Ska morfar få träffa barnet?

Det är alltid bra för barn att ha många vuxna omkring sig, om du klarar det är det förstås bra för ditt barn. Om du däremot mår dåligt av situationen är det dock risk att ditt barn känner det.

Du får känna efter när barnet kommit. Spontant känns det inte som att det går att skapa nära relationer med mor/farföräldrar om man inte har bra relation barn/förälder. Det din pappa gjort tycker jag ör oförlåtligt! Du får känna efter hur mycket du själv är beredd att GE den dagen de vill ha kontakt med ditt barn.

Jag vet inte om jag skulle kalla det själviskt att hålla sitt barn borta från obehagliga människor. Det är ju så himla viktigt att skydda ungarna från allt möjligt i världen, men jävliga människor tycks gå bra, under förutsättning att man har blodsband då! Nej, umgås med trevliga människor istället tycker jag. Du har kanske fastrar eller kusiner eller andra som det skulle vara vettigare att försöka behålla en god relation till? Eller kanske rentav föräldrarna till en god barndomsvän?

Har de inte haft intresse av att träffa dig mer än två gånger om året så lär det bli ungefär så ofta de träffar dina barn också. Det går bra att ha en distansierad relation till släkt även med barn. Mina barn har träffat sin mormor ungefär en gång om året (i samband med begravningar, bröllop och vissa jämna födelsedagar) så de känner henne inte alls men är artiga och trevliga mot henne när de ses.

Jag sitter i typ samma sits, vi försöker också få barn och jag och min pappa har minst sagt ett speciellt förflutet, trots att han bodde ihop med oss (mamma o oss barn) tills jag fyllde 15 så har han ändå aldrig direkt gjort nånting för oss, mamma har fått göra allt. Sen han flyttade är det ännu tydligare att alla bråk under hela uppväxten berott på han på ett eller annat sätt. Bestämde mig för ca 1 år sen att bryta kontakten helt, det ger mig ingenting annat än ångest att träffa han sällan. Men nu när vi försöker med barn så känner jag också, att det vore väl kul om ungen får en morfar, men vid andra tanke så har vi haft kontakt under uppväxten med min farmor som heller inte är en vettig människa, och samma där, det har inte gett oss barn nånting bra. Så nu har jag bestämt mig att mitt framtida barn, som kommer få världens bästa mormor och farmor och farfar, kommer va mer nöjd med det än att känna att hans/hennes morfar väljer bort hen.

Du kan ju försöka men jag tror hon kommer vara lika jävlig mot barnet.
Att du träffar dom alls...

Absolut inte! Jag tror ändå att ditt barn troligtvis kommer ta din sida. 

Hade mina far eller morföräldrar behandlat mina kära föräldrar illa (trots att jag har en fantastisk relation till dem alla) så hade jag velat veta det. Jag hade givetvis tagit min mammas sida och i så fall inte själv velat ha en relation mot dem - fastän jag idag älskar dem över allt. 

Så jag tycker gott du håller ditt barn borta. Det finns ingenting att 'stackars ditt barn som ingen morfar har'. Finns det inga andra vuxna dina framtida barn kan kanske lyckas få en god relation till? 

Att vara morfar är något man förtjänar. Din pappa har betett sig illa för att inte snacka om hans häxa till fru. Nej du, håll dig och ditt barn borta från dem. Skydda ditt barn! 

Att vara morfar är något man förtjänar. Din pappa har betett sig illa för att inte snacka om hans häxa till fru. Nej du, håll dig och ditt barn borta från dem. Skydda ditt barn! [/ amen på det!

Min kompis hade en liknande uppväxt som din. Om hon skulle med på semester fick hon betala sin del själv. Hon fick köpa egen mat, bindor osv... ngt gott fick kanske den hårda uppväxten, hon är en fena på att spara pengar. Helt fenomenalt ekonomisk, skulle lätt kunna klara sig på existensminimum och ändå spara pengar varje månad...

Kompisens barn har idag en distanserad relation till sin morfar, när den äldsta tjejen var kanske 7 frågade hon om hennes morfar var död, så länge sedan var det då de sågs. Han kommer när han blir bjuden, åker så fort han kan.

Mitt råd, om du vill ha ett, är att känna efter. Söker de kontakt och det känns ok med dig, umgås. Om inte skit i dem. Man måste faktiskt ingenting, förutom att ta hand om sig själv och sina barn.

Kram

Visst är det bra att ha en relation till släkten men man måste ju inte ha en relation till all släkt. Mina barn har ingen farfar och det funkar alldeles utmärkt. Farfar var ingen bra person så farmor tog hand om pappa ensam och ingen vet om han ens lever eller bara bor i ett annat land för han finns i alla fall inte här. Och så är det inget mer med det liksom. Mormor, morfar och farmor räcker alldeles utmärkt.