Ok.. Here goes.. Orkar ni läsa igenom är jag oerhört tacksam..
Jag jobbar heltid med administration, tycker om mitt jobb, det är väldigt flexibelt och jag har bra chefer. Har jobbat här i 2 år. Jobbar även som deltidsbrandman sedan ca 1,5 år tillbaka. På stationen jag jobbar är vi 3 grupper med 5 brandmän i varje. Alla grupper är för närvarande fulla och jag går som reserv, hoppar in vid sjukdom, utbildning eller om någon vill ?sälja? bort sin jour. Jag har just nu jour dagtid var tredje vecka för en som inte kan ha jour när han jobbar på sitt ordinarie. Det betyder att jag måste hålla mig i samhället jag bor under dessa tider. Har oftast kvällarna fria de veckorna. Ifall det är någon som slutar, räknar de med att jag går in som ordinarie i den gruppen. När det blir kan ingen svara på. Det är ingen som jag vet ska sluta nu men det kan ju ändras fort.
Har alltid tränat mycket i livet och är sen tidigare hästtjej. Har haft egna hästar och ridit åt andra. Tävlat på ganska hög nivå. När jag tog paus från ridningen för 6 år sen började jag gymträna och har tävlat en del i styrkelyft. I höstas skadade jag mig och bestämde mig för att lägga styrkelyftet på hyllan ett tag och var väldigt sugen på att börja rida igen. Hörde av mig till några bekanta som jag ridit hos tidigare i livet och de hade en häst de ville få riden. Jag var brutalt ärlig innan jag började att jag är deltidsbrandman, ibland kan jag inte komma på en hel vecka när jag måste gå in för någon som är sjuk. Det var helt ok. Jag började rida där tre ggr i veckan. Min plan var att rida 3 ggr i veckan (60 min resväg till stallet tur o retur) och träna på gymmet 3 ggr i veckan för jag ville inte släppa de helt ändå. Lägg till två jobb på detta plus hus och make? Jag har valt det själv, jag vet?
Det som hände i våras var att hästen jag red skadade sig och då frågade stallägaren om jag kunde hjälpa till med en annan häst, ja sa jag. Sen när den andra hästen blev frisk blev de att jag red båda. Det var inte tänkt så från början men nu känns det som att de tar för givet att jag ska rida båda hästarna, vilket jag känner att jag får stressa ihjäl mig för att hinna. Jag går upp tidigare på morgonen de dagar jag ska till stallet för att kunna sluta tidigare för att kunna hinna rida båda två och då är jag ändå hemma sent på kvällen. Jag har sagt till dem att jag inte hinner båda hästarna varje gång men då blev det sura miner. Jag är förbannad på mig själv för att jag inte vågar säga att jag bara hinner rida en häst. För då får jag så otroligt dåligt samvete för stallägaren hinner inte/vill inte rida själv.
Nu har jag haft en hel jourvecka och har knappt varit hemma ändå för vi har haft så mycket larm. Men jag har ändå känt att jag inte behövt stressa ihjäl mig för att åka hit och åka dit hela tiden. Jag har kunnat vara hemma lite och träffat min man och fått lite gjort hemma. Jag känner att jag börjar komma till en punkt där jag inte orkar stressa mer. Jag kan inte göra allt och måste välja bort något.
Jag vill inte sluta som brandman för det är förjävla roligt jobb och dessutom ger det en extra inkomst. Träningen är livsviktig för mig och det krävs en god fysik för att vara brandman, speciellt som kvinna. Hästarna är verkligen roligt med och att ta upp ridningen igen är inget jag ångrar. Men jag kan inte göra allt, dygnets timmar räcker inte till? Min man säger att det inte gör något att jag aldrig är hemma men jag är ändå rädd att jag kommer sabba vårt förhållande genom att leva såhär. Vilket jag absolut inte vill.
Jag vet absolut inte vad jag ska göra.
Vad hade ni gjort i min situation? Hur hade ni tänkt?
Känns som jag fastnat i en ond spiral och jag kommer inte ur den.
