Vad tänker ni om att skaffa barn med en man som redan har barn?

Nej, vi vet inte hur flytten gick till. Vi vet inte heller om ex-frun slängde ut honom, om de bråkade så att det blev ohållbart för barnen, eller om han bara tyckte det var smidigt att flytta till TS (eller om de köpte nytt hus tillsammans). Ja, det finns många par som tvingas bo ihop, men då har de oftast inte något alternativ - som någon att flytta till.

Jag håller med om att det är bra att vänta med att skaffa barn, men bra att diskutera om möjligheten finns till barn i framtiden - om bägge har samma mål.

Jag håller generellt med om att det är bra att ta upp

livssmål tidigt i en relation så man vet om man spelar på samma bana. Men ts har ju precis kommit på att hon kanske vill ha barn. Vem vet om hon tycker likadant om en månad. Hon är nykär och han är både nykär och nyseparerad. Hon ville egentligen inte ha barn men har blivit sugen på det sen de flyttade ihop. Vad säger att deras känslor här och nu gäller när relationen landat? Ts är så pass ung att hon hinner sitta still i båten lite innan de börjat diskutera saker som barn.

Viktigt tror jag är att komma ihåg att detta blir mannens tredje barn. Hans två tidigare kommer alltid att vara en del också. Den första tiden, som man kanske ofta tänker är" vi två föräldrar och våran förstfödde" kommer aldrig ske för er. Allt som är stort och första gången för dig har mannen redan gjort 2 ggr innan.

Behöver inte vara negativt, men kom ihåg det så slipper du bli besviken på honom sen när han kanske inte till 100 delar din entusiasm i att köpa första barnvagnen osv.

Hej!

Är i liknande situation men vi har inte flyttat ihop än. Vi träffades för 8 månader sedan och blev blixtförälskade. Han var olycklig i sitt förhållande sedan många år och de hade pratat om separation flertalet gånger. Han letade bostad under några månader men då det inte är lätt att hitta något och jag inte stod ut med att han bodde hos henne har han nu gjort slut och ska flytta in hos mig om 2 veckor! Det är inte optimalt eftersom att jag inte vill träffa hans 2 barn direkt men vi tänkte att jag kan bo hos mina föräldrar i början när han har barnen, vilket bara kommer bli varannan helg nu till en början då mamman jobbar deltid och pappan jobbar mer än heltid.  Barnen är inte gamla nog att förstå att det inte är pappas lägenhet, så jag hoppas att det går bra.

Han är 9 år äldre än mig. Jag är 29. Vi har inte pratat om barn utan allt har gått ganska fort. Först och främst får han och jag landa i vår relation. Sen ska jag lära känna hans barn om ett tag.  Så får vi se hur det går och om allt känns bra kanske vi skaffar ett gemensamt barn. Jag tänker dock ta upp detta med honom detta ganska snart.. Kanske nöjer jag mig med hans 2 barn och att jag blir bonusmamma men jag är rädd att jag precis som du ska känna att jag vill ha ett gemensamt barn med. Och då vill jag veta var vi står redan nu. Jag har alltid tänkt mig att jag inte ska ha barn men jag är så otroligt kär och hans barn är så sjukt söta att jag redan innan jag träffat dem börjar tänka på barn! Jag har träffat hans minsta 1 gång bara, såååå söt och fin!!!! Han är bara 1.5 år så han förstod inte vem jag är och vi möttes bara på stan..
 
Hur tar din killes ex allt detta?

Hur tar barnen det? Hur snabbt fick du träffa dem? Har du träffat exet?

Följer tråden för att se hur det går för er! 

Lycka till!!

 

Att han inte vill ha barn är ju ren lögn då detta tom låter som plural. Kultur eller ej, gifter man sig dessutom med mamman till sina barn så är det nog toppen av kärlek - vare sig du vill acceptera detta eller inte. Nog att han lämnade henne för dig, det säger snarare mer om vilken typ av man detta är än personlighet. Så som du försöker framställa honom i form av att han är hederlig (tog sig an en familj han inte älskade) är ju bullshit när han dumpar en för sin egen njutning (dig). 

Uppenbarligen lilla du så är du inte så särskilt speciell som du trodde när du "tog" en gift familjefar, (och han som är svin som slösade bort en annan kvinnas år). Han vill inte ens egentligen ha barn med dig? Han kan "gå med på det", men lycka till du. Att skjuta ut ungar han inte vill ha. Du kommer se då med egna ögon hur han favoriserar sina gamla och du lär bli en annan bitter styvmorsa som hänger här på familjeliv och surar över att han inte ger lika mycket energi till era gemensamma. Du inser att du inte alls var så speciell och att hans första kärlek kanske inte var "crap" som du säger i din text. Utan du hamnar själv i samma situation och inser att det kanske är din man som inte är den hederlige martyren du tror. För plötsligt hänger en ny yngre dam där på dörrlåset. 

Jag VET att du läser detta och tänker att jag är en idiot som inte har någon koll eller insikt i ditt förhållande - att din relation är speciell. 
Det anser ju tyvärr alla. Ändå är ni älskarinnor alltid lika lättlurade att tro att vi män är så fantastiska. Jag har flera "vänner" som gjort såhär mot sina nya fruar. Man ser sambandet att de som är otrogna inte hade problem i sin relation. Det var de själva som hade problem. De som "gav" nya barn till sina älskarinnor som trodde de var speciella hade faktiskt sex fortfarande med sina exfruar. 
men tja... lycka till du. 

Svar till rubriken: NEEEEJ!!!! Gör det inte!!!

1. Om han enbart gift sig med henne för att hon blivit gravid så hade han inte lämnat henne och barnen för din skull
2. Om han hade brytt sig särskilt mycket om sina barn hade han inte flyttat ihop med dig direkt. Det troligaste är att han vill slippa ta ansvar för barnen på egen hand.
3. Du känner honom knappt, VÄNTA med barn tills du kan vara någorlunda säker på att jag verkligen har fel i punkt 1 och 2 ovan! Minst 2 år!
4. Det klokaste du kan göra är att göra slut och leta rätt på en man som är redo för ett riktigt förhållande, inte en man som går från en hushållerska till nästa över en natt.

Jag har varit du. Jag har trott på "jag gifte mig bara för att xxxxx", "jag älskar dig som jag aldrig älskade henne" osv
Jag fick betala för det. I slutänden visade det sig att den enda han brydde sig om var sig själv och att leva så enkelt och ansvarslöst som möjligt. När han upptäckte att jag inte accepterade att ta hela lasset med hans barn och hushållet på egen hand gick det från "jag älskar dig, vad ska våra barn heta" till "du har förstört mitt liv" på två dagar.

Intressant att du tror dig föra alla mäns talan. Jag har inte samma erfarenhet som du.

Till skillnad från TS fall så har ni båda tagit det i lugn takt och valt att hålla barnen utanför så länge som möjligt. Mannen har inte heller bytt en kvinna mot en annan rakt av utan faktiskt försökt skaffa ett eget liv emellan. Det är så ansvarsfulla föräldrar gör.

Om man under 7-8 år kan leva med någon, ha sex, gifta sig, äta ihop, sova ihop, semestra ihop, kyssa, prata med osv varje dag. Men samtidigt INTE älska denna person och ljuga för dubbfri och sina barn varje dag och fejka sina känslor konstant varje dag, ha sex med någon som man inte vill ha sex med osv

Ja då har man seriösa känslomässiga problem. Då har man en grav personlighetsstörning och empatistörning.

Han är seriöst psykiskt störd om han lyckats och valt att leva så varje dag i så många år. Dessutom är det oerhört falskt och grymt att slösa bort en kvinnas liv på det sättet.

Så akta dig. Män med så grov personlighetsstörning har inte långt till att bli våldsam. Hans mycket impulsiva sätt att flytta ihop med dig, utan en tanke på det oerhörda trauma som separationen är för barnen, visar också på samma sak. Han har ingen empatisk förmåga.

Aldrig! Dels vill jag ha en kärnfamilj(helst att vi börjar helt från början med varandra, på alla plan...) och dels vill jag inte ha en man som visat sig kapabel till att bryta en familj.

Är du allvarlig? Så sjukt många som stannar ett förhållande enbart för sina barns skull, och skaffar fler barn och gifter sig, skulle alla dessa ha grova personlighetsstörningar?

Att/om han inte älskat henne innebär väl inte att han på något sätt tycker hon är motbjudande? Det finns liksom mellanting i känslor för de flesta....

I övrigt är det väl säkert så att han hela tiden bara väntat på att få något annat och nu har han hittat det och där visar han ju på stor egosim...

Jag personligen hade inte velat skaffa barn och vara illsammans med en som redan har barn. Han har ju redan gått igenom sådana stora faser i livet, haft sin första gång. Man kommer heller aldrig först som bonusmamma vad jag märkt och därför finns det inte på kartan för mig. Jag är "självisk" nog att vilja vara min mans ögonsten tills dagen vi två får barn, och därför är dessa blended family inte något för mig.