Hur intalar man sig själv att strunta i att skaffa barn?

Anonym (Jenny)

Äldre 18 Oct 18:00
31 svar

Visa endast Anmäl

Hur intalar man sig själv att strunta i att skaffa barn?

Jag, en tjej på 26, ointresserad av relationer, vill aldrig ha en man (eller kvinna för den delen). Jag älskar att bo själv, vara själv, mysa ensam framför tv:n. Jag pysslar med eget flera timmar varje dag, på jobbet brukar jag längta hem till ensamheten.

... trots allt det där har jag alltid viljat ha barn. Varför? Jag förstår det inte riktigt själv. Jag gillar barn, men det känns som att det skulle vara en garanti till flera år av att aldrig må helt bra. Jag lyckas inte slå bort tanken, för kroppen och hjärnan beter sig som att den vill ha barn.

Hur intalar man sig själv till att man inte vill ha barn??
- «
- ‹
- Sida 3 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hur intalar man sig själv att strunta i att skaffa barn?
Anonym (Jenny) Trådstartaren

Äldre 22 Oct 12:12
#21

Visa endast Anmäl

Mawa skrev 2017-10-22 11:39:07 följande:
Läs denna artikel i DN från år 2013:

www.dn.se/insidan/inte-sjalvklart-att-barn-go.../
Man måste logga in för att läsa den, verkar det som. Men att döma av titeln så är det ju vad jag pratar om, jag tror inte att jag skulle bli lycklig med barn, jag tror att jag skulle bli helt utsliten och miserabel, speciellt de första åren.
Scooter85

Äldre 22 Oct 12:29
#22

Visa endast Anmäl

Intressant dilemma, att vilja bli av med barnlängtan för sin egen skull och inte en ovillig partners.

Det verkar ts som att det främst är det med egentid som du tänker på när du tvekar? Känner dig ju inte, men det kan ju vara så att du är introvert i din personlighetsläggning? Det mest utmärkande för introverta att får energi företrädesvis internt och inte externt. Ofta trivs introverta som singlar (som jag själv) och många introverta kan uppleva det betydligt mer besvärligt med småbarnstiden än andra föräldrar. Därför är det bra att vara medveten om detta som en del i beslutet. Finns ju såklart många introverta föräldrar, även forum där man kan diskutera och tipsa varandra i frågan.
Anonym (Jenny) Trådstartaren

Äldre 22 Oct 13:23
#23

Visa endast Anmäl

Scooter85 skrev 2017-10-22 12:29:11 följande:
Intressant dilemma, att vilja bli av med barnlängtan för sin egen skull och inte en ovillig partners.
Det verkar ts som att det främst är det med egentid som du tänker på när du tvekar? Känner dig ju inte, men det kan ju vara så att du är introvert i din personlighetsläggning? Det mest utmärkande för introverta att får energi företrädesvis internt och inte externt. Ofta trivs introverta som singlar (som jag själv) och många introverta kan uppleva det betydligt mer besvärligt med småbarnstiden än andra föräldrar. Därför är det bra att vara medveten om detta som en del i beslutet. Finns ju såklart många introverta föräldrar, även forum där man kan diskutera och tipsa varandra i frågan.
Ja, jag är introvert. Jag vet dock inte hur den informationen hjälper i den här situationen.
Det är dock inte bara det att jag trivs bäst ensam som gör att jag inte vill ha barn, det är också det faktum att jag mår dåligt när jag inte får vara ensam, jag behöver liksom tid för mig själv. Jag behöver kunna koppla bort hjärnan och göra saker för mig själv i några timmar varje dag, om det inte har gjorts en dag känner jag mig helt färdigkörd. Jag klarar det liksom i max någon vecka och sedan känner jag hur det tar på psyket. Jag kan inte ens föreställa mig hur det vore att ha ett litet barn, helt ensam, fast klistrat på mig i flera år på min lediga tid.

Önskar att hjärnan kunde lägga av, varför ska jag ha barn för? Möjligen om jag kunde föda fram en 9-åring med direkten, men det gör man ju inte.
Scooter85

Äldre 22 Oct 15:01
#24

Visa endast Anmäl

Anonym (Jenny) skrev 2017-10-22 13:23:06 följande:
Ja, jag är introvert. Jag vet dock inte hur den informationen hjälper i den här situationen.

Det är dock inte bara det att jag trivs bäst ensam som gör att jag inte vill ha barn, det är också det faktum att jag mår dåligt när jag inte får vara ensam, jag behöver liksom tid för mig själv. Jag behöver kunna koppla bort hjärnan och göra saker för mig själv i några timmar varje dag, om det inte har gjorts en dag känner jag mig helt färdigkörd. Jag klarar det liksom i max någon vecka och sedan känner jag hur det tar på psyket. Jag kan inte ens föreställa mig hur det vore att ha ett litet barn, helt ensam, fast klistrat på mig i flera år på min lediga tid.

Önskar att hjärnan kunde lägga av, varför ska jag ha barn för? Möjligen om jag kunde föda fram en 9-åring med direkten, men det gör man ju inte.

Ja, det låter tycker jag som att du ändå inte vet vad du egentligen vill, eftersom du skriver att du vill, men på ett annat sätt inte vill. Därav mitt inlägg om en potentiellt relevant faktor i beslutet.

Är adoption aktuell då, om det är småbarnstiden du inte önskar uppleva?
Anonym (Jenny) Trådstartaren

Äldre 22 Oct 16:03
#25

Visa endast Anmäl

Scooter85 skrev 2017-10-22 15:01:40 följande:
Ja, det låter tycker jag som att du ändå inte vet vad du egentligen vill, eftersom du skriver att du vill, men på ett annat sätt inte vill. Därav mitt inlägg om en potentiellt relevant faktor i beslutet.
Är adoption aktuell då, om det är småbarnstiden du inte önskar uppleva?
Min ologiska del av hjärna vill, men utan belägg, för att "barn e mysiga". Jag vet vad jag vill logiskt sett - jag vill ha ett bra liv, jag vill att den ologiska biten av hjärnan hänger på det tänket.

Och nej, jag vill inte köpa mig en mamma-roll, då är jag hellre avlastningshem som någon tipsade om tidigare. :)
Anonym (M)

Äldre 22 Oct 17:03
#26

Visa endast Anmäl

Med det stora behov av egentid som du verkar ha så är det ingen bra idé att bli förälder och absolut inte ensamstående förälder!

Att dina hormoner och din biologiska drift säjer åt dej att du bill ha barn får du bara konstatera och sen strunta i. Det finns kvinnor som blir sugna på bebis varenda ägglossning men de skaffar inte 15 barn för det. Om du har väldigt stort behov av egentid och inte vill ha en relation så skulle barnet bli ivägen och en störning i ditt liv ganska ofta och det är inte rätt mot barnet. Du har ju självinsikt, använd den.
Anonym (Jenny) Trådstartaren

Äldre 22 Oct 17:27
#27

Visa endast Anmäl

Anonym (M) skrev 2017-10-22 17:03:06 följande:
Med det stora behov av egentid som du verkar ha så är det ingen bra idé att bli förälder och absolut inte ensamstående förälder!
Att dina hormoner och din biologiska drift säjer åt dej att du bill ha barn får du bara konstatera och sen strunta i. Det finns kvinnor som blir sugna på bebis varenda ägglossning men de skaffar inte 15 barn för det. Om du har väldigt stort behov av egentid och inte vill ha en relation så skulle barnet bli ivägen och en störning i ditt liv ganska ofta och det är inte rätt mot barnet. Du har ju självinsikt, använd den.
Absolut! Men det hade ju varit toppen att få den här envisa idiotiska delen av hjärnan att lägga av, det är ju nästan så att jag går omkring och hoppas på att jag är infertil så att hjärnan kunde släppa det.

Kanske inte finns några genvägar till att bli av med tankarna, suck..
Scooter85

Äldre 22 Oct 17:35
#28

Visa endast Anmäl

Anonym (Jenny) skrev 2017-10-22 17:27:50 följande:
Absolut! Men det hade ju varit toppen att få den här envisa idiotiska delen av hjärnan att lägga av, det är ju nästan så att jag går omkring och hoppas på att jag är infertil så att hjärnan kunde släppa det.

Kanske inte finns några genvägar till att bli av med tankarna, suck..

Men vad är det med tankarna som är så jobbigt, förstår inte riktigt problematiken? Är det att du inte kan bestämma dig, eller du har redan bestämt dig? Antingen vill du väl eller inte?

Men du är 26 år, varför inte bara lägga det på is, för det är väl inte så att känslan du har säger att du måste ha en unge på studs? Om fem år kanske du tänker helt annorlunda, och har landat mer i det ena eller det andra..
elyse

Äldre 22 Oct 17:39
#29

Visa endast Anmäl

Vad är det med barn du verkar gilla då? Som ensamstående mamma kommer du inte att ha tid till eget pyssel på många år. Du vet inget alls om hur det blir med sömn. Och de kostar mycket pengar.
Anonym (Jenny) Trådstartaren

Äldre 22 Oct 17:44
#30

Visa endast Anmäl

elyse skrev 2017-10-22 17:39:31 följande:
Vad är det med barn du verkar gilla då? Som ensamstående mamma kommer du inte att ha tid till eget pyssel på många år. Du vet inget alls om hur det blir med sömn. Och de kostar mycket pengar.
Jag vet som sagt om allt det där, och jag har nämnt flera gånger att den där tanken som gillar idén av barn är ologisk. Jag tycker om barn, och tanken av att lära upp en människa och se denne växa är häftigt, men det är liksom inte för mig, önskar min hjärna kunde släppa det.

Börjar dock gilla tanken på avlastningsfamilj eller liknande, det kanske jag skulle orka.
Scooter85 skrev 2017-10-22 17:35:24 följande:
Men vad är det med tankarna som är så jobbigt, förstår inte riktigt problematiken? Är det att du inte kan bestämma dig, eller du har redan bestämt dig? Antingen vill du väl eller inte?
Men du är 26 år, varför inte bara lägga det på is, för det är väl inte så att känslan du har säger att du måste ha en unge på studs? Om fem år kanske du tänker helt annorlunda, och har landat mer i det ena eller det andra..
Jag gillar att planera. Omformulering: jag älskar att planera. Jag drömmer om framtiden, jag sparar pengar till olika saker jag ska ha och göra. Jag avskyr att inte kunna känna mig bekväm i ett beslut med barnfrågan. Även om jag intalar migsjälv att "Nej, jag vill inte ha barn" så försvinner liksom inte känslan, apjobbigt.
annabellelee

Äldre 22 Oct 17:51
#31

Visa endast Anmäl

Anonym (Jenny) skrev 2017-10-18 20:57:19 följande:
Tyvärr är min bild av det hela mest uppbyggd av min egen fantasi, jag har aldrig viljat ha ett förhållande, men barn har jag tyckt om och viljat ha sedan jag var barn, någon som var hälften jag, någon att lära om livet osv.

Jag har försökt tänka ut något som skulle fylla mitt liv på ett lika intensivt vis, eller hur man nu ska uttrycka det, men hittills verkar det inte riktigt ha någon effekt. Har du några förslag på något som skulle fylla det "rummet i själen"?

Här låter det ju som du faktiskt vill ha barn. Du kan faktiskt välja att bejaka den önskan. Småbarnsåren är inte kul, men de går över.

Men annars finns det mycket som ger mening.

1. Saker som ger dig mening för att de berikar ditt liv: resa till fantastiska och exotiska resmål dit man aldrig hade kunnat fara med barn. Utmana dig själv med att springa maraton eller bestiga berg.

2. Saker som ger dig mening för att du kan göra världen bättre: engagera dig i Greenpeace eller Amnesty, eller bara den lokala Erikshjälpsbutiken. Utbilda dig till jurist och hjälp misshandlade kvinnor. Utbilda dig till läkare och sök till läkare utan gränser. Bli biståndsarbetare.

3. Saker som ger mening för att du känner att du utvecklar dig själv: läs strökurser på universitet eller folkhögskola, tex filosofi. Utforska och lär dig mer om religioner. Bestäm dig för att skriva en roman, och gör verklighet av det . Flytta till ett annat land och se hur det förändrar dig.

Egentligen alla projekt som ger något mer än vardagslunken kan ge mening åt ditt liv.

«
‹
Sida 3 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur intalar man sig själv att strunta i att skaffa barn?

Hur intalar man sig själv att strunta i att skaffa barn?

INNEHÅLL