Vilka skyldigheter har jag som styvförälder?

Fy vilken hemsk inställning till andra människor. Ungarna ska lära sig veta hut och de vuxna ska inte bry sig om deras känslor?

Fast alltså - du kan ju inte alla över en kant här.

DU var (tydligen) alltid uta för familjen. DU hade inga rättigheter.

Vi är många bonusföräldrar som har exakt lika mycket att säga till om som våra partners (föräldern) samt är fullt delaktiga i familjen.

Har faktiskt aldrig känt mig utanför familjen - varken före eller efter vi fick gemensamma barn. Hamnar man utanför så har ens partner misslyckats grovt i arbetet att sammanlänka sin familj.

Vi har även fungerat och känt oss dom en kärnfamilj, även om det ena barnet inte bott med oss. Men det krävs engagemang och arbete från alla.

Prata gärna om hur du upplevt det men du kanske skulle vara lite försiktig med att uttala dina upplevelser som allmän "sanning".

Var stod det att de vuxna inte ska bry sig om barnens känslor?

Man är skyldig att vara en vuxen person i familjen. Det medför att man måste respektera att barnen inte valt att man skulle flytta in, att man som vuxen och en initiativtagare till familjekonstellationen har en stor del av ansvaret för att se till att familjen fungerar och att alla barn i familjen mår bra och får en trygg uppväxt.

Fast alltså - du kan ju inte alla över en kant här.

DU var (tydligen) alltid uta för familjen. DU hade inga rättigheter.

Vi är många bonusföräldrar som har exakt lika mycket att säga till om som våra partners (föräldern) samt är fullt delaktiga i familjen.

Har faktiskt aldrig känt mig utanför familjen - varken före eller efter vi fick gemensamma barn. Hamnar man utanför så har ens partner misslyckats grovt i arbetet att sammanlänka sin familj.

Vi har även fungerat och känt oss dom en kärnfamilj, även om det ena barnet inte bott med oss. Men det krävs engagemang och arbete från alla.

Prata gärna om hur du upplevt det men du kanske skulle vara lite försiktig med att uttala dina upplevelser som allmän "sanning".

Jag tror det handlar vad man gör det till. Du har gjort mycket rätt och lyckades. Många bonusmammor och pappor ger nog upp för tidigt... och såklart, ibland är barnet inte lätt men yttersta ansvaret ligger hos den vuxna.

Som ickeförälder har du inget att säga till om men du ska gladeligen passa upp alla för det. Om inte är du en dålig kvinna osv osv.... Är du tillsammans med en partner som har barn på heltid kommer det alltid vara ojämlikt, du satsar mer än du får tillbaka. Så upplevde jag det och skulle aldrig nånsin mer välja en man med hemmaboende barn vare sig heltid eller halvtid. 

Jag tror det handlar vad man gör det till. Du har gjort mycket rätt och lyckades. Många bonusmammor och pappor ger nog upp för tidigt... och såklart, ibland är barnet inte lätt men yttersta ansvaret ligger hos den vuxna.

Nej, jag gav sannerligen inte upp för lätt kan jag säga. Kämpade många år och hoppades att det skulle bli bättre. Men inget blir bra av att utplåna sig själv och sina behov och dessutom bli kritiserad för att du inte längre vill det. 

"Blir du inte omtyckt så behöver du inte bry dig om det egentligen"

Så det tolkade du som att man ska strunta i barnens känslor alltså?
Har jag uppfattat det rätt?

Du missade resten då du citerade, så jag hjälper dig att rätta det.

"Blir du inte omtyckt så behöver du inte bry dig om det egentligen, inte om du har försökt att vara hygglig mot ungarna. Det är inte kidsen du är ihop med!"

Du missade resten då du citerade, så jag hjälper dig att rätta det.

"Blir du inte omtyckt så behöver du inte bry dig om det egentligen, inte om du har försökt att vara hygglig mot ungarna. Det är inte kidsen du är ihop med!"

Fint att du hjälper dig själv när du inser att det blev fel.

Jag håller med, har du varit snäll och ändå inte blir omtyckt är det faktiskt barnens problem. Du är ihop med deras förälder, så då får du bara sluta bry dig om att ens göra ett försök och låta föräldern ha sin relation med barnen själv och du uppmuntra den. Thats it.