Jag har ägt och/eller fostrat totalt 27 hundar, fråga vad du vill

låta arg, som jag har fattat så kan det vara riskabelt med just valpar, inte säkert att de förstår varför man är arg på dom och man blir istället en opålitlig person i deras ögon... se arg ut, ja det förutsätter att valpen tittar på mig.. Hela uppmärksamheten är ju mot kaninen.. som jag skrev tidigare, en killkompis lyckas få till ett mörkt djupt röstläge som verkligen fungerade, men den rösten är fysiskt omöjlig för mig att få till

Jovisst, men även om den där rutinen fungerar för stunden så händer ju samma sak igen gång på gång. Om valpen tex krafsar hårt på buren, jag "säger ifrån"  får valpen att komma till mig istället, jag berömmer. Sen händer samma sak igen... den gör ju om det oönskade beteendet gång på gång även om jag lyckas avbryta det varenda gång. Och jag kan ju aldrig lämna dom ensamma
fast kanske måste göra det tillräckligt många gånger?

Ibland är valpen bra på att ta emot signaler ibland inte...inkallning tex. funkar inte alltid. Då kan den bara stå och titta på mig men rör inte en fena...
 tränar så mycket jag kan såklart...och berömmer varje gång den gör rätt. Vet inte om jag kan förknippa det med spec. "situationer"  utan det verkar mer som att, ibland har den lust ibland inte...

Jag är ingen hundexpert, har bara haft 5 hundar hittills, men kan dela med mig av några tankar.

Först och främst är det en valp, så det är bara att jobba på med kommunikationen. Ta vara på de bra tillfällena och fortsätt träna!

Dock vid 9 månaders ålder borde inkallning och stoppkommando sitta...
Har du tränat valpen själv eller har du haft hjälp av någon?
Jag har alltid tränat mina hundar med hundens flockbeteende i bakhuvudet. Det är jag som är ledaren, och det är mig de ska lyda. Konsekvent och tydlig, men med mycket kärlek En hund kan man inte diskutera eller medla med, stopp är stopp, och inkallning är inkallning. Lärs in med belöning, men också med auktoritet.

Känns på din beskrivning som om valpen inte riktigt förstått att det är du som har kommandot och att den därför kan välja om den ger dig uppmärksamhet eller inte. Det är ju det den gör när den väljer att inte lyssna när du är arg eller när du tränar inkallning. Att det inte ser dig som "ledare" kan bero på att du belönat för lite/för sent, eller för att du inte varit tillräckligt tydlig/konsekvent.

Obefogad eller okonsekvent ilska är otydligt och kan skada mer än hjälpa. Men ilska riktad direkt mot hunden i situationer där den gör fel, följt av belöning och beröm när den gör rätt kan aldrig bli fel i mina ögon.

Om du inte vill att hunden ska krafsa på buren, så måste du gå in och ta den därifrån - handgripligen eller med inkallning. Fungerar inte inkallningen klockrent, skulle jag gå dit och tydligt ta bort hunden samtidigt som jag fyar argt. Men bara just i det moment när jag tar hunden. Så fort vi kommit från buren skulle jag leka/kela/avleda, för att visa att jag är nöjd.

Sedan kan man diskutera om det verkligen är där du ska sätta in krutet. Att hunden är nyfiken på kaninen är ju egentligen inte negativt. Det kan ju också vara ett sätt för dem att lära känna varandra. Är det inte någon risk för att buren ska gå sönder, kan du låta hunden krafsa ett tag. Den slutar garanterat när den märker att det inte leder till något, och så har du i alla fall kommit så långt som att den lämnar kaninen i fred i buren
Tänker lite på att du ju inte kan förbjuda dem att träffas, om de ska kunna umgås på sikt.

Ja tack dela gärna med dig om du har tid och lust.

Jag har bara tränat själv.
Jag brukar inte säga STOPP utan nej, och då avbryter valpen alltid.(men i just fallet med kaninburen så börjar den igen när det har gått några minuter)

Inkallning går de flesta av gångerna. Men har dragit mig för att öva det mer just för att det blir ju bara en ny möjlighet att vara olydig... vill alltså inte göra övningar som det är risk att valpen inte lyder och befästa olydigheten. Kanske är fel resonemang jag vet inte men alla andra övningar går jättebra.
Har lärt sig snabbt att tex vänta på "lov" innan hoppa ur bilen, springa ut genom dörren osv. Och fattar snabbt vad jag önskar och är lydig i allt annat. Så det går jättebra. Men just inkallningen är sådär... jag ska försöka läsa på lite mer om inkallning se om jag hittar något bra... får tyvärr dåligt självförtroende när det inte har funkat helt bra och då blir det ju dåligt att göra det, valpen kommer ju märka att jag är osäker... så har försökt fokusera på att befästa sånt som funkar bra... vet inte om jag lyckas förklara hur jag resonerar

men som sagt valpen avbryter vid nej. Men några minuter senare krafsar den på buren igen. Men verkar som den tröttnar mer och mer, så får väl se. Jovisst buren håller ju, men är det verkligen rätt att vid det här laget börja med att låta den krafsa? När jag förut har fört fram "budskapet" att det är oönskat? Känns ju lite som dubbla budskap för valpen

Försökte idag sitta med kaninen men valpen "hugger" efter den så jag lät den inte vara med. Sista gången jag försökte så slickade den på kaninen då berömde jag med rösten och klappade... Försöker med att den ska ligga när jag ska öppna buren, och det går också bättre och bättre, alltså den ligger kvar längre innan den försöker resa sig och "hoppa" fram

Vad menar du med "umgås på sikt"? Att jag ska kunna lämna dom ensamma?

Säger du ifrån om du ser någon på stan som behandlar sin hund på ett etiskt tveksamt sätt? Tex skriker på den för att den skäller eller lappar till den med kopplet om den inte lyssnar eller försätter hunden i en situation som den blir uppenbart rädd av?

Hej!

Kanske kan du ge mig ngn tankeställare/råd? ????

Vi har under en tid funderat på att skaffa hund.

Nu har vi fått frågan om att ta hand om en 8-månaders tik. Vi bor utomlands och hunden har tidigare bott på en resturang. Den är otroligt fin och kärvänlig. Tålmodig med barn och glad, men lugn.

Hon är inte van att gå i koppel och inte direkt tränad - men van vid människor och andra djur.

Imorgon ska vi hälsa på hunden och tala med ägaren.

Vad är det viktigaste att vi kollar/testar?

Vi har barn, så det är ju viktigt med en "snäll" hund.

Dessutom är det så att denna tik redan (trots din unga ålder!) redan haft valpar! Hon har skött om dem bra - men kan det på ngt sätt ha skadat/satt spår i mamman?

Oj, stackars liten =(. Hon är dock så ung att hon går att "forma"/träna, så det kan nog bli bra. Koppel, vardagslydnad, ensamhetsträning, rumsrenhet, allt sånt är det bara att sätta igång med nu, så ger det sig. 

Jag vet ju inte i vilket land ni bor, men jag skulle absolut ta henne till en veterinär och besiktiga henne, även om ägaren har gjort det tidigare (om det är gjort tidigare så räcker ju en lättare besiktning), och vaccinera henne (om det inte är gjort och ni får papper på det), och boka tid för sterilisering. Beroende på var ni är så se till att kolla så hon inte har hjärtmask och se till att hon är vaccad mot rabies. 

I regel tänker jag att en tik som skött valpar bra också har klarat det hela bra och är stabil, så det tror jag inte är några bekymmer, så. Är valparna tagna, och isf för hur länge sen? Om hon inte verkar väldigt orolig/stissig så är det nog lugnt. 

Oh, och se till att försäkra henne om det går. Det finns ju länder där det är helt främmande....

Om ni har tid, råd och vilja så tycker jag att ni ska ta er an henne.

Ja, det gör jag. Hundar och ungar kan inte göra det själva, så då måste någon annan göra det åt dem.

Jag är då allt mellan vänlig och inkännande till vansinnig.

Jag undrar hur du tänker kring hunddagis ; vid vilken ålder tror du det är ok att lämna där?

Som ensamstående och heltidsarbetande hundälskare är det inte en enkel ekvation.. De möjligheter jag har rent praktiskt är 4 veckors semester följt av 2,5 månaders tjänstledighet varav de sista två veckorna på halvtid för inskolning på dagis. Är det själviskt att skaffa valp under de premisserna?

Jag tycker kanske att det är lite lite tid hemma med/för valpen, men det beror ju även på en del. Hur valpen trivs och känner sig hemma och så. Men det är nog precis på gränsen i min mening. Lite så där så man måste avgöra när man står där om valpen behöver mer tid i hemmiljö eller är redo att vara borta varje dag.

Sen är det ju få huddagis som tar emot valpar yngre än 6 månader, och många av dem har också regler som att hunden ska vara remsren, kunna gå i koppel mm.

Så om jag var du skulle jag nog säkra en back-up-plan. Längre ledighet, ta hunden till jobbet, dagmatte eller vad det nu kan vara...

Vad brukar ske då? Vad säger de? Lyckas du få dem att förstå? Att ändra beteendet även framöver? Inte göra om?

För få saker gör mig så ont som hundar som tycks fara illa i sitt hem/hos sin ägare. Och jag undrar ofta om de förstår och faktiskt ändrar sitt handlande. Eller om det är värre när ingen ser.

Jag antar att du varit med om avlivning några gånger...

Hur orkar du börja om efter det?

Vilket parti röstar du på i riksdagsvalet?