Min brors barn

Som flera skrivit redan så låter det normalt för prematura tvillingar. (Till och med fullgångna enlinngar)

Dels är de just prematura och sen är de två. De delar på tid från sina föräldrar på ett annat sätt än enlingar och det påverkar dem.

Att jämnföra barns utveckling är rätt meningslöst och stressar de föräldrar med "sena" barn.

Till alla er som skriver här om "prematur" och "tidigt födda": min son är född 5 veckor tidigt, dvs i vecka 36 (35+). Från vecka 37 räknas barn som fullgångna. 5 veckor brukar man därför direkt inte korrigera. Mitt barn var sjukt och låg på neonatal i en månad, så ja vi fick en extra nyföddhetsmånad. Det var ändå något som BVC inte korrigerade. Dessutom, när barnen är närmare ett år så har den lilla skillnaden om några veckor raderats utvecklingsmässigt.

Jag tror mer på att barn är olika. Önskar så att folk kunde sluta jämföra. Barn som börjar gå vid ca 1 år behöver man väl inte oroa sig över? Jag vet ett barn som inte satt eller gick ordentligt vid ca 2 år pga låg muskeltonus.DET kan man oroa sig över.

Min äldste son gick vid 13 mån. Mitt andra barn, född frisk och fullgången, går ännu inte vid snart 14 månader. I släkten har det flesta barn börjat gå vid 13-14 månader. Det är varken sent eller "sent". Det är för oss helt normalt.

Det är förstås möjligt att det är något problem men det går inte att utläsa av bara vad du skriver här. Det är inte meningsfullt att ta upp det med föräldrarna nu. Är det en normalvariation kan du skrämma dem i onödan (att de kan bli sura/irriterade och uppleva att du uttalar dig om sådant du inte kan eller vill skryta om egna barn är ett mindre problem). Skulle det vara något medfött funktionshinder är det troligen inget man kan jobba på att förbättra än på några år ändå.

Min äldsta gick för övrigt utan stöd vid 18 månader utan några hälsoproblem. Varken funderade på det själv eller fick några kommentarer runt det.

Däremot håller jag inte med om att BVC alltid är bra på att upptäcka saker, det är inte fel att kolla en extra gång själv om man undrar. Kompetensen där varierar stort; det sker både över- och underdiagnostik. En kompis har t ex två barn med en ganska rejäl språkstörning där BVC inte uppmärksammade det varken med äldsta barnet eller småsyskonet. Med äldsta barnet litade föräldrarna på vad BVC och förskolepersonal svarade på deras frågor, och fick undersökt och besked om problemen först några år in i skolan.  Med småsyskonet gjorde logopedutredning - som ledde till rekommendationer om intensiv träning och instruktioner i hur samt rekommendation om uppskjuten skolstart,  i fyra-femårsåldern men helt på föräldrarnas initiativ. BVC-personal hade inte uppfattat något stort problem.

Men varför ska du lägga dig i? Alla är olika. Min kompis barn är 9 månader och har gått i en månad, min systers barn är 8 månader och kryper inte än.

Svaren i den här tråden är så symptomatiska för oss svenskar. En vuxen människa som själv har bar är orolig för att någon annans barn inte mår riktigt bra. Hon bryr sig om barnen. Och genast hoppar alla upp på sina höga hästar och ifrågasätter hennes motiv att "lägga sig i" eftersom mamman kan ta illa upp.

TS. Lita på magkänslan. Det viktiga är inte att din kompis är glad och nöjd utan att barnen får hjälp om de behöver det. Tycker du att du har fog för att säga att något inte stämmer så säg det till henne. Givetvis behöver man inte säga det otrevligt, men jag tror inte du ska linda in orden för mycket heller. Troligen har hon själv också funderat över varför barnen inte tar ögonkontakt, exempelvis.

Mitt barn var en riktig liten Tarzan när hon föddes: alla påpekade hur stark hon var. I jämförelse med henne var alla andra barn lite lealösa, tyckte jag privat (jag sade aldrig något, eftersom jag insåg att barn var olika). Hon gick också mycket tidigare (8 mån) än de andra barnen i gruppen.

Men: nu när de är äldre, så har hon inget större försprång. Ja, hon är bättre/tidigare på vissa saker, men de andra barnen är bättre/tidigare på andra saker. Så det var nog tur att jag inte sade något ;) Dessutom misstänker jag att de andra föräldrarna också mätte andras barn i jämförelse med sina egna, och jag är tacksam över att jag, som nojig mamma, slapp kommentarer som: Men kan hon inte göra X? MITT barn har gjort X i flera veckor nu!

Jag håller med tidigare talare: har du ingen specialistkunskap lär du inte tillföra något utöver BVC, och den enda effekten lär bli att du gör en annan mamma oroligare. Om du känner dig orolig själv, skall du kanske prata med någon läkare/barnspecialist i din bekantskapskrets som inte känner henne?