Hur går jag vidare?

Han måste bestämma sig. Du har levt i limbo så länge nu, så här kan du inte ha det. Jag vet att man inte vill be den andra att bestämma sig, för man är rädd för svaret. Men han kanske inte fattar hur dåligt han får dig att må. Tycker du ska skicka det du har skrivit här till honom, rakt upp och ner.

Jag har skrivit allt jag kan till honom, men han förstår inte. Jag har skrivit ungefär såhär: 

" Jag vet att jag sårade dig, och jag står för det. Jag accepterar att du behöver och vill ha tid, men måste du verkligen behandla mig såhär illa? Du totalt skiter i mig nu.. Jag vill alltid se dig le och vara glad, jag vill alltid ditt bästa, jag finns för dig exakt hela tiden, jag stöttar dig alltid och du går före allt för mig. Hur tror du det känns för mig när personen jag verkligen älskar bara vände ryggen mot mig? Jag önskar bara att du brydde dig lite mer, som att kanske bara fråga hur jag mår eller skriva godnatt, men inte ens det gör du.. Jag vet inte vad jag ska göra mer för att få dig förstå. Det känns som du orkar engagera dig i allt annat förutom dig och mig. Det sårar mig så fruktansvärt mycket. Jag vet att ingen kommer kunna älska dig lika mycket som jag gör, aldrig! Vår kärlek är värd att kämpa för, för vi har så mycket fina minnen ihop och vi vet att vi trivs så himla bra tillsammans, är det verkligen värt att bara kasta detta då? Det känns som det bara är jag som ska ge dig massa chanser, men så fort jag gör ett fel så ska du gå helt emot mig medan jag alltid förlåtit dig. Jag kan nu i efterhand känna mig lurad av dig, eftersom du kysste mig och allt det där, och nu behandlar du mig som luft?" 

Men det enda han svarar (om han ens gör det) är att han behöver tid och att jag inte ska stressa honom, och det accepterar jag.. Men han kan inte ens försöka förstå mig känns det som.. Han säger att han mår så dåligt över olika saker och att han knappt orkar göra något. Men ändå åker han och träffar folk, sitter på nattklubbar, jobbar och åker iväg på saker. Men han kan inte engagera sig i mig.. den som bryr sig allra mest om honom.. 

Jag tror att det gör dig mer illa att sitta och hoppas på nåt som mest troligt aldrig kommer att ske... :(

Om du redan väntat i 2 månader på att han "kanske ska ändra sig ", så kommer det nog tyvärr inte att hända. Ledsen att säga det. Att man "behöver tid" är något som man ofta säger när man gjort slut, för att det ska kännas lite mindre hårt mot den andra personen. Alternativt ett sätt att (egoistiskt) ge den andra personen lite hopp, ifall man själv skulle ångra sig ngn gång längre fram, efter att ha dejtat runt och kanske inte hittat nån "bättre" .

Du behöver bita ihop och inse att det är över mellan er. Det är hårt, men sånt är ju livet. Vi förlorar partners och vänner längs vägen. Man sörjer ett tag och sedan bygger man upp en annan slags tillvaro, med andra människor.

Så, första steget är att döda hoppet. Du kan t.ex. gott skriva till honom att du blockerar honom på telefon o sociala medier nu, för att det gör dig för illa att sitta och vänta på nåt som aldrig händer. Om du ändå vill lämna en liten dörr öppen så kan du säga att han får skicka ett vanligt brev till dig, ifall han ångrar sig nån gång. Men var också tydlig med att du går vidare nu, så länge, och inte tänker vänta mer.

Detta är.det enda som möjligen kan få fart på honom, ifall han nu verkligen inte vill förlora dig helt. Ställa han inför det faktumet så *skulle * det kunna leda till att han vaknar upp och genast skriver ett brev till dig.

Mest troligt är dock tyvärr att du inte hör så.mkt mer efter att du blockat honom. Och då bör du ta hand om dig själv: psykolog samt medicinering eventuellt, om du mår så dåligt att du inte klarar vardagen just nu. Sen allt möjligt som får sig att må bra: God mat, promenader, musik, filmer, leka med ngn hobby där.du försöker lära känna nytt folk, etc. Bestäm att du får gråta en viss stund varje dag, men inte hela dan. Bestäm att du ska göra en bra sak för dig själv varje dag. Till slut bleknar minnet av honom mer o mer. Och du träffar en ny.

Grejen är bara att han sa för några dagar sen till min syster (dom har väldigt bra kontakt) att han saknade mig jätte mycket. Men att det är mycket i hans liv just nu så han inte är redo för ett förhållande. Jag vet inte vad jag ska tro bara.. Om det är så som du säger, att han säger att han bara vill ha tid för det ska göra mindre ont för mig, så känner mig mig typ.. utnyttjad av honom eftersom han kysste mig och allt det där.. Han gav mig såna falska förhoppningar isåfall, och det sårar mig så mycket.. Jag kan liksom inte förlora hoppet om att han ska komma tillbaka.. han har ju sagt förut att an vill lösa allt :/ 

Att man saknar någon, trots att man själv är den som gjort slut, är inte konstigt. Snarare naturligt. Det låter ändå som att han tycker att det var rätt att han gjorde slut, eftersom han ju säger att han inte kan ha ett förhållande just nu.

Att personer som är ex med varandra kan kyssa varandra, t.o.m. ha sex med varann vid enstaka tillfälle efter det tagit slut, är inte heller konstigt. Ofta finns ju en del attraktion kvar till den andra personen, trots att man kanske inte vill vara i en relation. Du bör inte ha sex med den här personen, eller kyssas, något mer. För det kommer bara gör dig illa.

Jag vet att det är lätt att greppa efter halmstrån i en sån här sits. Men försök att ändå utgå från verkligheten så som den är: att det är slut mellan er. Och att blocka ett ex är det bästa sättet att gå vidare på, så länge du har känslor för denna person. Om nåt år eller två, när allt detta ligger långt bakom dig, så kanske ni kan vara vänner igen, när ni båda gått vidare. Vem vet. Men just nu bör du fokusera all kraft på att sörja, släppa taget, gå vidare och försöka må så bra som möjligt.

Men.. han har ju sagt att han vill lösa detta :( 

...och om han hade velat "lösa " det, så hade han väl gjort det vid det här laget eller hur? Istället för att låta dig sitta och vara ledsen i 2 månader.....

Man behöver se på folks handlingar, inte deras ORD. Det är sånt man lär sig med tiden.... Tycker fortfarande att du bör blocka och gå vidare, eftersom han inte gjort något aktivt för att ni ska bli ett par igen. Älskar han dig verkligen, så kommer han att dyka upp igen, helt klart.

Du gör det alldeles för bekvämt för honom när du håller dig tillgänglig via tele och sociala medier, så att han kan välja att höra av sig när som helst. Det gör att han kan hålla på så här och vela och inte låta dig gå vidare. Vissa killar håller på så i åratal, om man låter dem. Nej, sätt ner foten, visa honom konsekvensen av att det är slut. Återta din stolthet och värdighet helt enkelt. Han har förlorat dig eftersom han gjort slut. Och vill han vinna tillbaka dig så ska HAN jobba för det. Och det jäkligt fort. Annars försvinner ju du från "marknaden" snart. För du är ju en toppenpingla eller hur? Det är så du måste tänka om dig själv.

Det är.först när du värderar dig själv högt, som andra kommer att göra detsamma. Det är illa nog att du suttit och väntat på honom i 2 månader.... Så gör man inte om man värderar sig själv högt. Då går.man vidare och tänker att exet är en idiot som inte fattar vad de går miste om... Skaffa lite jävlar anamma nu!

Kan man få prata med dig privat om allt som hänt osv? Du verkar väldigt trevlig och snäll och blir peppad av dina ord? :D 

Tack, är glad om nånting jag sagt kan vara till nån hjälp. :) Jag är tyvärr lite rädd om min anonymitet här på forumet, så det är svårt för mig att prata privat med folk härifrån. Det är inget personligt gentemot just dig så klart!

Men hjälper gärna till här i tråden så gott jag kan naturligtvis. Hoppas du får en fin nyårskväll och peppa dig själv att nästa år ska bli ett fint år för dig! Med mkt styrka och glädje.

:)

Hej! 

Är själv mitt uppe i en fortsatt kamp att glömma den kille jag dejtade under vår och sommar och som på alla vis tycktes vara såå kär i mig. Det var besvarat även min från min sida även om det tog en stund för mig att komma på. Hur som helst dumpade han mig väldigt hastigt då han pga bl a psykisk sjukdom inte klara av att ha ett förhållande. 

Hur har det gått för dig? 
Det är jättesvårt att släppa. Det kommer ju kännas bättre och bättre med plötsliga återfall då och då. Som nu över jul har jag i princip bara kunnat tänka på honom trots att vi inte har hörts på 3 månader. Vi pratade i somras om att fira tillsammans. Just nu känns allt bara blä. Jag är inte lika sårad längre och kan fungera men tankarna finns där ständigt om varför. Och sorgen, att sakna någon som till synes ville ha en men sen inte kan/orkar eller vågar, eller fick slut på känslor :/

Hoppas det känns bättre för dig! <3