Lagen om alltings jävlighet
För 7 år sedan anlände min underbara förstfödda. Älskar livet som mamma och vi har inte skyddat oss sedan hen kom. Dock har det inte velat ta sig. Jag gick upp i vikt pga ren lathet och tog sedan tag i det under våren. Kanske var det därför min kropp plötsligt belönade mig med en liten bebis?! Pluset på stickan kom som en total chock men jag kände mig helt magisk som återigen var gravid!
MEN! Min sambo har rasat in i väggen. Vi har egen firma och har tvingats säga upp all personal och avveckling av firman är på gång.. Det här betyder att bådas vår inkomst försvinner samtidigt. Det har vi såklart haft lite tufft med att tackla som det är.
Och vem skulle anställa mig nu (eller om 1-2 månader när allt är klart) om jag är gravid? Och utan en schysst föräldrapeng kommer det bli svårt att bo kvar.
Vi har vänt och vridit på det här nu i en veckas tid. Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Jag är rädd för att det här är sista chansen, jag har kanske 5 år kvar då man kan hoppas på att bli gravid utan att bebisen behöver drabbas av diagnoser. Att det skulle blivit ett hopp mellan barnen gör mig egentligen ingenting. Jag har kunnat ge min förstfödda all tid i världen och nu när hen är självgående skulle jag kunna ge nummer två en massa uppmärksamhet. Min förstfödde har tjatat några år nu om ett syskon dessutom..
Tid för abort är bokad. Mina tårar verkar inte vilja ta slut.. Min sambo är så uppe i sig själv att han inte ens kan tänka på det här verkar det som..
Vem har sagt att livet ska vara lätt? Men måste det vara så förbannat svårt jämnt?
Behövde bara få skriva av mig...
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-08-16 11:28
*** En liten uppdatering.
Jag vill tacka Er för Era snabba svar. Ni har såklart helt rätt, det var bara jag själv som snöat in mig på allt som var "fel" i denna situation. Det kanske blir tufft något/några år nu men tänker man långsiktigt så kommer det förmodligen lösa sig! Klart vi kommer på fötter igen. Det finns dom som sitter i betydligt sämre sits som ändå väljer barnet och kärleken före abort..
Vi kommer behålla bebisen och det känns som en sådan stor lättnad. Även om det kanske blir tufft nu så kommer det vara glömt om 10 år, men det skulle inte en abort vara..
