Min dotter har inga direkta vänner vad gör man?

Det förstår jag, ja man blir ledsen.. vet inte vad du ska göra. Med se till att hon Inte, får medicin..

Kanske något läger?

Har ni testat scouter eller Strövare eller liknande så att hon får komma ut i naturen i grupp? 
Forskning säger att utomhusaktiviteter i naturen (skog o dyl) är bra mot stress och depressioner, och sammanhållningen i den typen av grupper brukar vara god. 

Tack snälla för era tips ska absolut kolla upp dessa ?

Det kommer säkert att bli bättre, det är tillfälligt..

Hoppas det men det har varit i 4 månader nu :/

Har samma problem med min dotter. Hon är i samma ålder som din. Här pendlar det mellan massa vänner och inga. Min dotter har lätt för sig i skolan och är mogen. Det gör att det ofta är jobbigt för henne med "flamsiga" kompisar. Lång historia men jag vill säga att jag känner med dig och du dotter.

Min dotter är också mogen för sin ålder. Vart bor ni stockholmsområdet?

Uhhh högstadiet förstör för många.
Dem man var vänner med blir andra personer och helt plötsligt passar man inte in. Det är så mycket skit snack och intriger i gruppen man är i. Det blir bråk mellan individerna i gruppen och så står man i mitten. Var hundra år sedan jag gick där men det känns som i går. Folk spelar en roll och låtsas vara någon annan och allt man gör granskas. BLÄÄÄ

Detta kommer att låta helt fel och elakt, men jag är hellre ensam än har tio falska vänner bakom mig. Har saknat vänner genom åren och nu har jag få men nära vänner. Då din tjej är deppig så är det svårt att vilja testa på nya saker som involverar nya människor. Men sök efter sommarkurser i närheten av där ni bor, då är det vuxna med och så kan man vara ute. Det viktigaste är att hon inte bara sitter i sitt rum. Försök att gå ut och gå tillsammans en stund varje dag. Vet själv hur det är när jag inte mår bra, man blir deppig och vill ingenting och efter ett tag är det svårt att bara gå ut ta en nypa luft.

Föreslår att hon ska testa självförsvar, då "tävlar" hon bara mot sig själv. Man är inte i ett lag men man hjälper och får hjälp av andra. Lagspel och lagsporter passar inte alla och man får tänka utanför lådan. Det är även bra att hon går på BUP och att hon ska få byta skola.

Det gör ont att läsa sånt här ;(. Tjejer i den åldern är så känsliga och tyvärr är många tjejer även okänsliga i sitt sätt mot andra. Det behöver inte handla om mobbning men att inte bli självklart inkluderad vid måltider och på rasten kan bli göra ont och vara skitjobbigt.. Tror inte det alltid handlar om att det sker medvetet.

Tänk om de som kände sig ensamma kunde hitta varandra.. så fint det hade varit. Kanske har ni tur och hittar nån här i tråden som har det likadant. Även om man inte bor nära så finns alltid dator och snapchat och allt sånt där.

Att ha nån att kunna prata med efter skolan och veta att nån blir glad när man hör av sig.. sånt är så otroligt viktigt.

Hoppas det löser sig för din dotter! Det gör ju oftast det även om det just nu och då känns hopplöst. Stor kram

Håller med om scouterna! Hade det mesta av mitt umgänge där på högstadiet!