Om du hade levt för 100 år sedan, hade du levt till åldern du är idag?

För det första fick jag 3 enheter blod så fort det upptäcktes, och då var mitt blodvärde redan farligt lågt (under 50). Jag vet inte hur vanligt det var att man fick blod snabbt förr i tiden. För det andra var mitt problem inte löst bara för att jag fick blod, jag fick äta massvis med mediciner, äter fortfarande mediciner för det idag.

Tack för alla svar! 

Jag hade överlevt, men sambon hade vart tvärdö. Blödning och operation efter första förlossningen. Samt en släng av nekrotiserande fascit i hals/luftvägar, på håret att hon överlevde med dagens teknik..

Jag hade sannolikt dött vid/strax före födseln. Tror jag.

Jag fick förlösas akut med kejsarsnitt 2 dagar före BF pga att jag bajsat i fostervattnet och sedan svalt det.

Antar att det var illa pga det akuta snittet. Låter ju inte så allvarligt men de förlöste ju akut pga typ dåliga värden eller något? Gissar jag. Är inte så insatt i detta, jag var ju knappt med Ska fråga min mamma faktiskt. Intressant att veta. Hoppas hon har svar.

Och hade jag överlevt bajset så hade jag säkert strukit med snarare förr än senare pga min extrema närsynthet

Herren giver och herren tager, eller nåt. Typ.

Jag tror jag hade klarat mig om jag bara hade överlevt halsflussarna. Men måste man arbeta 12 timmar om dagen utomhus på vintern när man är som sämst så kan det nog bli värre saker av det.

Har annars inte legat en natt på sjukhus ännu vid 45, aldrig brutit några ben och födde ett överburet rejält barn på åtta timmar blankt utan problem. Jag var själv också överburen.

Hade inte levt pga hjärnhinneinflammation - men innan jag fick den hade jag hunnit med att förmodligen bli handikappad pga MS.

Tack och lov att jag lever nu, för mår prima trots ovanstående

Förmodligen, jag har haft tre rätt odramatiska förlossningar och inte haft några allvarliga sjukdomar så..

Möjligtvis att jag blivit stenad för något "kvinnorbrott" eller så dock

(Började nörda ned mig lite nu och titta på mitt släktträd när det diskuterades medelålder :) )

jag tittade i mitt släktträd och min mormors mormor är född 1874 och dog 1929 men hennes barn blev desto äldre (de flesta iallafall):
1892-1979 
1895-1983
1899-1900
1902-1993
1903-1987
1904-1982
1910-?

och hennes mamma levde mellan 1829-1904 och barnen:

1860-1934   
1863-1888  
1865-1927 
1868-1902 
1870-1903 
1872-1956 
1874-1929 
1875-1967 
1879-?

känns som 50/50 på 1800-talet men på 1900-talet så levde vi :)

Jag hade så ont att jag kräktes och mensen varade under minst 2 veckor varje månad, hade max 10 mensfria dagar per månad och oftast inte sammanhängande. Jag tappade massor i vikt, hade svår järnbrist och undernäring samt dåligt immunförsvar. Jag fick börja med p-piller och en massa tillskott, något som inte varit möjligt för 100 år sen.

Jag tar tabletter som stoppar blödningen vid mens. Vid operationer får jag en spruta innan i förebyggande syfte.

Jag hade mest troligt dött som 16-åring då jag fick körtelfeber. Jag var inlagd på sjukhus i en vecka med feber runt 41 grader och har inget minne alls av den veckan.
Om jag mot förmodan hade överlevt det så hade jag dött när jag födde mitt första barn, då var jag 28 år gammal. Moderkakan lossnade inte och jag förlorade ungefär 2,5 liter blod innan de han få upp mig på OP och ta ut den.

Nej, jag hade dött vid min sista förlossning på grund av blodförlust och kvarhållande moderkaka.

Stelkramp och blodförgiftning hade nog tagit död på mig i 7-årsåldern, allt annat jag råkat ut för fanns inte för 100 år sen.

Hur läser du? Gamla och svaga skrev jag.

De flesta brukar binda det samman till ett begrepp = de som är gamla är svaga, typ. 

Oftast tas begreppet "barn, gamla och svaga" till för att få med alla tre grupperna utan förvirrig, eller så vänds det till och förtydligas "de svaga och de gamla" i alla fall i lite äldre texter. 

Så jag förstår absolut (Parasoll)s förvirring.

Nej jag hade dött vid 21 års ålder i samband med förlossning.
Min son låg i säte och mina mått tillåter inte en vaginal sätesförlossning.

Min första tanke var att jag ju inte kan veta det. Då började ju spanska sjukan härja. Men om vi utgår grån vad jag själv har drabbats av så ja, då hade jag levt. Jag hade varit skelögd pch haft en rejäl glugg men det är ju knappast dödligt.

Vid 16 års ålder fick jag astma. Kom från ingenstans och andningen blev rejält tung. Fick luftrörsvidgande på akuten och lever ett normalt liv trots astman. Har alltid medicin med mig.

När jag var 22 år blev blindtarmen inflammerad och sprack. Akut operation krävdes. (Ringde 1177 redan när jag började få ont och kräktes men fick rådet att ta två panodil och gå och lägga mig. Efter 16 kräkningar lyfte min sambo upp mig från badrumsgolvet och körde in mig till akuten och efter två minuter där sövde de mig. Själv kommer jag inte ihåg så mycket förrän läkaren stod över mig och frågade varför jag inte kommit tidigare.

Nja. Astma är en av våra stora lungsjukdomar och det är dessvärre människor som dör.

Min svärmor miste sin pappa i ett astmaanfall. Hon var bara åtta år men kommer ihåg precis hur han lät såg ut. Hon blir aldrig fri från den synen.

Hade troligen inte överlevt min första förlossning (för nio år sen) som fick ske med sugklocka, vet inte hur länge såna använts inom förlossningsvården.

Fick även lunginflammation förra året och var illa däran innan de satte in antibiotika.