Har läst väldigt många trådar här på FL om att dagis är så hemskt för barn. Dom måste ha så korta dagar som möjligt och långa sommarlov. Om det är så hemskt på dagis varför ens ha dom där då?
Jag bor i USA här har många barn på dagis från 6 veckors ålder och cirka 50 timmar i veckan året runt, några dagar lediga här och där. Men dom barnen far inte illa. Varför är det så hemskt på Svenska dagis? Vill gärna veta!
Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem? 50 timmar i veckan är ju all en bebis vakna tid.
Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem? 50 timmar i veckan är ju all en bebis vakna tid.
Du är i gott sällskap med många andra amerikaner. Har en väninnas som bor i Texas - tror inte många kvinnor jobbar där hon bor faktiskt. Och de verkar ha en fantastisk sammanhållning med alla grannar. Blev lite avis när vi hälsade på.
Exempel - en mamma hade blivit själv när mannen dog. Grannarna samlade då in mycket pengar till hjälp (flera hundratusen) när hon behövde börja arbeta (inget problem alls få bra trygg anställning där som i Sverige).
Du är i gott sällskap med många andra amerikaner. Har en väninnas som bor i Texas - tror inte många kvinnor jobbar där hon bor faktiskt. Och de verkar ha en fantastisk sammanhållning med alla grannar. Blev lite avis när vi hälsade på.
Exempel - en mamma hade blivit själv när mannen dog. Grannarna samlade då in mycket pengar till hjälp (flera hundratusen) när hon behövde börja arbeta (inget problem alls få bra trygg anställning där som i Sverige).
De verkar ha jobben länge dör dock - de har inte bemanningsföretag som i Sverige utan riktiga jobb i högre grad. Är hursomhelst jättelätt att få jobb. Pluggade och jobbade där själv i yngre dagar. Men kunde inte ta fasta jobb jag erbjuds pga saknade medborgarskap.
Den största anledningen är för att barnen som går långa dagar längtar efter sina föräldrar och vill vara mer med dem. De frågar konstant "När ska jag gå hem?", "Jag saknar mamma och pappa!" och de får tråkigare och tråkigare ju ensammare de blir efterhand som deras kompisar går hem.
Det är inte hemskt att ha dem på förskolan, men inte så kul för barnen att ha en längre arbetsdag än vad som är 100% för en vuxen...
Jag känner bara att vi skaffar ju våra barn för att VI vill vara med dem och umgås med dem. Fram tills yngsta är tre kommer vi inte jobba mer än 150% tillsammans, för vi vill inte ha barnen på förskolan mer än nödvändigt. I dagsläget jobbar jag 100% och mannen är hemma med barnen, vid årsskiftet ska han jobba 100% och jag vara hemma, året därpå är planen att jobba 75% vardera.
Vi är inte så dumma att vi inte begriper hur lyckligt lottade vi är att bo i sverige med så generösa lagar, så jag förstår inte varför man inte skulle utnyttja det. Hade nog inte velat ha barn om det innebar att lämna ifrån mig ett litet spädbarn 50 timmar i veckan, då ser jag definitivt inte ner på någon som väljer att vara hemma helt (om det är de två alternativen).
Den största anledningen är för att barnen som går långa dagar längtar efter sina föräldrar och vill vara mer med dem. De frågar konstant "När ska jag gå hem?", "Jag saknar mamma och pappa!" och de får tråkigare och tråkigare ju ensammare de blir efterhand som deras kompisar går hem.
Det är inte hemskt att ha dem på förskolan, men inte så kul för barnen att ha en längre arbetsdag än vad som är 100% för en vuxen...
I våra grupper är det t.ex. 10 barn på två pedagoger, 14 barn på tre pedagoger etc. Detta har inte med personaltäthet att göra. Det har heller inte att göra med att barnen inte tycker om att vara på förskolan, för de tycker om att leka med sina kompisar, vara med på samlingarna, leka med sakerna etc och de kommer gärna och glatt till förskolan.
Ibland kan till och med barn som saknat sina föräldrar hela dagen inte vilja gå hem direkt när föräldrarna väl kommer. Min gissning är att detta beror på bl.a. att de vill göra färdigt den aktivitet de håller på med först eller att de törstar efter förälderns uppmärksamhet och lirkning efter en så lång dag utan dem.
Menar du att din dotter går 20 timmar i veckan? I så fall är hon inte ett sådant barn jag syftade på, utan jag syftar på de barn som går 9-10 timmar om dagen.
För att samhället uppfostrar barnen ifall dom går på dagis... Man vill ju uppfostra sina barn själv inte låta staten göra det. Skulle försöka hålla mina barn så långt från dagis som det går
Alltså, i så fall har du noll koll på svenska förskolor. Vi har ovanligt få barn i barngrupperna på min förskola, eftersom vi också har färre personal i varje grupp. Vilket inte heller är bra eftersom man då ofta är själv med hela barngruppen då, dvs 10 barn på en pedagog om den andre är borta en stund (t.ex. rast, inte har börjat än eller har hunnit sluta, går iväg för att hämta något, går på toa, går för att prata med en kollega på annan avdelning, står och pratar med en förälder etc etc - dvs ganska ofta under en vanlig dag, lägg dessutom till alla tillfällen då ett enskilt barn behöver en av pedagogernas fulla uppmärksamhet en stund och den andre blir själv på resterande 9 barn). När vi slår ihop avdelningarna på morgonen och eftermiddagen är det ofta ännu fler barn ihop på relativt få pedagoger - t.ex. 20 barn på 3 pedagoger.
Ekonomin hade inte gått ihop om man hade haft färre barn och mer personal, det är det som är den trista anledningen...
Där jag jobbat har det sett ut så här:
För att samhället uppfostrar barnen ifall dom går på dagis... Man vill ju uppfostra sina barn själv inte låta staten göra det. Skulle försöka hålla mina barn så långt från dagis som det går
Fler än 10 i gruppen... Där jag jobbat har det sett ut så här:
Ställe 1: 26 barn på avdelningen.
Ställe 2: 28 barn på avdelningen.
Ställe 3: 23 barn på avdelningen.
Läste om något ställe som hade 38 barn på en avdelning.
På förskolan min dotter går på är det tolv barn på tre pedagoger. Hon trivs som fisken i vattnet och skringer in och kramar pedagoger och kompisar varje morgon. Skulle aldrig tänka tanken på att ha henne hemma i stället när hon får så mycket stimulans och jämnåriga lekkamrater på förskolan.