ofrivillig avsky

Börjar att säga att jag inte alls är den elaka styvmamman.

Vi har varit sambos i snart två år. Allt har varit bra. Självklart lite tjabb och osämja mellan våra barn som vi har ett varsitt på 5 år.

Jag tycker om min styvson, men senaste tiden har jag fått svårare och svårare för honom. Jag fasar barnveckan då jag vet allt som väntar.
Jag gör allt för våra älskade ungar och alltid gjort. Men nu börjar jag få nog av hans sons otacksamhet och hur bortskämd han är.

Jag är rätt hård när de kommer till uppfostran med min egen dotter.
Sambons son får oftast vad han vill när han vill. Får han inte så beter han sig lite illa och får tillslut som han vill.

Min dotter börjar må dåligt och håller sig hellre på sitt rum med dörren stängd för att slippa sambons son. De gör mig ledsen. Hon är ofta ledsen då han bråkar och har sig hela tiden och är riktigt elak.

Jag har alltid passat styvsonen och sånt när min sambo behöver hjälp. Jag orkar inte längre då sambon bara går utanför dörren så förvandlas styvsonen till ett monster som även är elak mot mig.

Jag är ledsen och arg på mig själv för att börjat känna sånt avsky rent ut sagt. Vill inte känna så.. men har nästan funderat på att lämna förhållandet pga bonusen.. behöver råd och inga påhopp tack.