Min pojvan kanske har en tonaring

Är det hans barn och mamman inte kan ta hand om barnet pga dålig hälsa så finns risken att flickan får bo med honom ja. Dock måste ju traumat vara ännu värre för barnet. Hon känner inte honom alls. Du känns ganska ego.

Ja, antagligen innebär det att mamman är döende och socialtjänsten ska utreda vem som är pappa. Detta för att på sikt kunna möjliggöra en bra placering för barnet. Dock är pappan - om det nu är din man som är biologisk far - inte skyldig på något sätt att ta hand om flickan. Ingen kan tvinga honom. Det finns bra familjehem där hon kan få det bra och där de kan stötta hennes trauma. Däremot så blir han självfallet underhållningsskyldig plus att det är rimligt att han börjar träffa sin dotter - på hennes villkor och ifall hon så önskar det.

De kommer utreda om han är pappa till barnet. Men det kommer inte bli en inflytt bara för att det blir bekräftat. De känner inte varandra, och det finns troligtvis personer i familjen runt omkring som står närmare.

Mamman kanske har valt att berätta sanningen pga att hon är svårt sjuk, och vill att dottern ska veta vem som är pappa. Detta har ju mamman vetat om hela tiden, men det kanske finns skäl till att hon inte valt att berätta? Behandlade din kille henne dåligt på något vis? Konstigt att han inte ens minns henne? :/

Iaf, du behöver inte oroa dig för att hon kommer stå med en väska hemma hos er om några veckor. Boendemiljö och sådant ska utredas, men det kommer inte ske mot er vilja.

Jag hoppas ändå att din kille tar den här möjligheten till att lära känna sitt barn. En tonåring är inte lätt att få in i sitt liv, och kanske svårt att få föräldrakänslor för en främling. Men denna tjejen har inte gjort dig/er något, hon har inte valt att få din partner som pappa. Men nu är det som det är, hoppas han har ett öppet hjärta iaf. Beklagar att han missat så många år av sin dotters liv, men nu har han möjlighet att ta ansvar och få bli en del av sin dotters framtid:)

De kommer utreda om han är pappa till barnet. Men det kommer inte bli en inflytt bara för att det blir bekräftat. De känner inte varandra, och det finns troligtvis personer i familjen runt omkring som står närmare.

Mamman kanske har valt att berätta sanningen pga att hon är svårt sjuk, och vill att dottern ska veta vem som är pappa. Detta har ju mamman vetat om hela tiden, men det kanske finns skäl till att hon inte valt att berätta? Behandlade din kille henne dåligt på något vis? Konstigt att han inte ens minns henne? :/

Iaf, du behöver inte oroa dig för att hon kommer stå med en väska hemma hos er om några veckor. Boendemiljö och sådant ska utredas, men det kommer inte ske mot er vilja.

Jag hoppas ändå att din kille tar den här möjligheten till att lära känna sitt barn. En tonåring är inte lätt att få in i sitt liv, och kanske svårt att få föräldrakänslor för en främling. Men denna tjejen har inte gjort dig/er något, hon har inte valt att få din partner som pappa. Men nu är det som det är, hoppas han har ett öppet hjärta iaf. Beklagar att han missat så många år av sin dotters liv, men nu har han möjlighet att ta ansvar och få bli en del av sin dotters framtid:)

Håller med

Ska forsoka ge lite ytterligare info :)

Han ar den mest godhjartade empatiska peron jag traffat.

Han har varit utlansbaserad i det militara, var hemma for 3 veckor, traffade henne, de sags ett par ganger under 2 veckor och sen lamnade han for att vara stationerad nagon annanstans igen.

Sa de hordes aldrig av och det var bara en kort romans, darav inget direkt minne av henne, men han har absolut inte behandlat henne illa pa nagot satt sa anledningen till att hon inte ville beratta maste varit nagon annan.

Vet du hur det funkar rent pratisk, blir det vagleding, hjalp etc?

Min storsta oro ar nog trots all att vi inte ar rustade for detta, det ar trots all en 13 flicka, som eventuallt har/komer forlora sin mamma, vi bor i en annan stad och vi kanner inte barnet i fraga.

Det ar bara en massa tankar och sa lite svar.

Tanken har aldrig varit att inte ta ansvar eller lara kanna henne, det finns inte pa kartan for nagonav oss.

Tack for ditt svar! <3

Precis som jag sa så är det ingen automatik att bo hos en måhända biologisk pappa, men det är ändå en fullkomlig främling. Rimligen finns det andra i flickans närhet som är lämpligare att ta över boendet för henne om och när det behövs. I flickans läge är det en trygghet att fortsätta i sin gamla skola, bo med människor hon redan känner, vara med kompisar och fortsätta med de vanliga fritidsaktiviteterna. Att flytta till främmande människor i en ny stad tycker åtminstone jag är en väldigt olämplig lösning. Nu är ju flickan så stor att socialtjänsten måste ta hänsyn till hennes vilja, men visst kan de försöka trycka på att hon ska bo hos er eftersom övriga alternativ påverkar deras budget.