• Nady7777

    Bonus familj med 3 barn

    Hej! Vi är en familj med tre barn, min dotter på 13 år och mina bonussöner 9 och 17 år. Vi bor tillsamans redan i 4 år. Barnen kände stark konkurrens med varandra från början. De tolererar varandra men har inga relation dvs de pratar aldrig med varandra förutom "hej".

    Det gör att dynamiken i familjen är väldig svår. Jag och min man är helt sluta de veckorna alla barn bor hos oss. Alla agerar som "prinsessor" och hjälper aldrig med nåt hemma.

    Finns det familjerådgivare/ coacher / psykologer eller andra experter man kan anlita som kan hjälpa förbättra dynamiken i familjen och hjälpa oss föräldrar att sätta lite krav på barnen .Vi klarar det helt enkelt inte själva.

    Alla tips och råd är välkomna.

  • Svar på tråden Bonus familj med 3 barn
  • Nady7777
    Anonym (hemsk) skrev 2017-12-11 13:22:37 följande:

    Jag skrev inte heller att de bråkade? Jag skrev att det är hemskt att behöva bo med människor man inte har någon som helst relation med. Jag tycker inte att det är ett dugg normalt att utsätta bar för det.

    Många bonusmammor brukar skriva gråtande trådar om hur de tvingas bo med sina hemska bonusbarn. Men barnen ska bara finna sig i att bli ihoptussade med folk till höger och vänster. 

    Det är stor skillnad på helsyskon och styvsyskon. Ett helsyskon kanske man bråkar med hela uppväxten, men de finns alltid kvar i familjen. Ett styvsyskon kan när som helst bytas ut om bonusfamiljen splittras, eller så tvingas man leva låtsasfamilj med människor man inte ens gillar.

    Egoistiska vuxna som ska leva livet på bekostnad av barnen och sen står förundrade över att barnen mår dåligt. 


    Jag förstår din frustration men våra barn mår inte dalig. Visst kan de fortsätta ignorera varandra och aldrig ses mer efter att de blir vuxna eller så kan vi vuxna forska hjälpa de att etablera bättre relation så att de kan fortsätta umgås resten av deras liv.
  • Nady7777
    Anonym (#) skrev 2017-12-11 13:34:23 följande:

    Jo förstår vad du menar. Men det kan funka det med, problem blir det när föräldrarna försöker pressa fram något som är omöjligt eller inte känns bra. För mig funkade det som sagt med att bo med styvfamiljen. Det var i princip bara "hej", "hejdå" mm. som sades. Dock var jag äldre, var borta från hemmet rätt mycket och kunde tala för mig själv, hade även en förälder som lyssnade som tur.


    Exakt och vi vill inte pressa fram något därför undersöker jag möjlighet att det kanske finns någon med erfarenhet som kan hjälpa. Det kanske är omöjligt men jag vill endå utförska. Men jag undrar också du som är vuxen nu , tycker du inte att det kunde finnas någon som era föräldrar kunde göra annorlunda för att hjälpa er komma närmare? Var dina bonussyskon verkligen dåliga personer som är helt omöjlig att ha bättre relation till? Hur skulle du uppfatta de om du hade träffat de nu som vuxen?
  • Anonym (#)
    Nady7777 skrev 2017-12-13 21:51:33 följande:

    Exakt och vi vill inte pressa fram något därför undersöker jag möjlighet att det kanske finns någon med erfarenhet som kan hjälpa. Det kanske är omöjligt men jag vill endå utförska. Men jag undrar också du som är vuxen nu , tycker du inte att det kunde finnas någon som era föräldrar kunde göra annorlunda för att hjälpa er komma närmare? Var dina bonussyskon verkligen dåliga personer som är helt omöjlig att ha bättre relation till? Hur skulle du uppfatta de om du hade träffat de nu som vuxen?


    Tyckte absolut inte att de var dåliga människor utan att vi inte bara klickade ordentligt, olika attityder/personligheter och åldrar gjorde det svårt. Fick inte ut så mycket av att relationerna helt enkelt.

    Kan absolut träffa dem som vuxen nu, men de är inte mina närmsta anhöriga eller vänner så att det säga och känner nog även idag att vi inte skulle klicka ordentligt och ha långvarig vänskap om vi träffades som främlingar. Prata och umgås funkar dock och gjorde även det när jag var ung, men behovet av att göra det fanns inte.

    Vet faktiskt inte om föräldrarna kunde ha gjort något annorlunda. De försökte mycket i början vilket bara ledde till konflikter som inte fanns innan då alla kände sig obekväma, främst jag som var äldst. Ibland klickar man helt enkelt inte med alla på djup nivå. Tror många vuxna glömmer det när det gäller styvfamiljer och eftersträvar en orealistisk sammanhållning mellan barnen.

    Är det ingen av barnen som har nära relation? Som sagt tror jag nog åldern bland barnen i er familj är en stor faktor, kanske även personligheter.
  • Anonym (acceptera)

    Här lever vi i en ny relation med 5 barn (3 + 2) De äldsta som är tonåringar lever mest sina egna liv och nej, de umgås inte direkt med varann, de har ju sina olika kompisar från innan vi levde ihop. Innan vi flyttade ihop hade man förhoppningar om att de skulle bli nya kompisar men det har inte blivit så. De är trevliga mot varann och visst kan de göra något ihop om vi säger att vi allihop tex ska åka och bowla eller så, men det blir sällan. De söker inte varandras sällskap spontant.

    De 2 yngre barnen däremot, som ännu inte hunnit in i tonåren är mycket med varann och med oss vuxna och får ibland med sig någon av tonåringarna på ett spel eller något ute när det är sommar, men det beror helt på tillfället. 

    Vi har låtit det vara som det är, vill inte att något av barnen ska känna något tvång eller att man måste leka "lyckliga familjen". Vi ÄR lyckliga men ni förstår nog vad jag menar. Man behöver se det från allas perspektiv och är man tonåring och det är superviktigt med vänner och familjen inte precis kommer först, så tycker jag att man får förstå det. 
    Det är fin stämning här hemma och alla barn trivs och vill vara här (annars kunde de lätt åka till sina andra föräldrar, allihop, men det vill de inte). Därför tänker jag att vi har fått det så bra som det går just nu, och man får respektera att inte alla är så sociala. Det finns även diagnos med i bilden och det är inte så lätt att tvinga en person med en asocial personlighet även när vi inte bodde ihop, att plötsligt vilja vara med nya "storfamiljen". 

  • Anonym (hemssk)
    Nady7777 skrev 2017-12-13 21:25:22 följande:
    Och hur utvecklar du din idé att vi skulle fråga barnen innan vi flyttade ihop? Att om de skulle säga "nej" skulle vi aldrig flytta tillsammans jag och min man? Vi är ju väldigt lyckliga att bo tillsamans och tycker bara att det är synd att våra barn kan inte hitta ett sätt att komma närmare varandra.
    Ja? Skulle du ställa upp på att bara bli ihopflyttad med vem som helst utan att bli tillfrågad? Jag tycker det är konstigt hur människor verkar tycka att barn är några slags ickepersoner som inte ska ha någon som helst talan i sina egna liv. 

    Du och din man är just nu lyckliga på era barns bekostnad. Om det är okej för er så är ju situationen löst. Det är inte säkert att era barn någonsin kommer att komma varandra nära, det är inte säkert att de vill komma varandra när heller. Sannolikheten hade dock varit större om ni förankrat med dem att bo tillsammans och inkluderat era barn ert nya gemensamma familjeliv.
  • Anonym (hemssk)
    Nady7777 skrev 2017-12-13 21:43:10 följande:
    Jag förstår din frustration men våra barn mår inte dalig. Visst kan de fortsätta ignorera varandra och aldrig ses mer efter att de blir vuxna eller så kan vi vuxna forska hjälpa de att etablera bättre relation så att de kan fortsätta umgås resten av deras liv.
    Min frustration? Den här tråden handlar väl om din frustration?

    Om era barn inte mår dåligt så är väl allt bra då? Ni kan ju aldrig tvinga fram en önskan om relation som inte finns. Det är bara att acceptera att era barn inte ser varandra som familj. De kanske inte alls har något intresse av att umgås resten av sina liv? 
  • bouncer

    Du har redan fått detta råd men jag upprepar det eftersom det var bra: Ha inte barnen på samma veckor! Din dotter kan t.ex. bo hos er mån-mån udda veckor och hans söner fre udda vecka-Fre jämn vecka. På det sättet får ni helgen tillsammans med alla barnen men de får egentid med er på veckodagarna och ni får varannan helg utan barn.

    Lycka till!

  • Anonym (H)
    Anonym (hemssk) skrev 2017-12-14 09:32:23 följande:

    Ja? Skulle du ställa upp på att bara bli ihopflyttad med vem som helst utan att bli tillfrågad? Jag tycker det är konstigt hur människor verkar tycka att barn är några slags ickepersoner som inte ska ha någon som helst talan i sina egna liv. 

    Du och din man är just nu lyckliga på era barns bekostnad. Om det är okej för er så är ju situationen löst. Det är inte säkert att era barn någonsin kommer att komma varandra nära, det är inte säkert att de vill komma varandra när heller. Sannolikheten hade dock varit större om ni förankrat med dem att bo tillsammans och inkluderat era barn ert nya gemensamma familjeliv.


    Många av dessa föräldrar hamnar på ålderdomshem senare och då är det deras tur att tvingas bo ihop med folk de inte vill bo ihop med.

    Karma...
  • Anonym (hemssk)
    Anonym (H) skrev 2017-12-14 09:59:59 följande:
    Många av dessa föräldrar hamnar på ålderdomshem senare och då är det deras tur att tvingas bo ihop med folk de inte vill bo ihop med.

    Karma...
    Ja, det är säkert inte kul. Men inte egentligen jämförbart. På ett äldreboende behöver man inte låtsas vara familj och man kan hålla sig på sitt rum utan att nån behöver kräva att man ska umgås med de andra som bor där.

    Däremot kan ju påtvingat styvfamiljeliv i värsta fall orsaka slitningar mellan barn och föräldrar till den grad att barnen undviker att komma och hälsa på föräldern på hemmet. 
  • Nady7777
    bouncer skrev 2017-12-14 09:45:56 följande:

    Du har redan fått detta råd men jag upprepar det eftersom det var bra: Ha inte barnen på samma veckor! Din dotter kan t.ex. bo hos er mån-mån udda veckor och hans söner fre udda vecka-Fre jämn vecka. På det sättet får ni helgen tillsammans med alla barnen men de får egentid med er på veckodagarna och ni får varannan helg utan barn.

    Lycka till!


    Min dotter bor med mig på heltid.
  • Nady7777
    Anonym (H) skrev 2017-12-14 09:59:59 följande:

    Många av dessa föräldrar hamnar på ålderdomshem senare och då är det deras tur att tvingas bo ihop med folk de inte vill bo ihop med.

    Karma...


    :)))
Svar på tråden Bonus familj med 3 barn