Förbud av kärnvapen
REPLIK DN DEBATT 19/7. Andreas Tolf, och Gabriella Irsten hävdar att det internationella avtalet gällande förbudet av kärnvapen är starkt i DN Debatt. En genomgång av avtalet visar dock att så inte är fallet, skriver Arash Heydarian Pashakhanlou, Biträdande lektor i Krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.
För det första stöddes inte förbudet av en enda stat som faktiskt har kärnvapen. Tvärtom gjorde exempelvis USA, Storbritannien och Frankrike klart i ett gemensamt uttalande att de inte ämnar signera, ratificera eller någonsin ta del av det här avtalet. Det är svårt att se hur en kärnvapenfri värld kan uppnås när alla kärnvapenländer motsätter sig avtalet.
Det gjorde även alla NATO-medlemmar och en rad andra stater som inte har kärnvapen. De har därmed ingen juridisk skyldighet att hålla sig till avtalet vilket gör kärnvapenförbudet än mer tandlös. För att försvara sig gentemot den här typen av kritik påstår Tolf och Irsten att ?när normer förändras, påverkas alla stater oavsett om de är med i avtalet eller inte, vilket erfarenheterna från andra vapenförbud visat.?
Den här jämförelsen är dock missvisande. Detta eftersom avtalet om kärnvapenförbud exempelvis är betydligt svagare än konventionen om förbud mot kemiska vapen och inte innehåller alla de juridiska och tekniska åtgärder som krävs för att uppnå en kärnvapenfri värld. Dessutom är normer inte tillräckliga för att förhindra användandet av vapen. Trots instiftandet av konventionen om förbud mot kemiska vapen och den starka internationella normen mot nyttjandet av dessa vapen har kemiska vapen t.ex. använts under det pågående kriget i Syrien enligt FN. Tolf och Irstens argument håller därmed inte i det här avseendet heller.
Faktum är att det internationella avtalet gällande förbudet av kärnvapen är svagt. Vi kommer därför att få fortsätta att leva i en värld full av kärnvapen, vare sig vi önskar det eller inte.
