlat ner från diverse möbler. Du kommer absolut inte att bli av med ditt barn för att du gjorde det misstaget en gång. Såklart inte alls bra att det hände, men det lär ju inte hända igen, och det förstår socialen också.  

  • Anonym (Värdelös)
    Rumpelstiltskins skrev 2018-02-05 19:02:34 följande:

    TS, hur har det gått?


    Bebisen mår fortfarande bra och verkar inte ha men över händelsen. Jag är fortfarande ångestfylld och mår dåligt över det. Socialtjänsten hörde inte av sig på 2.5 vecka så jag ringde själv. Ett telefonsamtal och handläggaren lade ner ärendet direkt! Känns så skönt. Tack för du frågade!
  • Rumpelstiltskins
    Anonym (Värdelös) skrev 2018-02-06 05:17:15 följande:
    Bebisen mår fortfarande bra och verkar inte ha men över händelsen. Jag är fortfarande ångestfylld och mår dåligt över det. Socialtjänsten hörde inte av sig på 2.5 vecka så jag ringde själv. Ett telefonsamtal och handläggaren lade ner ärendet direkt! Känns så skönt. Tack för du frågade!
    Åh så skönt att höra. Nu måste du bara förlåta dig själv, vi är bara människor. Huvudsaken att man lär sig av sina misstag. Hjärta
  • Anonym (hände oss)

    Vill bara kolla hur det har gått för TS m.fl.

    Ska berätta min historia.

    I veckan blir mitt stora barn hemringd från skolan. Är trött pga många vaknätter med lillen som haft ont i magen. Vi ligger i dubbelsängen och leker när storasyskonet ropar. Då jag tror att det är en snabb fråga och tycker att lillen ligger safe långt in på sängen för det korta ärendet gör jag en dum chansning och går till andra rummet för att se vad syskonet ville. Blir kvar lite längre och hör då från sovrummet ett stort duns. Ångesten är hemsk men bebisen gråter direkt och inga bulor syns så blir lite lugn.

    Problemet är att lillen slutar inte gråta på en lång stund. Konsulterar 1177 som ska återuppfölja efter 2h.

    Under tiden är lillen glad igen så jag tänker att det är ingen fara. När vi hämtat hem de andra syskonen så blir lillen otröstlig igen o ser då en stor mjuk bula.

    Vi åker in och pga bulans konsistens får vi göra röntgen. Det visar på en spricka. Vi blir inlagda för observation över natten men då allt ser bra ut så säger ssk att vi kommer få åka hem efter morgonronden. Skickar därför pappan till jobbet innan ronden.

    Dock dröjer den fram till lunch och när läkaren kommer har hon med sig alla avdelningens sskor.

    Hon säger kort: Ja du kan väl säga med egna ord vad som hänt.

    Jag berättar vad som hände, säger att det var riktigt dumt av mig att tro att det skulle gå bra att låta lillen ligga kvar då jag är alltid noga med att inte ens vända mig om vid blöjbyten och så svarar hon:

    Kom igen. Alla har barn som ramlar. Men en spricka? Det får man inte av att ramla ur en säng.

    Har han gjort sig illa förr?

    Jag svarar nej

    Då säger hon att hon tänker gå till botten med det här och kommer skicka oss på prover och kommer få reda på exakt hur många gånger han har gjorts illa. Och att jag inte skulle räkna med att få komma hem på ett bra tag.

    Blev helt paff över hur hon uttröck sig.

    Vi får göra ögonbottenundersökning o massa prover o jag börjar fatta att läkaren misstänker att han fått skadan genom våld, vilket är konstigt när jag eftersökt på detta. Han har ingen annan skada än sprickan, alltså ingen blödning eller så.

    Då proverna är normala skickar hon otrevligt hem oss. Jag ber om att få instruktioner inför hemgång. fråga hur länge han kommer ha ont osv.

    hon sa: vad tror du själv? Han har en fraktur. Tror du själv att det inte gör ont?

    Jag har mått så sjukt dåligt efter detta att jag överväger att göra en anmälan. Inte för att jag tycker det är dåligt att utreda vid minsta lilla misstanke.. MEN hur kan hon säga: vi kommer få reda på exakt hur många gånger han gjorts illa och räkna inte med att få komma hem igen?

    jag hör hela tiden dunset. ser framför mig hur han tvingas droppa vätska i ögonen fast han har så himla ont. och jag läser om att samma sjukhus vi var på har anklagat hundratal barnfamiljer för samma, där flera ärenden fått resning igen o friats.

    jag junkade bla halsbrännemedicin under graviditeten pga extrem halsbränna som jag ej haft under tidigare grav. o läst att magnesiumet kan göra att barnen får skörare skelett.

    Sedan denna händelse går vi knappt ut. mår så fruktansvärt dåligt . har dåligt samvete att jag gjorde en så urbota dum grej att lämna barnet utan uppsikt. känner mig kass. men att läkaren va så tvärsäker att jag misshandlat barnet grundat på vad?!.

  • Panduro
    Anonym (hände oss) skrev 2018-04-30 21:05:38 följande:

    Vill bara kolla hur det har gått för TS m.fl.

    Ska berätta min historia.

    I veckan blir mitt stora barn hemringd från skolan. Är trött pga många vaknätter med lillen som haft ont i magen. Vi ligger i dubbelsängen och leker när storasyskonet ropar. Då jag tror att det är en snabb fråga och tycker att lillen ligger safe långt in på sängen för det korta ärendet gör jag en dum chansning och går till andra rummet för att se vad syskonet ville. Blir kvar lite längre och hör då från sovrummet ett stort duns. Ångesten är hemsk men bebisen gråter direkt och inga bulor syns så blir lite lugn.

    Problemet är att lillen slutar inte gråta på en lång stund. Konsulterar 1177 som ska återuppfölja efter 2h.

    Under tiden är lillen glad igen så jag tänker att det är ingen fara. När vi hämtat hem de andra syskonen så blir lillen otröstlig igen o ser då en stor mjuk bula.

    Vi åker in och pga bulans konsistens får vi göra röntgen. Det visar på en spricka. Vi blir inlagda för observation över natten men då allt ser bra ut så säger ssk att vi kommer få åka hem efter morgonronden. Skickar därför pappan till jobbet innan ronden.

    Dock dröjer den fram till lunch och när läkaren kommer har hon med sig alla avdelningens sskor.

    Hon säger kort: Ja du kan väl säga med egna ord vad som hänt.

    Jag berättar vad som hände, säger att det var riktigt dumt av mig att tro att det skulle gå bra att låta lillen ligga kvar då jag är alltid noga med att inte ens vända mig om vid blöjbyten och så svarar hon:

    Kom igen. Alla har barn som ramlar. Men en spricka? Det får man inte av att ramla ur en säng.

    Har han gjort sig illa förr?

    Jag svarar nej

    Då säger hon att hon tänker gå till botten med det här och kommer skicka oss på prover och kommer få reda på exakt hur många gånger han har gjorts illa. Och att jag inte skulle räkna med att få komma hem på ett bra tag.

    Blev helt paff över hur hon uttröck sig.

    Vi får göra ögonbottenundersökning o massa prover o jag börjar fatta att läkaren misstänker att han fått skadan genom våld, vilket är konstigt när jag eftersökt på detta. Han har ingen annan skada än sprickan, alltså ingen blödning eller så.

    Då proverna är normala skickar hon otrevligt hem oss. Jag ber om att få instruktioner inför hemgång. fråga hur länge han kommer ha ont osv.

    hon sa: vad tror du själv? Han har en fraktur. Tror du själv att det inte gör ont?

    Jag har mått så sjukt dåligt efter detta att jag överväger att göra en anmälan. Inte för att jag tycker det är dåligt att utreda vid minsta lilla misstanke.. MEN hur kan hon säga: vi kommer få reda på exakt hur många gånger han gjorts illa och räkna inte med att få komma hem igen?

    jag hör hela tiden dunset. ser framför mig hur han tvingas droppa vätska i ögonen fast han har så himla ont. och jag läser om att samma sjukhus vi var på har anklagat hundratal barnfamiljer för samma, där flera ärenden fått resning igen o friats.

    jag junkade bla halsbrännemedicin under graviditeten pga extrem halsbränna som jag ej haft under tidigare grav. o läst att magnesiumet kan göra att barnen får skörare skelett.

    Sedan denna händelse går vi knappt ut. mår så fruktansvärt dåligt . har dåligt samvete att jag gjorde en så urbota dum grej att lämna barnet utan uppsikt. känner mig kass. men att läkaren va så tvärsäker att jag misshandlat barnet grundat på vad?!.


    Anmäl sjukhuset! Redan imorgon.
  • Anonym (hände oss)
    Panduro skrev 2018-04-30 21:18:33 följande:

    Anmäl sjukhuset! Redan imorgon.


    Jag har kontaktat patientnämnden. Jag har beställt hem journalen. man kan inte ivo anmäla innan sjukhuset fått yttra sig. vet inte vad mer jag kan göra.

    alltså jag fattar om hon hade pratat sådär om hon faktiskt gjort några fynd efter sin misshandelutredning men grundat på att hon tyckte det lät osannolikt att få spricka på grund av fallet? och de stod där massa sjuksköterskor. En sa: din son är så fin och härlig, eller tycker du inte det?

    Läkaren sa också: vi är här som barnets advokater.

    det var så sjukt alltihop.

    fick ingen ursäkt heller när hon inte hittade sina fynd .
  • Anonym (många)
    Anonym (hände oss) skrev 2018-04-30 21:31:44 följande:

    Jag har kontaktat patientnämnden. Jag har beställt hem journalen. man kan inte ivo anmäla innan sjukhuset fått yttra sig. vet inte vad mer jag kan göra.

    alltså jag fattar om hon hade pratat sådär om hon faktiskt gjort några fynd efter sin misshandelutredning men grundat på att hon tyckte det lät osannolikt att få spricka på grund av fallet? och de stod där massa sjuksköterskor. En sa: din son är så fin och härlig, eller tycker du inte det?

    Läkaren sa också: vi är här som barnets advokater.

    det var så sjukt alltihop.

    fick ingen ursäkt heller när hon inte hittade sina fynd .


    Hon verkar rejält inkompetent. Det händer av och till att bebisar bryter nyckelbenet eller får en spricka i skallen efter ett fall från en säng.

    Det är inte helt åt skogen att utreda med ögonbottenundersökning vid skelettskador på bebisar, men hennes sätt var totalt förkastligt.
  • Anonym (hände oss)
    Anonym (många) skrev 2018-04-30 21:40:34 följande:

    Hon verkar rejält inkompetent. Det händer av och till att bebisar bryter nyckelbenet eller får en spricka i skallen efter ett fall från en säng.

    Det är inte helt åt skogen att utreda med ögonbottenundersökning vid skelettskador på bebisar, men hennes sätt var totalt förkastligt.


    nej undersökningen kunde vi stå ut med men hon kunde formulerat det: vi har en rutin att göra vidare undersökningar vid skador som är svåra i förhållande till fall för att hitta ev barn som far illa.. inte stå o säga att vi inte kommer få komma hem osv.
  • Anonym (många)
    Anonym (hände oss) skrev 2018-04-30 21:55:52 följande:

    nej undersökningen kunde vi stå ut med men hon kunde formulerat det: vi har en rutin att göra vidare undersökningar vid skador som är svåra i förhållande till fall för att hitta ev barn som far illa.. inte stå o säga att vi inte kommer få komma hem osv.


    Absolut. Mycket oprofessionellt!
  • Anonym (Värdelös)
    Anonym (hände oss) skrev 2018-04-30 21:05:38 följande:

    Vill bara kolla hur det har gått för TS m.fl.

    Ska berätta min historia.

    I veckan blir mitt stora barn hemringd från skolan. Är trött pga många vaknätter med lillen som haft ont i magen. Vi ligger i dubbelsängen och leker när storasyskonet ropar. Då jag tror att det är en snabb fråga och tycker att lillen ligger safe långt in på sängen för det korta ärendet gör jag en dum chansning och går till andra rummet för att se vad syskonet ville. Blir kvar lite längre och hör då från sovrummet ett stort duns. Ångesten är hemsk men bebisen gråter direkt och inga bulor syns så blir lite lugn.

    Problemet är att lillen slutar inte gråta på en lång stund. Konsulterar 1177 som ska återuppfölja efter 2h.

    Under tiden är lillen glad igen så jag tänker att det är ingen fara. När vi hämtat hem de andra syskonen så blir lillen otröstlig igen o ser då en stor mjuk bula.

    Vi åker in och pga bulans konsistens får vi göra röntgen. Det visar på en spricka. Vi blir inlagda för observation över natten men då allt ser bra ut så säger ssk att vi kommer få åka hem efter morgonronden. Skickar därför pappan till jobbet innan ronden.

    Dock dröjer den fram till lunch och när läkaren kommer har hon med sig alla avdelningens sskor.

    Hon säger kort: Ja du kan väl säga med egna ord vad som hänt.

    Jag berättar vad som hände, säger att det var riktigt dumt av mig att tro att det skulle gå bra att låta lillen ligga kvar då jag är alltid noga med att inte ens vända mig om vid blöjbyten och så svarar hon:

    Kom igen. Alla har barn som ramlar. Men en spricka? Det får man inte av att ramla ur en säng.

    Har han gjort sig illa förr?

    Jag svarar nej

    Då säger hon att hon tänker gå till botten med det här och kommer skicka oss på prover och kommer få reda på exakt hur många gånger han har gjorts illa. Och att jag inte skulle räkna med att få komma hem på ett bra tag.

    Blev helt paff över hur hon uttröck sig.

    Vi får göra ögonbottenundersökning o massa prover o jag börjar fatta att läkaren misstänker att han fått skadan genom våld, vilket är konstigt när jag eftersökt på detta. Han har ingen annan skada än sprickan, alltså ingen blödning eller så.

    Då proverna är normala skickar hon otrevligt hem oss. Jag ber om att få instruktioner inför hemgång. fråga hur länge han kommer ha ont osv.

    hon sa: vad tror du själv? Han har en fraktur. Tror du själv att det inte gör ont?

    Jag har mått så sjukt dåligt efter detta att jag överväger att göra en anmälan. Inte för att jag tycker det är dåligt att utreda vid minsta lilla misstanke.. MEN hur kan hon säga: vi kommer få reda på exakt hur många gånger han gjorts illa och räkna inte med att få komma hem igen?

    jag hör hela tiden dunset. ser framför mig hur han tvingas droppa vätska i ögonen fast han har så himla ont. och jag läser om att samma sjukhus vi var på har anklagat hundratal barnfamiljer för samma, där flera ärenden fått resning igen o friats.

    jag junkade bla halsbrännemedicin under graviditeten pga extrem halsbränna som jag ej haft under tidigare grav. o läst att magnesiumet kan göra att barnen får skörare skelett.

    Sedan denna händelse går vi knappt ut. mår så fruktansvärt dåligt . har dåligt samvete att jag gjorde en så urbota dum grej att lämna barnet utan uppsikt. känner mig kass. men att läkaren va så tvärsäker att jag misshandlat barnet grundat på vad?!.


    Blir så ledsen att läsa om din upplevelse! Helt fruktansvärt beteende, inom sjukvården så bör man inte yttra sina personliga åsikter och tankar alls.. Olyckan är snabbt framme och ger ibland större skador än förväntat. Min lille hade säkerligen inte behövts sys om hon inte ramlats rakt på en vass kant..

    Förstår vad du menar med dunset, mitt går fortfarande på repeat flera gånger om dagen. Och såret! :(

    Hoppas din lilla mår bra under omständigheterna!
Svar på tråden Bebis föll från skötbordet - jag går sönder av ångest!!