Är det verkligen ett val?

Du pratar hela tiden om att jag inte förstår, men det gör jag. Jag har till och med läst om det här på universitetsnivå. Alla som förstår kommer inte hålla med dig. Du måste kliva ur din bubbla där du anser att alla som inte tycker som dig är okunniga, elaka, egoistiska och hemska människor som saknar kunskap, för så är det inte. Tycker du så i fler sammanhang så missar du mycket.

Hur vet du att jag inte har något beroende eller att jag är psykiskt frisk? Du har bara antagit det, istället för att fråga. Du säger de nest hemska saker till mig,varför tycker du att det är okej att gå till personangrepp? Vad får du ut av att tala till människor som du gör? Jag vill inte att du svarar till mig, jag vill att du funderar över det själv. Läs gärna på om medberoende också då du ändå håller på.

Jag ber om ursäkt om jag sårat dig o tyvärr betedde jag mig illa pga att jag kände mig sårad o kränkt av dina kommentarer om mina barn o att jag är en dålig förälder o om att jag skulle sluta skylla mitt dåliga mående på min morfar.

Du skrev så här; Isåfall tycker jag du ska leva som du lär. Han som våldtog dig kanske mådde dåligt, istället för att kasta skit på honom måste du förstå att pedofili är en sjukdom, han kunde inte hjälpa sitt beteende för han var sjuk. Alla pedofiler kan inte sluta våldta och du är en hemsk människa som saknar empati som inte kan känna med honom. Pedofiler har en annan kemisk balans i sin hjärna, det är som att ha cancer eller vara dement, de känner att de måste våldta barn och måste du acceptera. Istället för att anklaga honom för saker tycker jag att du ska tycka synd om honom, han är också ett offer. 

Så, kändes det bra?

Att agera vuxet o ta ansvar för sina handlingar är självklart. Jag har läst mycket om medberoende o är av den åsikten att det är ett värre tillstånd än beroende för idags läget finns inte så mycket hjälp att få. Jag anser att detta har gått överstyr nu då min fråga från början var hur folk ser på att så många offer för sexuella övergrepp blir beroende samt om det kan finnas saker som påverkar våra val?.

Visst har vi alla ett val. Jag erkänner att jag valde fel. Men jag vill veta hur jag skulle ha förhindrat det o kunna hjälpa andra i samma situation. Jag vill ha ett öppet sinne o ställa frågor för hur saker o ting kan ske även med de bästa intentionerna. Tyvärr valde jag att svara på dina svar när jag egentligen skulle låtit bli. Det var omoget av mig. Jag anser bara att vi ska vara mer medkännande med de som faktiskt inte mår bra o inte alltid agerar rätt, Det handlar inte om att jag vill friskriva mig från något ansvar för då har du missförstått allt. Om jag har ont går jag till en doktor. När det gäller mitt val att bli beroende så undrar jag över hur jag kunde bli så förändrad o vill förstå. Jag säger inte att det är en ursäkt för att bete sig illa jag säger att det kan vara en orsak till att jag betedde mig illa o hur ska jag göra för att det inte ska hända igen när jag inte kan minnas att jag ens gjorde ett val. Jag var så förtvivlad o mådde så psykiskt dåligt då. Jag kanske sitter i en bubbla som du skriver men jag välkomnar andra åsikter för utan det får vi ingen utveckling. Sanningen är att vi båda har antagit saker utifrån våra olika situationer. Återigen så ber jag om ursäkt för att jag sårat dig. Det var aldrig min avsikt.

Vi kommer alltid att ha olika åsikter o framtiden får utvisa vem som var närmast sanningen. Hoppas att du får ett fint liv

Jag är inte helt frisk som du uttrycker det. Jag lider också av stress och återkommande depressioner. Skillnaden mellan oss verkar vara att jag såg mina val och valde en riktning och du en annan.

Du påstår att man kan göra ett aktivt val att sluta men att det inte alltid är ett val att bli beroende. Att hjärnan blir sjuk, absolut så är det, och då är det svårt att sluta med vad man än missbrukar. Men hjärnan var väl inte "sjuk" från början? De flesta missbrukare/beroende har börjat någonstans. Man har gjort valet och tagit steget till vad det än månne vara.

Mina syskon kan också komma med "alla har inte den mentala styrkan som du"- jo, om man så VILL och tar av sig offerkoftan. Det handlar om att se ur flera perspektiv och våga se alla sina möjligheter. Det är inte lätt, det ska gudarna veta. Jag har haft mina motgångar men skillnaden mot mina syskon så har jag tagit "fajten". Vågat misslyckas, vågat resa mig igen. Prova nya vägar. Aldrig ge upp. Jag har varit inne i väggen på riktigt också, då jag bara ville avsluta livet men jag tog mig sakta upp igen och varje dag handlade om att förändra mitt tankesätt och inställning. Jag väljer varje dag att se det som är positivt. I början var det som att gripa efter halmstrå som efter åren växt till en stack. Det blir enklare med tiden men vägen hit, den har banemej inte varit en dans på rosor.

"Visst har vi alla ett val. Jag erkänner att jag valde fel. Men jag vill veta hur jag skulle ha förhindrat det o kunna hjälpa andra i samma situation. Jag vill ha ett öppet sinne o ställa frågor för hur saker o ting kan ske även med de bästa intentionerna. Tyvärr valde jag att svara på dina svar när jag egentligen skulle låtit bli. Det var omoget av mig. Jag anser bara att vi ska vara mer medkännande med de som faktiskt inte mår bra o inte alltid agerar rätt, Det handlar inte om att jag vill friskriva mig från något ansvar för då har du missförstått allt. Om jag har ont går jag till en doktor. När det gäller mitt val att bli beroende så undrar jag över hur jag kunde bli så förändrad o vill förstå."

Jag tror att det blir svårt för dig att hjälpa andra när du själv inte förstår varför du gjorde fel val. Ingen annan vet varför du valde som du gjorde, det måste du finna inom dig själv. Troligtvis en flykt, hålla hjärnan aktiv med annat än tankarna på det förflutna? I så fall skulle jag värdera hur den strategin hjälpte eller stjälpte mig och fundera hur "jag" skulle valt annorlunda idag. Det blir ju självcoachande. Jag har jobbat som ungdomscoach för ungdomar med krokig uppväxt. Där diskuterar vi olika vägar och vad olika val kan betyda i framtiden. Det kommer fram genom olika frågor som gör att varje individ får resonera kring sina egna möjligheter och val.

Ha inte för bråttom med att hjälpa andra. Dina erfarenheter kan vara till nytta men endast när du själv kommit fram till varför du valde den väg du är på, eller försöker ta dig ur. Rå om dig själv. Kan du välja en annan väg idag? Vad skulle få dig att välja y istället för x? ????Vad är vinsten?

Jag har lidit av komplex ptsd sedan jag var liten o kämpat med de känslorna. Jag har arbetat sedan jag var 13 år o jag har fött fyra barn o haft familj. Jag har haft ett svårt ansvarsfullt arbete o t o m varit anlitad som konsult för att jag var så duktig på mitt jobb. Jag har pluggat o jobbat heltid med fyra små barn. Jag letar inte ursäkter.

Jag vet själv varför jag blev beroende o det beror på enligt läkare o psykologer samt mina egna slutsatser på min ptsd. Hjärnan förändras av ett trauma o vår förmåga att tänka o känna. Om man inte inser det så är det väl bra att berätta det för andra att vara extra rädda om sig o be om hjälp o att det inte är normalt att leva med ptsd.

Jag blir så himla ledsen över att jag hela tiden får höra att det inte är möjligt att må så dåligt att det inte går att ta kloka rationella beslut. Så länge jag säger att jag gjorde ett val att bli beroende o att jag är en dålig människa som inte begrep det så är allt ok.

Men jag vågar sticka ut hakan o ifrågasätta om det inte kan vara så ibland att vi är dåligt rustade för att ta val o att konsekvenserna av det blir förödande för många inblandade.Jag är inte dum i huvudet. Jag såg bara inte att jag inte mådde bra för jag har aldrig mått bra. Det kan bli en vana att ha ont varje dag. Men det är först när jag insåg att andra inte har den smärtan o att jag faktiskt har ett annat val i livet som jag kunde göra något åt det. Jag blir också ledsen över att höra om hur duktiga alla är o att de minnsan lyckas bita ihop o inte oja sig. Jag vet vad moral är. Jag har kämpat mig själv rakt in i väggen. Men om man nu är så djupt deprimerad att man inte själv kan göra något o man inte vet vad det beror på så är det svårt att själv fixa det. 

Men jag ger upp nu. Jag har lärt mig genom min stig jag har gått sedan 2012 att jag har inte rätt att döma någon annan. Jag kan lyssna o lära o jag kan berätta om hur det var för mig o hur viktigt det är att be om hjälp. Det handlar inte om hur mycket skit vi kan tåla o resa oss upp ifrån utan det handlar om att visa förståelse för att det inte är så lätt för alla. Jag kommer fortsättningsvis att heja på alla utslagna människor i samhället o fråga vem de är o var de kommer ifrån. Jag kommer att lyssna på deras historia o lägga pusslet för hur livet kan utveckla sig. Jag kommer att krama den som är förtvivlad o försöka ge kraft att resa sig igen. Jag kommer inte att vända någon ryggen om de misslyckas. Jag kommer att följa forskningen om beroende o jag har full förståelse för att andra tycker annorlunda.

Men jag kommer aldrig att sluta tro att ibland är vi i så dåligt skick att den enkla vägen dvs fly från sin själsliga smärta verkar just då vara det enda valet. Det är miljoner med människor i världen som agerar likadant. Jag har mina konsekvenser o de får jag möta varje dag. Men jag försöker att resa mig upp o bli en ännu bättre mer ödmjuk person än tidigare. Hade du frågat mig 2009 om jag någonsin skulle kunna bli beroende så hade jag sagt är du dum eller? Jag är inte så korkad. Idag skulle jag svara att jag inte vet vad som finns bakom hörnet. Jag trodde heller aldrig att jag skulle få sitta i fängelse men det fick jag. Jag trodde heller aldrig att jag skulle försöka ta mitt liv för det är bara fega som väljer den utvägen osv. Jag fnös åt beroende o tyckte att de skulle klippa sig o skaffa ett jobb o inte ligga samhället till last. Kort sagt jag trodde jag var så mycket bättre än alla andra. Men det är jag inte. Jag är en människa som har begått fel o det står jag för. Vad jag hade kunnat gjort annorlunda? Tja det finns massor jag idag skulle kunna göra istället. Men just då hade jag inte insikten o kunskapen o redskapen för att se vart mina val leder mig. Den siste som erkänner sitt beroende är den beroende själv. Ska vi skälla ut eller ska vi lyssna o stötta?

Jag har min kunskap om mig o mina val o jag vet att allt blev galet. Varför vet jag men hur det rent fysiologiskt funkar vet jag inte än. En hjärna kan vara skadad innan ett beroende slår till. Alla har inte den mentala styrkan att resa sig utan även den starka kan få nog. Med detta avslutar jag denna tråd.

???

Alla som inte håller med ts är inte hemska och elaka... många kan säkert vara hur trevliga och empatiska som helst. Men du har ju inte direkt varit trevlig och empatisk, varför är det så? Varför är du så elak mot ts? Och sen anklagar du ts för att vara otrevlig mot dig, hon har ju inte alls uttalat sig lika illa som du har...

Bara en fråga, har du lyckats skydda dina barn gentemot denna man som begick övergrepp?

Om du frågar mig så är svaret självklart. Han fick inte vara med mina barn. Mina barn som är vuxna idag o själv är föräldrar fick inte veta något om övergreppen mot mig o mina kusiner förrän jag bröt ihop. Då fick mina föräldrar också veta. Jag har inte orkat minnas eller prata om det förrän för fem år sedan. Jag har även hindrat en lite väl barnkär man att finnas i nina barns närhet. Jag tyckte han var otäck o han blev sedan en hjälptränare i ett fotbollslag. Han förgrep sig där på småbarn o dömdes.

Orkar inte plöja tråden då det är sådana textmassor men jag undrar hur övergreppen kunde fortgå fast du var gift?

Har bara läst trådstarten..

All kärlek tanke och värme till dig. Fy faen helt enkelt sagt om vad du fått uppleva.

Jag hoppas du får bearbeta och den hjälp du behöver.

Du är viktig

Faktiskt benägen att hålla med, även om jag vet att vissa har en extra sårbarhet att bli beroende så väljer man någonstans att börja. Har tex ett ex där båda föräldrarna är grava alkoholister och han själv har svårt med alkoholen, han har valt att inte dricka eftersom han vet att han förr eller senare skulle falla dit med tanke på hur det blivit när han druckit samt hur föräldrarna varit. Sedan kan man gå in på vilken missbruksavdelning som helst och höra hur många trasiga historier som helst som lett till missbruket men ansvaret att det gått så långt har de själva valt att fortsätta med. Många är medvetna om det, andra gör som TS försöker förneka och skylla ifrån sig att man missbrukar, begått brott och missbrukat bort sin familj.

Att hänvisa till den text du gjorde o samtidigt säga att jag skyller ifrån mig o förnekar är inte värst snällt. Jag har aldrig förnekat mitt beroende. Jag har precis som många andra begått brott. Jag har själv anmält mig. Jag gratulerar ditt ex till sina kloka val. Men vad du o andra inte har uppfattat är inte skuldbördan i detta utan frågan är varför så många offer blir beroende? Kan det ha att göra med att vi är sämre rustade att ta kloka välövertänkta beslut? Jag är uppvuxen i en släkt med alkoholmissbruk. Jag dricker inte. Mina barn precis som många andra barn sålde bingolotter mm o jag har precis som många andra köpt lotter utan att en enda gång känna något sug. Varför blir inte alla beroende som dricker, äter värktabletter eller spelar? Det är den stora frågan. Du valde det har jag hört hela tiden o visst jag var korkad nog att tro att jag inte kunde bli beroende eftersom jag visste att alkohol tabletter o droger är farliga. Jag har aldrig skyllt ifrån mig. Jag har berättat om hur det gick till när jag blev beroende trots att jag borde varit bättre rustad.

Att hänvisa till en text där jag inte har rätt att vara ledsen för att jag blivit utsatt för övergrepp har sårat mig mer än du tror. Eller har rätt att berätta om det för att min morfar var sjuk kan jag inte förstå. Varför måste vi hela tiden peka finger åt varandra bara för att någon beter sig på ett sätt man aldrig själv skulle bete sig? Är det inte en bättre lösning att lyssna o ta in varandras historier. Jag har sabbat mycket pga min blindhet över att be om hjälp i tid när jag inte fixade mitt liv. Är det lika med att jag inte har rätt att berätta hur det kan bli eller ens lära mig göra bättre val i livet? Jag behöver inte mer moraliserande av överduktiga människor. Jag är en ledsen människa som faktiskt får leva med mina handlingar resten av mitt liv. Jag fattar inte vad jag mer ska göra än att erkänna o göra bättring? Tack o lov finns det snälla människor som är villig att hjälpa mig att läka o dra lärdom av det som hänt. Men jag tänker inte lyssna på mer påhopp om att jag förnekar o skyller ifrån mig o att jag pga det förlorat min familj. Med det synsättet så förtjänar ingen förlåtelse o förståelse. Döm inte något ni inte vet något om o kom inte med titta vad jag är duktig uttalanden. Det sårar bara andra människor som faktiskt är sköra o i dåligt skick.

Du känner inte mig...du vet inte vem jag är o hur jag lever? Du vet inte hur mycket kärlek o ömhet jag har för mina medmänniskor. Jag vet att en del alltid kommer att berätta för mig hur dålig människa jag är som gjorde misstag men snälla vad hjälper det? Skulle du fördöma dina egna älskade om de begick misstag o tog dumma beslut? Eller skulle du kunna inse att den personen inte var i balans just då o att det inte är dennes personlighet. Jag är inte mina handlingar men jag lever med dem för så gör man. Man tar ansvar man ställer sig upp o ber om ursäkt o tar sitt straff. Jag har tyvärr sett vilken dubbelmoral som folk har. De dricker gärna smuggelsprit fuskar med milersättning o ljuger på sina deklarationer för att få göra större avdrag. De kör för fort o är inte alltid fokuserade då de pratar i mobilen eller fibblar med sin gps. De misshandlar folk fysiskt o psyktiskt o är inte alltid på topp. Hur många är det inte som försummar sina barn dagligen för att de konstant sitter med sina mobiler. Det är hjärtslitande att se alla barn som går bredvid en förälder vars fokus är i mobilen...vi har bara ett liv o tyvärr kommer vi alla att begå någon form av misstag. Mina blev större än jag någonsin hade trott skulle hända mig o det står jag för. Men frågan kvarstår är alla offer som faller in i ett beroende dåliga människor?

Vad är en dålig människa? En som begår misstag o står för dem o förändrar sitt beteende eller en som mår bra av att påpeka för andra hur dåliga alla är för att de gör dåliga val i livet?

Jag har inte ord för att säga hur jäkla ledsen jag blir över att hela tiden få höra om hur dum jag är. Tro mig jag vet det....jag satt i fängelse o begrundade det o jag lovade mig själv att aldrig mer ta ett dumt beslut men faktum är att det gjorde jag trots allt. Jag skrev här för att berätta att allt är inte svart eller vitt. Allt är inte ont eller gott. Ibland faller vi trots goda intentioner i vår egen fälla. Jag är en usel människa som tyvärr är dum i huvudet o tar dumma beslut som påverkar andra. MEN jag dricker inte alkohol o jag tar inte droger o jag äter inte värktabletter. Däremot spelade jag bingolotto o köpte lotter ibland  o det var min inkörsport. Men det hade jag gjort i hela mitt liv så jag såg inte faran att jag en dag skulle bli gravt beroende o få diagnosen patologisk spelberoende.

Jag önskar dig ett gott liv utan misstag

Att sluta bruka tobak och andra droger är väl ingen konst. Det måtte väl  jag veta, som har gjord det hundratals gånger. (fritt efter Mark Twain.)