Anonym (A) skrev 2017-10-05 06:17:43 följande:
Det är en väldigt befogad fråga, och det måste ha varit kirurgisk abort eftersom medicinsk kom först 1992. Det är ett känsligt ämne för min kompis eftersom hon har längtat extremt efter barn, men inte kunnat få.
Alla ingrepp i kroppen, inkl minsta möjliga, medför risker för blödningar, inflammationer, infektioner och med dem ärrbildningar. Med dagens metoder är de kraftigt minskade, men att helt utesluta biverkningar/sena komplikationer av abort tycker jag är väldogt naivt. Någon här (som alltid) hoppade på mig och påstod att jag inte var yrkeskunnig som inte till 100% motsatte mig samband abort-infertilitet. Ingen yrkeskunnig inom vård kan helt avskriva att komplikationer kring abort (ffa kirurgisk) kan bidra till infertilitet. Förr (80-talet) tog man heller inte STD-prover vilket gjorde att en uppblossande asymptomatisk klamydiainfektion efter abort i högre grad bidrog till infertilitet, liksom ärrbildningar osv.
Snacka om att tvista om orden. Jag hoppade inte på dig, och inte heller protesterade jag mot att du inte till 100% motsatte dig att abort kan leda till komplikationer med infertilitet. Jag motsatte mig att du helt kontextlöst försökte få det att låta som att din väns problem hade med aborten att göra. Det är ingen som säger att det är 100% riskfritt, finns absolut ingenting som är det. Men risken att abort ska leda till problem med att få barn är minimal och gäller när det blir komplikationer med själva aborten, såsom infektioner. Och vi pratar väl uppenbarlien om moderna aborter, inte äldre aborter där metoder och verktyg var mindre sofistikerade.
Jag påstod inte heller att du inte var ykreskunnig för att du inte till 100% motsatte risken med abort, det jag skrev var att du som läkare borde bara medveten om hur försvinnande liten risken är och inte då spä på fördomar om risken genom att helt kontextlöst lägga in en berättelse om din vän som gjorde en abort och därefter fått svårt att bli gravid. Det är oansvarigt. Sen skrev jag också att du som läkare borde vara medveten om att man ofta använder mediciner för andra ändamål än de var först skapade för eller är registrerade till för. Samt att det finns viktiga anledningar till att Cytotec inte officiellt är godkänd som en medicin för abort utan för t.ex. just magsår. Det har att göra med att i många, håll, eller de flesta till och med, i världen är abort mycket mer kontroversiellt än i Sverige. Läkemedelsföretag som tillverkar Cytotec, eller likvärdiga läkemedel, vill därav inte ansöka om att dessa läkemedel ska godkännas för aborter. Det kan innebära stora svårigheter för dem i länder där politiken och attityden kring aborter ser väldigt annorlunda ut, dels regelmässigt men också marknadens respons. Därtill finns det även de som argumenterar för att man inte ska ansöka om det då det kan leda till att läkemedlet förbjuds i länder där abort är förbjudet, vilket tar bort en säker och kostnadseffektiv väg till abort.
Så nej, min kritik mot dina inläg hade noll att göra med att jag tyckte att du skulle säga att det är 100% riskfritt med abort. Tror du det bör du nog läsa en eller tio gånger till. Det är en rätt rejäl skillnad på det du påstod att jagn ville med det jag faktiskt ville; att du - speciellt som någon som arbetar inom vården - inte helt oansvarigt lägger in en berättelse om din vän som gjorde abort och fick svårt att få barn i en tråd som handlar om just abort och ofrivllig barnlöshet och sedan dessutom försöka skylla på att man bara svarade på frågan. Oansvarigt för en vårdare och kontextlöst.