Bichon Havanais valp som 'skriker" och ylar

Dom är som små bebisar i början. Nästan mer krävande än spädbarn. Har extremt behov av "mamma" du/ni är hans nya föräldrar och hans trygghet. Min hund låg PÅ mig hela tiden som valp. Kändes som jag inte gjorde annat än bära runt på henne under tröjan eller liggandes på mitt bröst. Hon är också en liten hund så det var inga problem. Hon hade extrem separationsångest. Kunde inte vara ifrån mig 2 min ens.

Men idag är hon 1,5 år och klarar både att vara ensam hemma utan att skälla eller göra hyss och hon är rumsren och blev riktigt bra. Hon är fortfarande väldigt bunden till mig. Jag är hela hennes värld. Men hon har inte ångest när jag går och lämnar henne hemma. Hon bara tittar på mig och sen fortsätter hon gnaga på sitt tuggben.

Låt valpen landa hos er och bli trygg innan du börjar ensamhetsträna. Ylar valpen utanför kompostgallret även om du ger valpen ett tuggben som avledning? Jag har använt mig av en hage byggd av kompostgaller som stått i köket där jag rör mig mest och där valpen fått vila, tugga ben osv och snabbt har dom vant sig med att jag är borta några sekunder och lika snabbt är tillbaka.

Vill bara säga att vi har en Bichon Havanais vi med. Det är en sällskapssjuk hund och behöver massa uppmärksamhet. Den älskar ju människor! Som valp kan de vara gnälliga, men det är väl de flesta hundar. Det blir ju en period där de lär känna er och miljön den vistas i, så det är massa att ta in. Precis som ett spädbarn! Det blir aningen bättre när de växer upp, de är väldigt glada hundar och så, men deras översociala förmåga gör att delätt blir uttråkade och vill ha ständigt uppmärksamhet. Så man måste ge mycket som matte/husse, men man får dubbelt tillbaka. Det är en väldigt speciell ras det här.