Vara vän med någon som har haft återfall?

Jag förstår verkligen inte vad problemet är. Jag har aldrig stött på någon i mitt liv som har varit nykter i 6 år med undantag för två stycken fyllor. I mina ögon är du sjukt stark om din målsättning är att inte dricka.

Det är svårt det här med alkoholism. Det är inget statiskt. Och (nästan) alla dricker. Vem är kristlig nog att säga när det har gått över gränsen? Och när det väl har gått över gränsen, får man aldrig mer dricka då? Enligt vem?

Med detta sagt så uppmuntrar jag inte dig att dricka. Jag antar att du har haft problem. Men detta är ingen anledning för någon att döma och ta avstånd. I så fall så är det ingen riktig vän. Vänner accepterar en. Med brister och allt.

Det beror ju helt på.

En vän som upprepat skulle bete sig illa mot mig skulle jag förmodligen undvika. Missbruket kan vara en anledningen, men ingen ursäkt.

Det är bra att du försöker sluta och (med några undantag) lyckas bra med det. Du kan dock inte förvänta dig att omgivningen ska acceptera ditt beteende utan förbehåll. Kanske din vän behöver vila från dig ett tag. Det är isåfall bara att acceptera.

Det sägs att man får höra sanningen av barn och fyllon.

Vissa tror att det som en berusad säger är det som personen innerst inne känner. Om du sa dumma saker när du ringde fylle-samtalet så är det möjligt att hon tror att det är det du egentligen tycker.

"Återfallen varade ca 2 dagar." Då är det ju väldigt svart på vitt att man som nykter alkoholist ska ge fan i att dricka öht eftersom man dricker som en alkoholist när man gör det.Det fetstilta har jag ingen förståelse för öht. Det finns nykterister som inte dricker för att de inte har lust att dricka, är det så du ser på dem?
Jag förstår nykterister och jag ser upp till nyktra alkoholister som lyckas hålla sig nyktra men jag har lite svårt att förstå de som inte riktigt förstått varför de inte ska dricka. 6 år som nykter med två (korta?) återfall så är man ju inte lägre stående, du verkar ha offerkofta för att du inte ska dricka istället för att känna dig förbannat stolt över att du är nykter och det är ju en liten varningssignal.

Tror inte jag hade sagt upp bekantskapen om du bara var spydig men det beror ju också på vad du sa. Har ni varit vänner sen du hade missbruksproblem så kan det ju vara en anledning.

Absolut, jag är alkoholist och ska inte dricka. Det var återfall som jag tyvärr tog. Jag kunde inte stå emot efter att ha mått dåligt under flera månader. Det var dumt och jag "vill" inte dricka egentligen.

Jag förstod för 8 år sedan att jag tappat kontrollen, återfallen var för 6 år sedan och 6 mån sedan. Jag vill inte ha fler återfall, ska kämpa för att jag nästa gång jag mår dåligt väljer andra utvägar.

Tror att jag klankar ner på mig själv (offerkofta) för att jag skäms över att jag blev alkoholist, att jag inte kunde behärska drickandet. Typ att jag skulle ha sämre karaktär. Fast jag vet rent intellektuell att det inte har med karaktär att göra utan är ett beroende. Har i övrigt ordnat liv, fast arbete, hus, sambo. Det hade jag inte för 8 år sedan, då var jag arbetslös, kronofogde skulder och jag tog tag i många saker samtidigt som jag slutade bedöva mig med alkohol.

Jag känner att vännen alltid varit besvärad över faktumet VARFÖR jag inte dricker (förutom återfallen). Hon bjuder aldrig med mig till fester, och tar aldrig ett glas vin om vi är ett gäng som är ute och äter. Jag har inga problem med att vara ute på krogen/fester och dricka vatten, återfallen skedde för övrigt hemma ensammen ( jag åkte först till bolaget ).

På personalfester är jag alltid den som är nykter, får fortfarande efter 4 år berätta för kollegor "nej, jag dricker inte, alkoholfritt tack" De verkar inte fatta, fast jag sagt att jag ALDRIG dricker. De vet inte anledningen, tror att jag är nykterist. Men ändå verkar de tro, att den HÄR festen kanske jag vill ha?

Jag var spydig, kommer tyvärr inte ihåg allt vad jag sagt. Och jag hade retat mig på henne senaste året, och det märktes på fyllan. Kännt mig besviken för att jag kännt mig oviktig för henne, att jag som bara duger ibland och att allt ska vara på hennes villkor. Nu stöter hon bort mig, det måste betyda att mina känslor stämde. Om jag hade varit en viktig person då hade hon väl förlåtigt mig att jag var svag för 6 mån sedan? Hon förstod för 6 år sedan...

Det är det jag undrar? Jag förstår att icke beroende människor tror att någon bara kan bestämma sig för att aldrig mer dricka. Och sen är det inte mer med det. Tyvärr måste man varje dag bestämma sig för att inte dricka, släpper man gardet så kan man halka dit. Alkoholmissbruket är ett symptom på något annat man måste arbeta på. I mitt fall ångest, förut bedövade jag ångesten med alkohol. Det betyder att jag nu som nykter måste ersätta alkoholen med ex träning, läsa bok, ringa en vän etc. Den lätta utvägen är alkoholen, tyvärr var jag svag och mådde mentalt dåligt och orkade inte stå emot. Lurade mig själv att "bara litegrann", så fort jag blev nykter igen efter 2 dagar( ja, drack konstant mer och mindre under 2 dygn sambo bortrest) ångrade jag mig och tänkte: FAN, hur kunde jag! Slänga bort 6 års nykterhet för att jag inte orkade kämpa emot :(

Förstår inte vanliga det? Tror de att det är en enkel nonchalant sak man bara lätt väljer? Från det blå en dag nu ska jag dricka? Processen till ett återfall startar flera månader sedan, negativa känslor byggs långsamt upp tills man blir desperat till att kortsiktigt få må bra.

Jag har kommit fram till att hon ser ner på mig, äcklas?, skäms, inte litar längre och ser mig som en annan person. Bara en person som verkligen bryr sig om mig kan förlåta sånt... Hon kan inte det så då betydde jag inte mycket? Så min slutsats är att jag måste låta henne gå och inte fortsätta krusa? Är det så jag ska tolka det? Känner mig lite förvirrad ska jag erkänna. Min sambo har förlåtigt mig, han känner mig innan och utan, han vet att jag är en bra människa som gjorde ett misstag. Och att det kanske någon gång i framtiden kan hända igen ELLER INTE! Jag kanske lyckas vara nykter resten av livet, vilket jag såklart ska sträva efter.

Tack, jag hade önskat att hon skulle se på det som ett tillfälligt misstag. Jag menar vem gör inte misstag? Jag planerar inte att dricka igen och hoppas att jag ska vara nykter resten av livet och inte bara klara 6 år till jag inte kan stå emot.

Ja, jag tror att jag bara får acceptera det. Känns lite surt dock, att mitt återfall på 2 dagar tar bort alla varma känslor och förpassar mig till sophögen. Känner mig jätteledsen över det, då var vår vänskap nog inte så stark?

Ja, jag var dryg och spydig. Jag uppfattar henne som en person som inte tar skit från någon. Så jag antar att jag är förpassad till exvän nu. Som hon gjort med några till av andra anledningar. Hon verkar noggrant utse sin vänkrets och jag tror jag underkvalificerat mig så att säga...

Du ska va jävligt stolt över dig själv!!

Jag förstår vad spriten har gjort med sig och vilka känslor den har framkallat hos dig genom åren men det är för att du och spriten INTE är ett och samma och för att det är något Du gör mot dig själv fastän du inte velat. Det är ett krig och man är ju så otroligt utlämnad.

Därav vikten av att ha någon som din sambo, mötena, och Allt det bra du byggt upp!!!

Vad du inte behöver är någon som denna vän som vänder ryggen när du faller, dock måste du respektera hennes beslut.

Jag skulle ta denna chans att verkligen tänka igenom er vänskap. Vem ger mest, vem och vad får ni utav er vänskap,, hur nära är ni varandra egentligen och hur väl känner ni verklogen varandra, är det verkligen värt det?!

Kommer du fram till att hon verkligen är värt det skriv ett brev med innehåll av det du skriver här. Skriv till henne allt du vill att hon ska veta. Men låt det sen va.

Kommer du fram till att det inte är värt det tycker jag att du ska gå din Egna väg. Vänner som älskar dig för vem du verkligen är kommer.

Men samtidigt. Drickandet och din nykterhet behöver faktiskt Inte definiera dig.

Nu råkade denna vän veta allt om dig så det gör det till vad det är.

Men va stolt och sluta inte kämpa.

Själv nykter i två år från 16 års drickandes n' what not

Det är svårt och se denna vän som en bra vän, du gör bäst i att hitta nya vänner som accepterar dig även för dina felsteg.
Som sker väldigt sällan ska tilläggas.

Gör du galna saker under dessa två återfall?
Eller bara full och odräglig som du sa?

Ja, samma här, men jag bara antar att TS "vän" vet om de tidigare alkohol problemen, och bör klara av och se mellan fingrarna på återfallet.
Men så klart, ts kanske var extremt otrevlig och träffsäker på att förnedra och agitera sin vän.
Kan vara svårt och hitta tillbaka ifrån nått sånt.

Så kanske lite info på vad som sades under dessa samtal.
För där kanske felet ligger i och inte själva onykterheten per se.

Har din vän varit medberoende till dig? Tänker att ditt återfall isåfall påminner henne om ett längre svek och att hon helt enkelt inte vågar riskera att hamna i samma slags relation igen.

6år är en rätt lång tid, tycker att man borde ha bättre vett än säga upp bekantskapen för ett misstag.
Men kanske en sanning för mycket sades, och nu är kört, vem vet

Har inte läst igenom hela trpden så ber om ursäkt om det blir tjatigt

Min personliga reflektion :

Jag är fd vän och fd fru till två missbrukare. Jag skulle aldrig bli vän med en nykter alkoholist efyersom jag vet att jag inte orkar med det. Mina erfarenheter tog nästan knäcken på mig, med totalt medberoende, konstant ångest i 10 år och allt som följer med. Jag VÅGAR inte ge mig in i en sådan relation igen. Du har tagit två små(?) återfall. Från min sida: vad händer om vi utvecklar en fantastisk vänskap och du sedan tar ett rejält återfall? Man har naturligtvis aldrig någon garanti för att ens vänner inte ska bli alkoholister men i deta fall är du en högriskperson.

Jag vet att du kan vara den mest omtänksamma, underbara, intelligenta människan man kan stöta på men passar inte din historik ihop med min historik så är det tyvärr så. Alkoholism och återfall gör inte dig på något sätt till en dålig person. Man passar inte ihop med alla bara

Du är stark som har kommit så här kångt

Lycka till

"Då är det ju väldigt svart på vitt att man som nykter alkoholist ska ge fan i att dricka öht eftersom man dricker som en alkoholist när man gör det."
var ett svar på sämst­avänne­ns inlägg.

"Tror de att det är en enkel nonchalant sak man bara lätt väljer?"
Det finns en anledning till att många ser upp till nyktra alkoholister men när det också finns många nykterister finns det ju ingen anledning att känna sig konstig för att man inte dricker.

"Hon bjuder aldrig med mig till fester, och tar aldrig ett glas vin om vi är ett gäng som är ute och äter. Jag har inga problem med att vara ute på krogen/fester och dricka vatten"
Vet inte varför din kompis sa upp bekantskapen men om hon är medveten om hur du känner dig så kan det vara en anledning till att hon aldrig bjuder.
"Hatar att jag är annorlunda än andra som inte kan dricka alkohol, känner mig konstig på afterwork, fester etc. Som lägre stående om ni förstår hur jag menar."

"Tror att jag klankar ner på mig själv (offerkofta) för att jag skäms över att jag blev alkoholist, att jag inte kunde behärska drickandet"
Att ta ansvaret att inte dricka är att ta av sig offerkoftan men att känna sig som lägre stående istället för att acceptera att man är en nykter alkoholist och se det starka i det är ju att göra sig till offer.

Jag tror TS menar att hon sätter på sig offerkofta som nykterist.
Vilket i sin är galet.

nepp, hon menar att hon skäms för att hon varit alkoholist, Det är JAG som menar att hon har offerkofta när hon skäms för att hon måste vara nykter när andra dricker.

Upplevde som hon sa mer mot tvärtom.
Så vi får se om TS reder ut det för oss.