• Anonym (Ts)

    Den där önskan och längtan som aldrig kommer slå in (kön)

    Jag vet. Jag kommer bli hatad här på fl för att ens starta denna tråd. Men jag mår dåligt i min sorg och behöver skriva av mig. Ingen förstår mina känslor, även om de säger det.

    Kanske nån här förstår mig?

    Jag har nämligen tre barn, eller snarare... pojkar... jag älskar dom innerligt men min sorg och längtan är att även ha/få en dotter.

    Alla, verkligen alla i min omgivning, vänner, släktingar, får döttrar. Kvar finns jag, som gång på gång får enbart söner. Den där längtan och önskan gör ont just nu. Speciellt efter att ytterligare en vän till mig berättat att hon väntar barn, tvillingar, och dessa är ju då självklart flickor.

    Just nu känns allt så orättvist... jag kan inte ens dela med mina känslor med min man. Han säger sig förstå, en kort stund... sen är allt bra för honom, som en axelryckning. (Ibland kan eller vill han inte ens trösta mig när jag känner mig nere i det här.)Men kvar är sorgen och längtan för mig. Som skrivet så kan jag inte anförtro mina vänner om detta heller, då just de har döttrar och inte kan känna igen min sorg. De har ju det jag alltid önskat.

    Och efter att ha läst en tråd här på fl så är jag avskräckt från att träffa en psykolog ang det här. Rädd att denne ska håna och göra narr av mig på sin fritid bland sina vänner och arbetskamrater...

    Jag försökte faktiskt att bli gravid så som de säger att man ska när man försöker få en dotter, att ha sex långt innan äl. Men tydligen är de ägg jag släpper för dåliga eller så är min mans spermier för dåliga. Jag har försökt i över ett och ett halvt år att ha sex 3-7 dagar innan äl (ja, utan att säga det till min man, vi kör ändå oskyddat så han får skylla sig själv om han inte vill ha barnet) Det har aldrig tagit sig. Men nu, efter att ha haft skydd som lossnade inuti mig, två dagar innan äl (enligt mensappen) vart jag gravid. Men efter ett vul vart jag flyttad och den påstådda befruktningen skedde just den dagen vi hade sex... så med största sannolikhet är även detta en pojke... (de andra graviditeterna jag haft vart också till just på äl dagen enligt alla uträkningar).

    Och Jag kan inte heller låta bli att ta till mig alla de där artiklarna som finns, att de mer attraktiva kvinnorna får döttrar. Vilket innebär att jag är ful (vilket jag visserligen redan visste, då jag vart retad för det som yngre). Men det gör ont att få det svart på vitt.

    Nu när jag skriver det är mår jag otroligt dåligt. Min man är sur och arg på mig för att jag inte ville berätta varför (stod vid barnen vid frågan, vill inte svara på den frågan då). så nu ska han sova på soffan pga det. Vilket får mig att må ännu sämre.

    Nu måste jag nog ändå sluta skriva. Skulle kunna skriva mer men känner bara att det blir mer tradigt än vad det redan blivit.

    Om nån ens orkat läsa ner hit... tack...

  • Svar på tråden Den där önskan och längtan som aldrig kommer slå in (kön)
  • jrockyracoon

    Aldrig har jag läst en tråd med så många fördomsfulla kommentarer och underliga tankesätt.


    Anonym (asdf) skrev 2017-09-08 22:04:22 följande:

    Alltså, om jag bara skulle fått flickor och min man skulle mått oerhört dåligt av att inte få någon son så skulle jag som kvinna känna mig som om jag var sämre i hans ögon. Jag skulle ha svårt att trösta på ett vettigt sätt, när han säger att han inte vill ha fler "sådana som jag".
    Jag förstår din önskan. Jag har också alltid velat ha just flickor. Det är ju så att en del män producerar bara spermier av ena könet, och på så vis spelar det ingen roll vad man gör, vilken dag man har sex osv, om det bara finns en sort att få. Det är dock inte säkert att så är fallet för er.
    Jag skulle råda dig att trots allt gå och prata med någon, bara för att få diskutera detta med någon oberoende, professionell person. Det blir för tungt att bära själv. Du behöver såklart komma bort från dessa dystra tankar för att kunna njuta mer av det liv du har - även om det skulle vara utan dotter.


    Var har du fått detta ifrån, att män endast producerar spermier av ena könet? Det är slumpens skördar vilket kön det blir. Tror du på tomten, med? Var var du på sexualundervisningen? 

    Anonym (Ts) skrev 2017-09-08 22:19:18 följande:
    Men det är just det där, det du skriver... det jag aldrig kommer få upptäcka själv, att könen inte spelar nån roll när man har en av varje. Jag önskar jag med kunde känna så. Jag vet att varje barn är en egen individ oavsett kön, det har inget med det att göra. Alla mina pojkar är olika och jag älskar dom för vilka de är! Jag visar dom all min kärlek. 

    Kul för dig att slippa den här längtan och sorgen. 

    Jag ska väl se vad jag kan göra. Men jag vet inte vart jag ska börja, vart jag ska vända mig för detta. Förstår ju själv att jag inte är normal med det här.
    1. Så du vill ha en flicka så att du kan upptäcka att det inte spelar någon roll, om ett barn är en flicka eller pojke?  Om du resonerar så, tycker jag att du behöver tillrättavisa dig själv. Gå till psykolog och få hjälp med dina tankar så att du njuta av dina barn som du har, och ev. kommer få. Alla människor är olika, kön är inte avgörande för vem man är.

    2. Jag betvivlar inte på att du älskar dina pojkar. Däremot undrar jag hur du kan vara så säker på att du inte visar dem omedvetet att de är oönskade jämfört med en flicka. Man kan inte kontrollera sina omedvetna handlingar. Det kan handla om att man betonar ett ord på ett visst sätt, eller har något i blicken. Och barn är proffs på att uppfatta sådana signaler. Ditt synsätt gör att du riskerar att få dina barn att känna sig oönskade. Gå i terapi. Terapeuter har tystnadsplikt, så du behöver inte oroa dig för att de ska berätta för någon annan om något. De hör dessutom knäppa saker varje dag, så de är härdade...

    Anonym (Ts) skrev 2017-09-09 13:21:22 följande:
    Tack. Jag ska göra mitt bästa. En sak är säker och det är att detta inte går ut över mina barn. jag är glad över att de är friska och energiska.

    Det finns andra kriterier för att barn ska må bra än att de är friska och energiska. Hade du oroat dig över dina barn, skulle jag ha gissat på att de nog mådde bra. Det är när föräldrar inte oroar sig, som jag börjar oroa mig. Läs inlägget 2. ovan, och du kan inte säkert veta att dina barn inte blir negativt psykiskt påverkade av dig. Det kan ingen.

    Anonym (förstår) skrev 2017-09-09 13:56:17 följande:

    Jag har inga barn än men jag vill ha både och. Och ja jag skulle bli mer besviken om jag fick tre killar än om jag fick tre tjejer. Det ÄR skillnad på tjejer och killar. En kille kommer aldrig få mens och gå igenom en graviditet och allt annat som enbart kvinnor kan. Inte för att alla kvinnor gör det heller men det finns biologisk skillnad och så är det bara. Sök hjälp TS. Du behöver hjälp med hur du ska göra för att släppa taget. Jag träffade en psykolog ett tag som hjälpte mig att förstå skillnaden mellan att önska att något är på ett visst sätt och tycka att det borde vara så. Det hjälpte mig och jag kunde släppa taget om drömmen jag hade då.


    Anonym (förstår) vill alltså få döttrar för att de kan få mens och bli gravida? Så galet! Du kan inte tänka dig att släppa kravet på kön och bara ta emot barnet för den det är - och älska barnet för dess personlighet och egenskaper som inte är vad du tänkte från början? Du kan inte styra vad det blir. Du kan önska dig innan, men när barnet kommer är det viktigt att du släpper dina önskningar och blir tacksam för det du fick istället. Det är jätteviktigt, för hur ska du annars kunna knyta an till ditt barn?

    Allt i livet blir inte som man vill, men om du är flexibel, öppen och nyfiken så ordnar det sig ändå.

    Anonym (Samma här) skrev 2017-09-09 16:08:09 följande:
    Få göra fina frisyrer, köpa klänningar, Barbiedockor, det finns många anledningar...

    Att påstå att det endast är snopp/snippa som skiljer är korkat. Det finns säkert någon feminist där ute som gör flätor på sin son, men det gör inte jag.

    Det här med att skaffa barn för sin egen skull och inte för barnets, är ju helt korkat. Men du (Samma här) har tagit det till en helt ny nivå! Du vill leka med barbiedockor med barnet, alltså vill du ha en flicka! Öppna upp istället och se vad barnet kan lära dig om dig själv. Var lite nyfiken på mötet med en annan människa. Fokusera inte på bilder hos dig själv som du vill förverkliga - barnet har inte kommit till världen för att tillfredsställa dig! Detta oavsett om ditt barn är en flicka el. pojke...

    Anonym (Samma här) skrev 2017-09-09 17:30:35 följande:

    Uttrycket "sådan mor, sådan dotter" kommer inte från intet. Jag har inte möjlighet att leta vetenskapsartiklar nu, men det finns många som kretsar kring hur föräldrar formar sina barn.


    Barnet påverkas starkt av båda sina föräldrar oavsett kön (förutsatt att båda föräldrarna är medverkande i barnets liv). Det påverkas t.ex. av att mamma går och drömmer om att få ett annat barn än det hon redan har.

    Slutligen några ord till TS.
    TS jag kan förstå din längtan efter en flicka när du fått så många pojkar. Denna känsla verkar vara stark hos dig, så jag tänker att du behöver bearbeta den på något sätt så att den inte går ut över dig själv eller din omgivning. Men barn är något man får och inte något man beställer. I slutänden är det viktigt att du börjar fokusera på andra saker än kön, och lär dig att uppskatta alla dina barn oavsett vilket kön det blir. Målet är väl att skapa en fantastisk familj och ge kärlek till dina barn och din man? Vägen dit blir kanske annorlunda än vad du tänkt dig, men kanske du kommer vinna i personlig utveckling på vägen dit!
  • Anonym (Boysboysboys)

    Ts, jag känner faktiskt med dig. Inte så mycket för att jag kan relatera till just detta utan för att jag vet hur det känns att vara ledsen och må dåligt över saker som andra inte stöttar i utan ger en skit istället.

    Har funderat lite och tror det är lite samma typ av sorg som vid (tidigt) missfall. När jag fick missfall kände jag att jag förlorat mitt barn, men skulle aldrig jämföra min 1-åring med ett 8-veckors foster. Det är drömmen om barnet och sin egen framtid man förlorat och sörjer. Ts sörjer på samma sätt, bilden av hur livet tett sig med en flicka. För hon vet ju trots allt inte hur hennes dotter hade blivit om hon fått en, det är hennes fantasier som slagits sönder.

  • Anonymamamma

    När männen vill ha en son så tycks det vara sååå gulligt!

    Men när en kvinna önskar sig en flicka då ska hon stenas!

    Blir då trött..

  • Anonym (Flicka)

    En sak jag har funderat på lite då och då under alla dessa år. Nu har jag chansen att fråga någon som kanske förstår min mamma.

    Min mamma önskade sig en pojke, men sen kom jag och min syster. Det blev ingen pojke.

    Hon säger att hon aldrig skulle byta mig mot en pojke när jag väl kom. Och att hon älskar de barn hon har fått, är enormt tacksam lycklig osv. Och att hon inte tänkte mer på pojken sen.

    Men kan det vara så att hon ändå någonstans känner en sorg? Vad tror du TS?

  • Anonym (Pojkmamma)

    Jag och min man hade två pojkar och inte en tanke på att skaffa fler barn egentligen. Vi var nöjda med dom killarna vi hade och upplevde aldrig att jag saknade att ha en dotter. Men så blev jag oplanerat gravid med spiral och vi började ju genast tänka att det kanske var så att vår familj skulle utökas med en flicka, att det var ödet liksom att våra pojkar skulle ha en syster. Så medvetet eller omedvetet hoppades vi på en flicka och vi var nog ganska övertygade om att det denna gång var en liten tjej med tanke på att graviditeten också var helt annorlunda. Men så gjorde vi RUL och det visade sig att det var ännu en pojke. Jag grät av lycka, allt såg bra ut och vi skulle få ett till barn!!

    Min man blev oerhört beskriven. Han åkte hem och grät och ifrågasatte sig själv, varför han inte fick berika våra liv med en flicka också. Pojkar kunde vi ju redan. Det tog honom ungefär hela graviditeten att komma över det faktum att vi väntade ytterligare en pojke. För att inte tala om omgivningens reaktioner "nä men nu måste ni ju försöka med en fjärde så ni får en flicka!!" Eller "är ni säkra på att ultraljudet har rätt?". Så otroligt jobbigt och såg hur min man bara blev mer ledsen av dessa kommentarer. Tror ofta det är samhället som styr dessa tankar, att det ska vara så självklart att vi ska producera barn av båda könen. Som att det är en skyldighet.

    Idag älskar han sina pojkar mer än allt och det var såååååå självklart att det var just denna pojke som skulle komma till vår familj dom har enormt mycket glädje av varandra också och såklart kan vi ibland tänka tanken och då mest för min mans skull som önskar sig en dotter att skaffa fler barn men nu börjar vi vara för gamla.

    Inte bara kvinnor som bär dessa tabubelagda känslor. Vet också en man i min närhet som har 5 flickor och sörjer att han aldrig fick en son. Tror inte det är helt ovanligt, bara tabubelagt och så möts man av så otroligt mycket hat och oförstående människor som prompt ska ha det till att man inte älskar sina barn som finns - hur nu man ens kan göra den kopplingen??

  • Anonym (Biobonus)

    [quote=78002700][quote-nick]jrockyracoon skrev 2017-09-10 10:03:13 följande:[/quote-nick]Aldrig har jag läst en tråd med så många fördomsfulla kommentarer och underliga tankesätt.

    ...

    Barnet påverkas starkt av båda sina föräldrar oavsett kön (förutsatt att båda föräldrarna är medverkande i barnets liv). Det påverkas t.ex. av att mamma går och drömmer om att få ett annat barn än det hon redan har.

    ...

    Jag som desperat önskade mig bli gravid med ett småsyskon till mitt dotter (önskade mig dessutom en son denna gång), påverkade jag också mitt barn negativt?

    Jag drömde ju också om ett annat barn, och ett annat kön, även om jag första gången fick den dotter jag då önskade mig.

  • Anonym (Relaterar!)

    Hej TS!

    Att känna såhär är vanligare än du tror. Nu är jag inte i ett läge då det passar att skaffa barn än men jag vet att jag förr eller senare kommer göra det och ser då en dotter framför mig. Har alltid drömt om en dotter, det har liksom inte funnits i min värld att jag ska ha en son och hade blivit sorgsen om det inte blivit som jag tänkt mig. Såklart älskar man det barn man får men det är inget att skämmas över att drömma om ett visst kön på sitt barn.

    Jag har stor förståelse för att du känner såhär och tycker inte du ska känna dig "onormal" eller skämmas över detta. Du kan ju inte hjälpa att du känner såhär! Tycker du ska prata med en psykolog om detta, det är värt ett försök och jag tror inte du kommer bli hånad utan stöttad istället.

    Håller tummarna för att allt löser sig på bästa sätt för dig!

  • jrockyracoon
    Anonym (Biobonus) skrev 2017-09-11 09:11:37 följande:

    [quote=78002700][quote-nick]jrockyracoon skrev 2017-09-10 10:03:13 följande:[/quote-nick]Aldrig har jag läst en tråd med så många fördomsfulla kommentarer och underliga tankesätt.

    ...

    Barnet påverkas starkt av båda sina föräldrar oavsett kön (förutsatt att båda föräldrarna är medverkande i barnets liv). Det påverkas t.ex. av att mamma går och drömmer om att få ett annat barn än det hon redan har.

    ...

    Jag som desperat önskade mig bli gravid med ett småsyskon till mitt dotter (önskade mig dessutom en son denna gång), påverkade jag också mitt barn negativt?

    Jag drömde ju också om ett annat barn, och ett annat kön, även om jag första gången fick den dotter jag då önskade mig.


    Att drömma på ett sunt sätt om det ena eller det andra lär ju inte påverka någon negativt. Att dela in mänskligheten i två läger och förutsätta att det ena lägret är si och så, och att det andra är si och så, tycker inte jag leder vidare.

    I TS fall tycker jag, utifrån det hon nämnt i tråden, att hennes längtan efter en dotter har gått över gränsen att vara "en sund dröm". Hon mår t.ex. så dåligt av detta att hon skriver en tråd om det. Hon skriver att hon inte kan "relatera" lika bra till sina pojkar, som hon skulle kunna göra till en dotter. Jag tror inte hon behöver relatera för att komma nära sina pojkar, utan mer öppna upp och visa kärlek på deras villkor.

    Varför inte acceptera det kön man får, och utifrån det individuella barnet hitta vägar till närhet, istället för att önska sig ett visst kön så att man kan leka med barbiedockor, eller liknande? 

    När du Biobonus säger att du drömde om ett annat barn, så tror jag du menar att du drömde om ett till barn. Du drömde väl inte om ett annat barn istället? 

    Jag inser inte fördelen med att ha sådana drömmar som du har/hade. Man kan ju önska, men eftersom man inte vet, tycker jag att det riskerar att slå fel om man ska ha starka preferenser om kön. Varför inte bara se fram emot den individ som man snart kommer att få möta, och vara nyfiken på det istället för att skapa massa onödiga inre konflikter för sig själv om ens önskan inte slår in.

    Inget barn, pojke eller flicka, tycker jag förtjänar att ha en förälder som är besviken över ens kön - tycker du det?
  • Anonym (Biobonus)
    jrockyracoon skrev 2017-09-11 22:06:06 följande:

    Att drömma på ett sunt sätt om det ena eller det andra lär ju inte påverka någon negativt. Att dela in mänskligheten i två läger och förutsätta att det ena lägret är si och så, och att det andra är si och så, tycker inte jag leder vidare.

    I TS fall tycker jag, utifrån det hon nämnt i tråden, att hennes längtan efter en dotter har gått över gränsen att vara "en sund dröm". Hon mår t.ex. så dåligt av detta att hon skriver en tråd om det. Hon skriver att hon inte kan "relatera" lika bra till sina pojkar, som hon skulle kunna göra till en dotter. Jag tror inte hon behöver relatera för att komma nära sina pojkar, utan mer öppna upp och visa kärlek på deras villkor.

    Varför inte acceptera det kön man får, och utifrån det individuella barnet hitta vägar till närhet, istället för att önska sig ett visst kön så att man kan leka med barbiedockor, eller liknande? 

    När du Biobonus säger att du drömde om ett annat barn, så tror jag du menar att du drömde om ett till barn. Du drömde väl inte om ett annat barn istället? 

    Jag inser inte fördelen med att ha sådana drömmar som du har/hade. Man kan ju önska, men eftersom man inte vet, tycker jag att det riskerar att slå fel om man ska ha starka preferenser om kön. Varför inte bara se fram emot den individ som man snart kommer att få möta, och vara nyfiken på det istället för att skapa massa onödiga inre konflikter för sig själv om ens önskan inte slår in.

    Inget barn, pojke eller flicka, tycker jag förtjänar att ha en förälder som är besviken över ens kön - tycker du det?


    I det stora hela håller jag med dig om principen att acceptera det kön man får, men jag får inte alls intrycket av att TS drömmer om ett annat barn än de tre pojkar hon har, utan att hon också drömmer om ett till barn - en flicka, därav min jämförelse.

    Att hon nu drömmer om en dotter tror jag inte skadar hennes nuvarande barn, och högst troligtvis kommer hon också så småningom att antingen acceptera att hon aldrig får en dotter eller att älska sina tre söner + en dotter lika mycket.
  • jrockyracoon
    Anonym (Biobonus) skrev 2017-09-11 22:41:38 följande:
    I det stora hela håller jag med dig om principen att acceptera det kön man får, men jag får inte alls intrycket av att TS drömmer om ett annat barn än de tre pojkar hon har, utan att hon också drömmer om ett till barn - en flicka, därav min jämförelse.

    Att hon nu drömmer om en dotter tror jag inte skadar hennes nuvarande barn, och högst troligtvis kommer hon också så småningom att antingen acceptera att hon aldrig får en dotter eller att älska sina tre söner + en dotter lika mycket.
    Det är svårt att veta till vilken grad hennes fixering vid att få en flicka påverkar hennes relation med de övriga barnen, och det nya. Jag tror det är fullt möjligt att det påverkar i ett eller annat skede. Ett ytterligare skäl till att inte ha preferenser för kön. 

    Det finns en risk att TS visar mer uppmärksamhet och kärlek till den efterlängtade dottern (om hon får någon) än hennes övriga söner som kanske då kan känna sig mindre älskade eller att hennes besvikelse över att få en ytterligare son påverkar sonen negativt.
     
    Hennes pojkar som hon har svårt att "relatera" till, har möjligen redan drabbats lite av hennes inställning. Har man svårt att relatera till en individ som är ens barn, tänker jag att man får anstränga sig och söka nya lösningar. Förklarar man bort den ev. bristen på relatering med könsskillnader så kanske man inte ser någon möjlighet att komma förbi det hindret, och söker en lösning i att få ett till barn av önskat kön som man kan relatera till... 

    På något sätt blir det ändå så, att om man väljer att starkt önska sig ett visst kön på barnet, så blir barnet som föds med oönskat kön mindre önskat.

    Varför inte önska sig att få ett barn som uppfyller allt det man inte vetat innan att man velat ha?
  • Anonym (Anonym)

    Jag förstår dig värkligen inte. Men ja hoppas att du förstår att det finns par där ute som inte ens kan få ETT barn?! Skriver bara denna som en tankeställare, vill inte vara otrevlig

  • Anonym (Känner samma)

    Hej TS! Hur gick det? Vet du vad det blir för kön? Här är en som känner samma som du...

  • Anonym (F)
    Anonym (Känner samma) skrev 2017-11-19 04:38:22 följande:

    Hej TS! Hur gick det? Vet du vad det blir för kön? Här är en som känner samma som du...


    Men vänta med att skaffa barn tills du mognat då.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Känner samma) skrev 2017-11-19 04:38:22 följande:

    Hej TS! Hur gick det? Vet du vad det blir för kön? Här är en som känner samma som du...


    Vi vet inte än. Ska på undersökning nu i veckan.

    Men all tecken säger att det är en pojke, all skrock. Vart gravid på själva äl-dagen, trots att jag skulle haft äl två-tre dagar efter så lurades kroppen och flyttade min äl... alla mina barn har blivit till på äl-dagen, försökte ju bli befruktad genom att ha sex flera dagar innan äl. Men som sagt så hävlades kroppen med mig :( andra saker som tyder på pojke är: Låg mage, som bara syns från sidan, torra händer, torrt hår men ändå rätt glansigt, fin hy- inga finnar, sover hellre på höger sida än vänster, sparkar mer på höger än vänster sida.... så jag är helt inställd på pojke. Det gör mig ledsen då detta är vårt sista barn. Men jag får bara acceptera detta. Har en tid att smälta och bearbeta det men det känns ändå väldigt tungt och ledsamt.

    Ni som inte förstår, eller bara vill trycka ner mig pga mina känslor, snälla skriv inget. Känns jobbigt som det är just nu.
  • Anonym (Jobbigt)

    Känner med dig!

    Och blir CHOCKAD över hur mycket elaka människor det finns här!!

    Jag har tre barn och älskar alla tre lika mycket. Äldsta är en son och sen två döttrar. Mina döttrar har dock autism eller kommer utredas, dock väldigt lindrigt och de är helt underbara och går i vanlig klass....men nu fjärde barnet i magen...hade velat ha en tjej till utan diagnos...men blir en kille till. Jätteglad ändå men hade velat ha en dotter som inte har "något". Som jag har kämpat för mina döttrar och älskar dem....så detta är verkligen tabu att känna såhär men så är det.

  • Topcom
    Anonym (Ts) skrev 2017-11-19 19:48:41 följande:
    Vi vet inte än. Ska på undersökning nu i veckan.

    Men all tecken säger att det är en pojke, all skrock. Vart gravid på själva äl-dagen, trots att jag skulle haft äl två-tre dagar efter så lurades kroppen och flyttade min äl... alla mina barn har blivit till på äl-dagen, försökte ju bli befruktad genom att ha sex flera dagar innan äl. Men som sagt så hävlades kroppen med mig :( andra saker som tyder på pojke är: Låg mage, som bara syns från sidan, torra händer, torrt hår men ändå rätt glansigt, fin hy- inga finnar, sover hellre på höger sida än vänster, sparkar mer på höger än vänster sida.... så jag är helt inställd på pojke. Det gör mig ledsen då detta är vårt sista barn. Men jag får bara acceptera detta. Har en tid att smälta och bearbeta det men det känns ändå väldigt tungt och ledsamt.

    Ni som inte förstår, eller bara vill trycka ner mig pga mina känslor, snälla skriv inget. Känns jobbigt som det är just nu.
    Hit har det gått? Eller när ska du på undersökning?
  • Anonym (Luna)
    Anonym (Ts) skrev 2017-11-19 19:48:41 följande:

    Vi vet inte än. Ska på undersökning nu i veckan.

    Men all tecken säger att det är en pojke, all skrock. Vart gravid på själva äl-dagen, trots att jag skulle haft äl två-tre dagar efter så lurades kroppen och flyttade min äl... alla mina barn har blivit till på äl-dagen, försökte ju bli befruktad genom att ha sex flera dagar innan äl. Men som sagt så hävlades kroppen med mig :( andra saker som tyder på pojke är: Låg mage, som bara syns från sidan, torra händer, torrt hår men ändå rätt glansigt, fin hy- inga finnar, sover hellre på höger sida än vänster, sparkar mer på höger än vänster sida.... så jag är helt inställd på pojke. Det gör mig ledsen då detta är vårt sista barn. Men jag får bara acceptera detta. Har en tid att smälta och bearbeta det men det känns ändå väldigt tungt och ledsamt.

    Ni som inte förstår, eller bara vill trycka ner mig pga mina känslor, snälla skriv inget. Känns jobbigt som det är just nu.


    Hoppas barnet är friskt! Har väldigt svårt att förstå att det känns tungt och ledsamt att vänta ett barn, bara pga KÖN. Stackars pojke, om det nu är en pojke.

    Tungt och ledsamt är det som mina vänner känner, de som gjort ivf efter ivf i många år, och ändå inte fått något barn... Bara negativa tester och missfall.

    Men i alla fall, de där myterna kan du strunta i helt och hållet! De betyder inget!
Svar på tråden Den där önskan och längtan som aldrig kommer slå in (kön)