Jag har endometrios och myom, har också genomgått ivf och är nu i vecka 35.
Under själva ivf:en mådde jag bra men kring vecka 7-8 började jag få ont (och vid första ultraljudet i vecka 8 på reproduktionscentrum tog jag upp det och då sa de att äggstockar och liknande är svullna efter behandling och smärta uppstår då, men att det går över efter etttsg) och kring vecka 15 så blev jag heltidssjukskriven och kommer så vara till förlossningen.
Dels har jag haft problem med ett av myomen som växt från ca 7x9 cm till 15x12 cm och dö det får dåligt med blod så går det lite mot nekros och det gör sjukt ont.
Men sedan har endometriosen som jag gick med i ca 20 års tid innan den upptäcktes gjort att jag har en massa sammanväxtningar, exempelvis har äggstockarna flyttat på sig, växt ihop i varandra och på baksidan av livmodern, och när allt växer så slits det och gör ont.
Jag har gått till specialistmödravården och har sedan jag sjukskrevs på heltid ätit maxdos av citodon bara för att klara av dagen, även fått sertralin då det visat sig ha en bra effekt på smärta (och naturligtvis psyket). Mesta tiden har tillbringats liggandes på höger sida då det har gjort minst ont.
Nu mår jag dock mycket bättre, klarar av att ta korta promenader (ca 500m) i långsam takt och sitta upp och träffa folk ibland. Men jag kommer aldrig göra om det här, kommer inte bli några fler barn, då de inte kan garantera att nästa graviditet inte blir lika jobbig.
Det de däremot sagt är att om jag vill bli gravid igen så ska jag bli det så snart det går då hormonerna (som både myom och endometriosen triggas av) är låga efter graviditet och amning. Och då jag ammat i ca 6 veckor får jag medicin som ska göra att jag inte får mens och då också mindre ont i framtiden.
Men som jag förstått det är det väldigt olika hur det gör ont. Men ger det sig inte, ring dit du gjorde ivf, alt prata med barnmorskan på Mvc och få en läkartid med läkaren på Mvc.
Det de sagt till mig är att det är värre för bebisen om mamman har ont och mår dåligt än äter medicin och mår bra (känns lite fel att stoppa i sig massa piller då man är gravid)
Lycka till och tänk att det kommer vara värt det. Även om man tvivlar och har 30 veckor kvar och allt är ont och hopplöst. Plötsligt är man nästan i mål och ser ljuset i tunneln.
