Hur länge kan han kräva bodelning?

Han titulerar sig bara som jurist i de brev jag fått. Men han kan väl ändå representera exet i en eventuell bodelning?

Ja problemet är väl att ingenting händer, det kommer vara outhärdligt att gå runt så här hängande över sig i ett år... Egentligen vore det kanske bäst att själv be om bodelning och kräva lägenheten, men som sagt - rent ekonomiskt är det inte helt lätt för mig, så allra helst vill jag ju undvika att det kommer till det.

Jag har dock försökt föreslå att vi ska komma överens sinsemellan om fördelning av övrig egendom (där bryr jag mig helt ärligt inte speciellt mycket - saker är bara saker, men sätter väldigt högt värde vid lägenheten som jag har kämpat mig till), men det biter inte. Han vill absolut ha lägenheten.

I ett tidigt skede så erbjöd jag också att titta på byten, skickade då med en kravlista. Bland annat med mina krav på den lägenhet jag skulle byta till (vad jag själv anser skäligt - inte längre från jobbet än där jag bor nu, inte bottenplan, minst ett sovrum, inte högre hyra än jag har nu), samt krav på att han "tar det han får". Alltså att han avsäger sig rätten att sätta sig på tvären om ett byte som passar mig dyker upp, därför att det inte duger åt honom. I och med att hans enda argument var att han behöver permanent boende.

Det gick han inte med på. Hans svar var "Jag är inte så kräsen, så länge lägenheten inte ligger i ghettot eller är en skithåla", ungefär. Sade att jag självklart inte kan gå med på att byta under de premisserna, eftersom det är helt subjektivt vad han anser är ghettot eller en skithåla, så då öppnar jag ju för honom att säga nej till precis vad som helst. 

Han har dock inte heller valt att precisera sina krav mer än så. 

Men det kanske lutar åt att jag antingen snällt får sitta ned i båten tills det gått ett år, eller på något sätt försöka lösa det ekonomiskt så att jag själv kan kräva att en bedömning av vem som har störst rätt till lägenheten görs?

Känner med dig

Är inte en rolig situation du är i

Men alternativen blir nog att vänta och leva i limbo i upp till ett år eller ansöka själv. Är ekonomin knackig just nu kan du ju dock vänta några månader.

Håller tummarna för att de löser sig för dig!

Bakgrund: Sambon och jag separerade i mitten av juli. Vi har bott tillsammans i ungefär 6 år, i två olika länder. I Sverige hyrde vi i andrahand i ett år ungefär, sedan fick jag ett förstahandskontrakt som vi flyttade in i tillsammans. Jag står ensam på kontraktet och det är min kötid. Han är inte svensk medborgare, flyttade till Sverige för att vara tillsammans med mig (för ca 2,5 år sedan då). 

Separation: Separationen skedde på mitt initiativ, var inte ömsesidigt. Jag flyttade hem till min mamma och sade till honom att han självklart fick bo kvar i lägenheten tills han hittade ett alternativ, men han valde självmant att flytta ut redan samma vecka. Vad jag vet har han bott hos vänner och hyr nu ett rum i andrahand. Han har blivit erbjuden flera andrahandskontrakt av bekanta till mig som velat hjälpa till, men tackat nej.

Dagsläget: I augusti lade han fram ett (informellt) krav på att jag ska byta min lägenhet mot två mindre hyresrätter, så att han kan få en. Han hävdar att han måste ha permanent boende. Första månaden velade jag lite och tänkte att jag kanske kunde vara öppen för det, vi diskuterade fram och tillbaka, men från och med september har jag stenhårt sagt nej. Han anlitade då en jurist som har kontaktat mig och lagt fram samma krav. Även till juristen har jag svarat nekande.

Nu går det runt i cirklar där 1) Jag blir kontaktad av exet eller hans jurist, och samma krav läggs fram (vi vill att du byter lägenheten så att exet får ett förstahanskontrakt), annars kommer vi ta det vidare och kräva bodelning. 2) Jag svarar nekande och säger att de får ta det vidare. 3) Ingenting händer på ungefär en månad. Sedan steg 1 igen. 

De har alltså än så länge inte krävt någon bodelning, trots att jag nekat och sagt att vill han göra anspråk på lägenheten får han ta det vidare, sedan september. Däremot har de flera gånger upprepat kravet i form av brev hem, mejl, telefonsamtal, whatsapp-meddelanden och sms. Detta trots att jag gjort det klart att de som som sagt får kräva bodelning om de vill göra anspråk. Ingenting annat kommer jag att gå med på.

Min fråga är nu: HUR länge kan de fortsätta så här? Utan att ta det vidare? Hade min ekonomi tillåtit det hade jag nog tagit det vidare själv, bara för att få ett slut på cirkusen. Jag sitter på ett jättebra bytesobjekt nu, och längtar efter att kunna byta den mot någonting mindre och billigare åt mig själv. Vill också ha en nystart, inte bo i vår gemensamma lägenhet. Men jag sitter ju lite fast i situationen nu, eftersom jag inte kan riskera att byta lägenheten om det sedan skulle gå till bodelning. Men det måste väl finnas någon gräns för hur länge de kan vela?

Har läst någonstans att det faktum att han flyttade ut frivilligt innebär att hans tidsfrist är kortare, men hittar inte den infon igen... Någon som vet?

Sitt still. Bo i lägenheten.

På sitt nuvarande andrahanskontrakt sedan i augusti - innan dess var han skriven här. Jag ringde skatteverket för att meddela att han flyttat ut, då bekräftade de att han redan adressändrat.