Bonusförälder

Har de som vana att välja bort personer som inte ja-sägare?

Hur då välja bort - som i att du måste avsluta relationen, eller som att de inte vill vara hos dig lika ofta längre, eller som att de är vuxna och väljer att inte umgås med honom?

Om han är en alldeles ny person i barnens liv kanske han ska skapa en relation med dem innan han börjar säga till dem. Att starta en relation med att säga till brukar sällan bli särskilt bra för framtiden.

Om han är en person som funnits med länge och ändå inte är accepterad av barnen borde du som förälder fundera över vad som gått fel och hur det kan förbättras. 

Om det är vuxna barn som inte vill umgås med din nya borde ni kunna ses åtminstone ibland utan din partner, precis som att man träffar andra ibland ensam och ibland som par.

Hur gamla är barnen, hur länge har din sambo funnits med i bilden, vad menar du med "säga till", hur ofta gör han det, vad innebär "välja bort"?

4 år sedan han kom in i bilden. Sakta varannan helg och det är 2 år sedan vi flyttade ihop och nu sparkar dom bakut 13 och 14 år.

Han är nejsägare tillsammans med mig. Är det saker som jag tycker är fel han säger till om berättar jag det för honom, 2 gånger har bara detta hänt.

19 åringen tycker om honom och 8 åringen. 2 av barnen tycker inte han har rätt att säga tull om någonting och de ska få göra som dom vill, tex äta i vår nya soffa (det vill inte vi)

Äta på rummet, gillas inte när man inte städar efter sig.

Så vad gör jag???????

Fattar inte riktigt: först är barnen 13 och 14 år, sen finns det en 19-åring och en 8-åring? Är alla barnen dina eller några hans, några gemensamma? Lite oklart för mig men jag kanske fattar långsamt.

Pratar ni med varandra och barnen om hur ni vill ha det i familjen?
På vilket sätt förmedlar barnen att de vill välja bort din partner?
Hur är relationerna i övrigt, förutom att ni säger till?
Gillar de varann barnen och din partner?
Är det tonårs-tjafs eller mer allvarliga konflikter?

Har han inga orealistiska krav på uppförande osv så tycker jag det är självklart att han skall säga till. De vuxna som bor i ett hem bestämmer gemensamt hur det hemmet ska skötas. Har ni samma regler ska det inte spela ngn roll vem av er vuxna som säger till.

Sätt er ner med barnen - allihop - och gå igenom vilka regler ni skall ha i ert hem. Se till så att alla vet vad som gäller, då går det inte att hävda att man inte visste bara för att du inte är där o säger till. Förklara även att det inte spelar ngn roll om det är du eller din partner som säger ifrån/påminner/ber om ngt - det gäller oavsett.

Kom även överens om vad som händer när husreglerna inte åtföljs. Minskad datortid tex.

Men se även över era regler samtidigt - är det rimliga regler? Är det ngt barnen borde få styra mer över?

Äta i rummet tex - vad händer om de inte plockar bort efter sig? Tar ni undan då? Låt tallrikar stå kvar. Om tvätt inte hamnar i tvättkorgen, låt bli att tvätta deras kläder osv.

Förklara VARFÖR ni inte vill att det är s i nya soffan - inte bara att man inte får. Osv.