• Natta93

    Massa tankar, behöver råd av er!

    Hej.

    Jag har såå mycket tankar och dom har kommit nu under hösten för mig. Jag har ett stadigt förhållande med min sambo. Han har ett jätte bra jobb med en bra inkomst. Jag dock pluggar till ett yrke som det garanterat finns jobb inom. Vi bor bra i hus. Han var i början inte alls sugen att skaffa barn men nu 3 år senare är de mer aktuellt han skulle heller inte lämna mig om ja blev gravid och valde att behålla det. Har sån barnlängtan. Är 24 år och sambon är 27. Pluggar nu och är klar i sommar.

    Hur har ni alla haft det? Planerat barn? Oplanerat? Hur såg eran livs situation ut? Valde ni att behålla eller göra abort. Isåfall vad gjorde att ni tog de beslut ni gjorde. Om ja vill ha barn nu kommande året, tror ni de hade hållit för oss med allt å ekonomin osv... svårt att få me alla tankar här men vill ha hjälp och råd. Äter p-piller nu och om ja slutar hur fort kan det gå innan man kan bli gravid?

  • Svar på tråden Massa tankar, behöver råd av er!
  • joannaq

    Hej

    Jag fick mitt första barn när jag va 20, hade inte hunnit jobbat så mycket så jag fick inte alls mycket mammapening. Sambon hade bra jobb osv men det blev tufft ekonomiskt ändå.

    Om jag hade fått vart klok I efterhand så hade jag valt att jobba upp en bra mammapenning så att båda hade haft en bra ekonomi. Fsk går ju tillbaka ett år och tittar hur du har jobbat och vad du tjänat och räknar ut ett snitt beroende på om du har ob eller bara en fast månadslön. Prata med din sambo och kolla med fsk hur mycket du får ut osv så ni vet vad som väntar. För har du inte jobbat alls (tror dock att studier kan höja upp lite men är osäker) så får du det lägsta och det är väl ca 4000 kr i mån efter skatt och det är inte kul. Barn kostar mer än man tror, mina barn är idag 15 och 10 år så man har blivit varse om att de kostar.

    Lycka till i det du bestämmer dig för.

  • Anonym (Elley)

    Jag längtade extremt mycket efter ett barn. Jag var 22år och sambon 23år. Han ville inte alls ha ett men sa att blir du gravid så behåller vi det. Dock ville han inte direkt vara med o planera det men jag fick ta äl tester och försöka påverka mig fertilitet. Vi hade varit tillsammans i 4år när jag väl plussade. Jag hade inget jobb, inget körkort. Han hade fast jobb och vi bodde i en tvåa. Han var den som grät på ultraljuden och skröt om att han skulle bli pappa. Nu bor vi i en stor trea, har en fantastisk liten kille på 1år och sambon tjatar sönder mig om barn nr.2.. så allt kan bli bra ändå! :)

Svar på tråden Massa tankar, behöver råd av er!