Hemmaboende 19-åring, hjälper ej till hemma

Nu är det såhär att mn dotter flyttade ut när blev 18. Idag e hon 22. och klarar sig aldeles utmärkt.

Jag har också haft vuxna "barn" hemma. Jag var tvungen att försörja dem till de var 21, så länge det bar gymnasiet som gälde. Men sonen var lik förbannat myndig när ham blev 18. Att han inte fixade gymnasiet, blev ju min försörjningsplikt automatisk förlängd. Så han fick ha sitt rum kvar. Men jag såg ta mig fan rött, när han visade sig att ville sitta fram för datorn, i stället för att slutföra gymnasiet! Han trodde alltså at han skulle leva på mig, tills han blev 21, utan att gå kvar gymnasiet! Jag gav honom ett ultimatum! "Du får ringa socialen, och be om försörjningsstöd, och anmäla dig på arbetsförmedlingen, för när man är 18, och skiter i att slutföra gymnasiet, får man försöka sig själv. Jag skall ha 2300:- i månaden för ditt rum, jävligt billigt så du vet. Maten får du köpa själv, tvättmedel toapapper kan vi dela på. Så även om jag älskar dig min son är du en lat fan, och du får välja mellan datorn och skolan! Han insåg ju snabbt att studiebidraget rök, så han lunkade iväg till 2:an, och tack ock lov pallade han så han fick okay betyg från 3:an. Jag försörjde honom under tiden, men han hittade även ett jobb i en kiosk, och såg hur mysigt det var att tjäna egna pengar! Han är fortfarande hemma, men han betalar för sig. Och hans dör går att stänga. Vi hållet på att leta en billig lägenhet nu. Till honom.

Jag skulle rekommendera att du och din sambo sätter er ner och diskuterar igen. Tala inte om vad dotten gör fel eller inte gör, utan vad du önskar. Vad är jobbigt för dig? Är det att det är stökigt eller att hon inte städar? Är det bådas upplevelse att det är för stökigt? Är det bådas önskan att hon städar? Känner din sambo kanske lika som dig och vill detsamma men känner sig misslyckad som mamma när ni diskuterar detta?

Detta är ett otroligt vanligt problem. Hon är en toppenmamma som bara tappat kontrollen. Det är en svår ålder, men att inte göra något tär på er alla. Försök låta henne leda diskussionen och ge henne kontroll. Ta små steg i taget och ställ inte för många krav på en gång, ni kommer bara möta motstånd.

När ni väl är överens om problemet kan ni söka lösningar. Tjänar hon egna pengar? Om inte, lista alla saker och sätt ett belopp för vardera uppgift som totalt motsvarar månadspengen. Mycke arbete, mycke pengar. Lite arbete, lite pengar. På det sätter får "barnet" makt över hur mycket eller lite hon vill göra, men också en konsekvens av sitt val. Rimligt? Men mamma måste vara med på tåget, annars är det lönlöst.

Lönlöst, har försökt men, näe. Så nu är resan slut. Hennes dotter vill ha ut mig och hon fick morsan sin på sin sida. Fattar ingenting? Så nu är våran resa slut. ag börjar om på annat håll.