Hur var det att växa upp som vegan?

För min del provocerar det på samma sätt som djupt troende människor provocerar. Det handlar om att man har en högst skitnödig övertygelse som man anser ger en rätt att döma andra människor som att de vore sämre än en själv. Denna övertygelse ger dig dessutom rätt att ifrågasätta och kritisera andras levnadssätt och diverse val i vardagen eftersom det är du själv som sitter på den allena saliggörande sanningen. Man har som vegan ofta också ett oerhört fokus på sin veganism. Tamigfan allt handlar om veganskt/icke veganskt. Det är svårt att föra en konversation med en vegan utan att hamna i någon som istället blir till en dödfödd diskussion om att det är synd om djuren och att människan borde försvinna från jordens yta. Ja, om man inte konverterar till veganismen förstås.

Angående min mans sena växtspurt så hade en läkare redan sagt att han troligen skulle ha en. Vet inte varför men det kan eventuellt bero på mediciner han åt som barn.

Varför skulle en vegan ha svårt med mjölkproduktionen? Jag hade alldeles för mycket mjölk så jag donerade överskottet av bröstmjölk till sjukhuset. Bättre än att pumpa och slänga. Ifall man som vegan ändå av någon anledning har för lite mjölk så tar jag för givet att man hellre ger ersättning gjord av komjölk än har barnet att svälta ihjäl ifall det inte finns vegansk ersättning i Sverige.

Man kan ju ha olika åsikter om kpstval och normbrytning vad gäller barn. Jag är själv vegetarian tex men mitt barn är uppvuxen på blandkost. Men med det sagt är ju även det ett uttryck för mina åsikter och värderingar. Man kan inte vara förälder och fostra ett barn utan att "pracka på det" sina åsikter och värderingar. Drt ör en central del av ett barns fostran.

Däremot bör man ju vara lyhörd inför barnets egen rätt att ta beslut över sina livsval. Desto större barnet blir desto större möjligheter har barnet att ta egna moraliska och etiska beslut, som inte alltid behöver överensstämma med föräldrarnas.

Men att ge ett mindre varn vegetarisk kost är inte att pracka på det åsikter och värderingar mer än att ge barnet blandkost.

Däremot är man ju skyldig som föälder att ge sitt barn näringsriktig mat, och det är väl det som är problemet med just ts som verkar vara dåligt påläst. Där ligger problemet med ts inte att hon vill uppfostra barnet enligt sina värderingar - det vill nog alla föräldrar.

Du som känner dig kritiserad av veganer har troligen råkat ut för nyblivna veganer som valt den livsstilen av etiska skäl. Har man som jag varit vegan i snart 20 år så är situationen den omvända. Jag tar mycket sällan upp ämnet själv och ger mig oftast bara in i diskusioner om det handlar om vegansk näringslära. Däremot råkar jag ofta ut för människor som ser att jag äter annat än de gör och därför tar sig friheten att kritisera mitt kostval. Oftast handlar det om människor som inte har någon som helst kunskap om näringslära, men ändå är övertygade om att det är omöjligt att överleva på vegankost. Kan jag inte bara få äta min sorbet ifred utan att få en utläggning om hur jag borde ha dött för 15 år sedan? Sedan har vi också typen som försöker locka mig med kött trots att jag aldrig tyckt om det, eller i värsta fall typen som försöker lura i mig kött. Det är visst väldigt underhållande att ljuga om att en maträtt är vegansk för att se min reaktion om jag äter det. Jag är faktiskt läskunnig och vet vad nötkött betyder om jag ser det på en förpackning.

Jag har träffat och umgåtts med veganer som inte varit fullblodsgalningar också, men jag vill påstå att ni är lätträknade.

Fast vissa allergier ÄR knepiga att anpassa sig till. Skillnaden är att det inte är självvalt att ha en allergi. Att utesluta allt som har minsta lilla spår av mjölk eller ägg är mer krävande än att bara utesluta kött. Därför tycker jag ändå att man kan tillåta sina barn att vara lite flexibla när de är gäster hos andra, för det rör sig ju inte om en allergi utan om en ideologi som riskerar gå ut över barnens sociala liv på ett negativt sätt.

Så det är det där med att tänka själv som är det som provocerar? För inte förändrar det arbetsinsatsen(som är minimal btw) att en kosthållning är självvald.

Har förresten en kompis som växte upp som vegan och fortfarande är det. Jag minns inte att vi tyckte att hon var konstig. Det jag minns är att vi ibland kunde vara avundsjuka på henne eftersom hon slapp äta blodpudding och isterbanden i skolan Och den ende som föräldrarna tyckte var jobbigt att anpassa efter var den lille stackaren som var allergisk mot socker på något väldigt komplicerat vis(minns inte exakt hur det var). Ingen klagade på veganen vad jag minns. Eller på glutenallergikerna eller muslimerna.

Fast barnet får ju inte tänka/välja själv, föräldern väljer åt honom/henne.

Det var inte det jag menade. Jag menar varför du reagerar och tycker att det är skillnad på att inte kunna hjälpa något och att göra något medvetet. Vuxna veganer får väldigt ofta höra samma sak nämligen. Och jag begriper fortfarande inte hur anledningen bakom kosthållningen påverkar arbetsbördan.

Instämmer i kören som tycker att barnet måste få välja själv vad gäller måltider utanför hemmet.

Jämförelsen med religion är bra eftersom flera av de veganer jag träffat bara kan jämföras med djupt religösa personer angående kostvanorna.

Har man inte vanan inne att baka eller laga mat utan att använda vissa (för mig) grundläggande ingredienser, så innebär det ett merarbete som gör att jag drar mig för att ens bjuda folk på middag. Främst för att jag överlag inte tycker om att laga mat och vill göra det så lätt för mig som möjligt. Är någon allergisk är det dock inte självvalt, och det går inte att vara sur på någon för något de inte kan hjälpa. 

Andra saken är att när man bjuder på fest och har en gäst med specialkost (oavsett om den är självvald eller inte) så kommer den personen inte bli bjuden på samma kakor/tårtor/mat som övriga sällskap. Man anstränger sig kanske ändå för att ha NÅGOT att bjuda på, men faktum är att personen kommer få något annat. Den sitsen tycker jag inte man ska sätta barn i om det inte är nödvändigt pga t.ex. allergi.

Men det är väl ändå inte svårare att köpa färdig veganmat än färdig "vanlig" mat? Men det är det här med att tänka själv alltså... Jag själv är superallergisk, likaså är min dotter. Ingen av oss har känt oss annorlunda eller utanför för att vi får ett annat alternativ. Och likadant säger ju många andra här i tråden som faktiskt sitter i den sitsen. Medan du som, om jag förstått det rätt, inte äter någon specialkost tycker att det vore jobbigt. Kanske att de som har erfarenhet av hur det är vet bättre.

Så du menar att forskarna också pratar strunt? Det är snarare du som inte har läst på i ämnet! Barn i fosterlivet (ofödda barn), spädbarn och växande barn har sällan koll på exakt vilken näring det behöver för att kunna växa och utvecklas så bra som möjligt. Det är därför de blivande föräldrarnas och föräldrarnas ansvar att anskaffa dessa kunskaper för att tillgodose barnet på bästa sätt. Det borde vara straffbart att förvägra växande barn den naturliga näring som erfordras, och som bevisligen lägger en god grund och utvecklar hjärna och kropp, och medger till att barnet kan få en så frisk start i livet som möjligt! ... Skrev jag verkligen 'kött' någonstans? Du får nog läsa igen... ... (Å andra sidan, köttkonsumtion behöver inte innebära att djur på grymma sätt behöver sätta livet till för våra näringsmässiga behovs skull.) ... Salome, Pentra

Fast det där stämmer ju inte bara och det handlade om 100 kcal broccoli vs 100 kcal nötkött.

Källkritik är jätteviktigt och man ska även lyssna på dom som tycker annorlunda för att få hela bilden.

Det värsta med att växa upp som allergiker var att alltid behöva vara rädd att bli sjuk eller inte våga säga till att man inte kunde äta. Så ha en strategi för om barnet ändå har ätit ickeveganskt pga att det blev bjudet/inte visste.

Att få specialmat i skolan var inga problem och inte heller jobbigt socialt. Och att tex baka vegansk, vegansk godis etc är ju lätt nuförtiden.